Truly, I loved Bill with all my heart. He was every woman’s dream; tall, handsome, ebony black, wears beautiful carved mustache like that of Ramsey Noah, the Nollywood actor. Bill had a good job as a banker with First Bank. In my heart, I thought about him; my soul whispers his name daily, My heart sings the sweet words he told me often like: I love you, you are my life.
The most annoying time is when he looks into my eyes and says: "Give me time and I will show you how much I love you."
I gave Bill so much time to prove he loved me, but he never proposed me. Few times I have asked Bill about our future, he always says: "The future will take care of itself."
You see I never knew my future with Bill. He needed time, I gave him enough; in fact, Bill was my teenage lover. I met Bill during my senior secondary II, when I was sixteen years. Then he sweet-talked me and took away my virginity. Since then I have not been able to leave Bill, and he seems to love me too.
There have been moments of trial in our relationship; like when Bill asked me to sleep over in his house, that I could not do. He got angry with me, slapped me, and later apologized.
My friends told me: "Nneka, open your eyes; Bill is using you. Just because you didn’t sleep in his house, he slapped you. Come on, baby, don’t be a fool; he is using you just for one thing – sex, of course."
I never believed them.
Bill is all I need in my life; he owns me. I don’t mind giving him my soul, if it had come to the extent laying my life down. When I was twenty three – almost through with my university studies, I still had Bill beside me, giving me sweet words and keeping our future blank.
Bill asked me to see him today at Bar Beach by 4:00 pm. Although Bill has a tight schedule, he never disappointed when it comes to date; he will always be the first to arrive. I glanced at my watch: It was almost 4:00 pm. I loved to see Bill with my best cloths on. I picked my beautiful red shirt and put it on. I also put on my tight jeans that would show my beautiful curves; my friends always say that my shape was like that of a Greek goddess. I have not seen a Greek goddess before, but all I know is that I have a wonderful curve that make eyes turn round. I powdered my face with a Mary Kay designer’s powder, put mascara on my eyelids, and rubbed a golden color lipstick on my thin lips, all blended with my fair complexion. My hair was already braided; all I did was to divide the Bob Marley braid and tied each with a hair band. I walked over to my standing mirror. Truly I look gorgeous. My friends always say that I look striking with this simple dress. I picked up the designer shoes my uncle in London sent to me and put them on.
I walked into the street. I know Bill will be waiting for me now at the beach. In order to get there quickly, I picked a commercial bike to Bar Beach.
I arrived at the beach around quarter past four in the evening. Azure hung like a large bowl in the heaven full of hue. It was very romantic. Everywhere seemed like paradise to me. The white-sand beach, the thatch houses, the sea splashing its shores, the foamy water that wets the white sand. Lovers were all over the place. It seemed like a kingdom of lovers: couples holding themselves, lovers walking quietly beside the beach, romantic men tossing theire woman into the water or sitting in the thatch houses. Also in this paradise, there were some strange sites as white-garment prayer houses, madmen dancing naked to a silent music, strange scruffy-looking men picking up debris of nothing from the beach and scratching their private part at the same time.
Bill told me to meet him in a bar the called Sweet Dreams. Just down the road, I found the bar without asking lovers, couples, madmen, or strange-looking men. Sweet Dreams was a little bit romantic, but I would have loved to sit beside the water; where seabreeze will touch me and foamy water wash my feet while I look into the azure sky. To my surprise, Bill wasn’t there. My thoughts started to race: Bill has never been late to date before. What went wrong? I quietly sat down on a table meant for two. The waiter brought the carte du jour.
“Can I have chilled bottled water,” I ordered. I just wanted something that will keep me waiting.
I was beginning to feel sleepy when Bill arrive. I could see him walk into the bar. He wore a black suit, unlike him. Whenever we fixed a date, Bill always dressed casual. Today everything seemed odd, especially his looks. Bill wore a sad expression, as if he has been to hell. He sat in front of me trying to force a smile. I neither spoke nor greeted him. He ordered red wine – that is never my choice, and he knew I like to drink juice.
The waiter brought a filled glass of red wine. As he sipped his wine, I noticed a rough scratch beside his ear; it made him look unattractive.
Finally he broke the silence, “Won’t you take the wine?” He smiled.
The question seemed stupid to me. I ignored him; rather I asked him “What took you so long?” My voice shuddered as if a lump of cold ice was in my throat.
“Can’t you see I am just coming back from work?” he replied harshly.
Today is indeed different; he has never talked to me like this before. I could see his strong point, but I know he felt my weak spot; my shuddering voice said it all. “Please Bill for Christ cake... sake answer-e-r me.” My voice shuddered the more.
He looked more poise and even kept a smiling face. He put his hand into his pocket and brought out a card. He handed it over to me. I took the paper from him and read it in my heart: A WEDDING INVITATION: Bill weds Jane…
I didn’t know what to say nor do. My heart was broken. I knew what this meant, Bill was getting married? “Bill what is...”
“Everything, my girl. You see, I never meant it to be like this…”
“Bill after all these years…so you where fooling me…I feel like….” I sobbed. Tears rolled down my cheeks, trickling into my mouth. I tasted salty tears of mine. I didn’t want to hear any of his nonsense, staying there broke my heart the more. Swiftly I walked out.
I could hear him smiling and calling me, “Baby, it is not like that! Please come back! Let’s part in peace...”
Truly, Bill was heartless. I walked aimlessly into the street broken-hearted. A thousand words filled my head: my friends warned me. I gave him my six years of my life. This is how you repay me. I feel like dying... death come! Bill, don’t leave me now. Where am I going to? How do I live without Bill? I hate you, Bill. Bill, you must get your reward on earth. Bill, you used me …
I banged my door hard and threw myself on the floor. I needed someone to help me out. Also, I wanted to be alone. Something like sweet word was floating in the air. It was my neighbor’s radio playing a soft song. I didn’t know who sang it, but the lyrics hit me the more:
Some broken hearts never mend♫
Some memories never ruin♫
Some tears will never dry ♫
My love for you will never die…♪
I knew that my broken heart would never mend again. I knew that the memory of that day will always remain in my head like a welded metal. Truly, I don’t want to see Bill again in my life. I fumbled into sleep. I was just like an unsold vegetable, like a spoilt boat being dragged with a winch.
It was almost dark when someone knocked on my door. I didn’t want to open the door at first, but the knock grew louder. The electricity was out. I didn’t know how to reach my candle and match box. I staggered to my door and opened it.
It was my friend Funmi. She was the one that always warned me about Bill. Since my day one in the university, she had been like a friend and a sister to me. But I hate it whenever she talked about Bill like "I saw Bill with a girl today." I thought she was only trying to take Bill away from me and reap were she did not sow, but I was wrong. As I wanted to greet her, I broke down in tears.
Funmi ran and held me, wrapped me round her body, put my head on her shoulder, and whispered into my ear, “He doesn’t deserve you one bit; don’t cry, baby. That fool is a cheat; I knew it.”
Her words hit me; I soaked her shoulder with my tears. I wanted to speak, but I couldn’t. I felt like explaining, but I didn’t utter a mouth. “Come on, look at you: You are beautiful, tall, and elegant; the right man is out there. Don’t cry, baby.”
She stayed with me all night. While she slept, I gazed into the dark ceiling as if the image of Bill hung there. This night, I had a dreamless sleep.
Day after day, I stayed indoors mourning Bill's exit from my life. Every kind of thought filled my head. I even thought about killing myself, but I couldn’t. Learning to live without Bill is like a baby learning how to walk. I was traumatized by the image of Bill.
Funmi now visited me daily, but today she didn’t look bright at all. “Funmi tell me what happened?” I asked her.
“Bill is dead,” she said.
First of all, I felt sad; then, all of sudden, I felt happy. At least, I wouldn’t be seeing the bastard again for the rest of my life. “How did he die?” I asked.
“A madman hit and stabbed him as he was about to leave Bar Beach,” Funmi continued. “Some of the prophets at the beach said that the goddess of love struck him down, that she hated Bill, while some prophets said that he annoyed God.”
That is how Bill died. He never left the scene. I never saw him again. I am sure he will never see my face again. Was it God or the goddess of love that killed Bill, I don’t know. All I know is that he is lost. I can move on with my life. He can never see my shame. Bill left an image in my heart though: I will never love again; my broken heart will never mend.
--------------------------------------------------------------------------------
Washington Dick is an associate editor of Kwenu.com and also a student of online to HALL University in UK.
Les coeurs cassés ne réparent jamais
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Vraiment, j'ai aimé la facture avec tout mon coeur. Il était le rêve de chaque femme ; grand, beau, le noir de bois d'ébène, porte la belle moustache découpée comme cela de Ramsey Noé, l'acteur de Nollywood. La facture a eu un bon travail car un banquier avec la première banque. À mon coeur, j'ai pensé à lui ; mon âme chuchote son nom quotidiennement, mon coeur chante les mots doux qu'il m'a dits souvent comme : Je t'aime, vous êtes ma vie.
Le temps le plus ennuyant est quand il regarde dans mes yeux et dit : « Donnez-moi le temps et je te montrerai combien je t'aime. »
J'ai donné le temps de facture tellement de s'avérer qu'il m'a aimé, mais il ne m'ait jamais proposé. Peu de fois j'ai demandé que la facture au sujet de notre futur, il indique toujours : « Le futur prendra soin de lui-même. »
Vous voyez que je n'ai jamais su mon futur avec la facture. Il a eu besoin de temps, je l'a donné assez ; en fait, la facture était mon amoureux d'adolescent. J'ai rencontré la facture pendant mon II secondaire aîné, quand j'étais de seize ans. Alors il doux-m'a parlé et a emporté ma virginité. Depuis lors je n'ai pas pu laisser la facture, et il semble m'aimer aussi.
Il y a eu des moments d'épreuve dans notre rapport ; comme quand la facture m'a demandée de dormir plus de dans sa maison, cela que je ne pourrais pas faire. Il est devenu fâché avec moi, m'a giflé, et plus tard a fait des excuses.
Mes amis m'ont dit : « Nneka, ouvrent vos yeux ; La facture vous emploie. Juste parce que vous n'avez pas dormi dans sa maison, il vous a giflé. Allons, le bébé, ne sont pas un imbécile ; il vous emploie juste pour une chose - sexe, naturellement. «
Je ne les ai jamais crus.
La facture est toute que j'ai besoin dans ma vie ; il me possède. Je ne m'occupe pas de lui donner mon âme, si elle était venue jusqu'au degré étendant ma vie vers le bas. Quand j'avais vingt-trois ans - presque à travers avec mes études d'université, j'avais toujours la facture près de moi, me donnant des mots doux et gardant notre blanc de futur.
La facture m'a demandée de le voir aujourd'hui à la plage de barre par 4:00 P.M. Bien que la facture ait un programme serré, il n'a jamais déçu quand il vient jusqu'ici ; il sera toujours le premier à arriver. J'ai jeté un coup d'oeil sur ma montre : C'était presque 4:00 P.M. J'ai aimé voir la facture avec mes meilleurs tissus dessus. J'ai sélectionné ma belle chemise rouge et l'ai mise dessus. J'également ai mis dessus mes jeans serrés qui montreraient mes belles courbes ; mes amis disent toujours que ma forme était comme celle d'une déesse grecque. Je n'ai pas vu une déesse grecque avant, mais tout que je sais est que j'ai une courbe merveilleuse ce qui rendent le tour de yeux rond. J'ai saupoudré mon visage avec la poudre d'un concepteur de Mary Kay, ai mis le mascara sur mes paupières, et ai frotté un rouge à lèvres d'or de couleur sur mes lèvres minces, tout mélangées avec mon teint juste. Mes cheveux étaient déjà tressés ; tout que je était de diviser la tresse de Bob Marley et a attaché chacun avec une bande de cheveux. J'ai marché plus d'à mon miroir debout. Vraiment je semble magnifique. Mes amis disent toujours que je semble saisissant avec cette robe simple. J'ai pris les chaussures de concepteur mon oncle à Londres envoyée à moi et les ai mises dessus.
J'ai marché dans la rue. Je sais que la facture m'attendra maintenant à la plage. Afin d'y arriver rapidement, j'ai sélectionné un vélo commercial pour barrer la plage.
Je suis arrivé à la plage autour du quart après quatre en soirée. L'azur a accroché comme une grande cuvette dans le ciel complètement de la tonalité. Il était très romantique. Partout semblé comme le paradis à moi. La plage de blanc-sable, les maisons de chaume, la mer éclaboussant ses rivages, l'eau mousseuse qui mouille le sable blanc. Les amoureux étaient partout. Il a semblé comme un royaume des amoureux : couples se tenant, amoureux marchant tranquillement près de la plage, hommes romantiques jetant la femme de theire dans l'eau ou s'asseyant en l'air dans les maisons de chaume. En outre dans ce paradis, il y avait quelques emplacements étranges en tant que maisons de prière de blanc-vêtement, danser de fous nu en musique silencieuse, hommes scruffy-regardants étranges sélectionnant vers le haut des débris de rien de la plage et rayant leur partie privée en même temps.
La facture m'a indiqué pour le rencontrer dans une barre Sweet Dreams appelé. Bas juste la route, j'ai trouvé la barre sans demander des amoureux, des couples, des fous, ou étrange-regarder des hommes. Les rêves doux étaient un peu romantiques, mais j'aurais ai aimé se reposer près de l'eau ; là où le seabreeze me touchera et lavage mousseux de l'eau mes pieds tandis que je regarde dans le ciel azuré. À ma surprise, la facture n'était pas là. Mes pensées commencées pour emballer : La facture n'a jamais été tardive jusqu'ici avant. Qu'a mal tourné ? Je me suis tranquillement assis sur une table signifiée pour deux. Le serveur a apporté la carte du jour.
« Peux j'avoir refroidi l'eau mis en bouteille, » j'ai passé commande. J'ai juste voulu quelque chose qui me continuera l'attente.
Je commençais à me sentir somnolent quand la facture arrivent. Je pourrais le voir marcher dans la barre. Il a porté un costume noir, à la différence de lui. Toutes les fois que nous avons fixé une date, la facture a toujours habillé occasionnel. Aujourd'hui tout a semblé impair, particulièrement sien regarde. La facture a porté une expression triste, comme si il a été à l'enfer. Il s'est assis devant moi essayant de forcer un sourire. Ni rai I ni salué lui. Il a commandé le vin rouge que n'est jamais mon choix, et il a su que j'aime boire du jus.
Le serveur a apporté un verre rempli de vin rouge. Car il sipped son vin, j'ai noté une éraflure rugueuse près de son oreille ; il a rendu lui le sembler sans attrait.
Enfin il a cassé le silence, « pas vous prise le vin ? » Il a souri.
La question m'a semblé stupide. Je l'ai ignoré ; plutôt je lui ai demandé « ce qui vous a pris tellement longtemps ? » Ma voix a frissonné comme si un morceau de glace froide était dans ma gorge.
« Ne pouvez pas vous me voir suis revenir juste du travail ? » il a répondu durement.
Aujourd'hui est en effet différent ; il ne m'a avant jamais parlé comme ceci. Je pourrais voir son point fort, mais je sais qu'il a senti ma tache faible ; ma voix frissonnante l'a indiqué tout. « Affichez svp pour le gâteau du Christ… le saké me répondent-e-r. » Ma voix a frissonné davantage.
Il a regardé plus d'équilibre et a même gardé un visage de sourire. Il a mis sa main dans sa poche et a apporté dehors une carte. Il me l'a remis plus de. J'ai pris le papier de lui et l'ai lu à mon coeur : UNE INVITATION DE MARIAGE : Des weds Jane de facture…
je n'ai pas su quoi dire ni pas. Mon coeur était cassé. J'ai su ce que ceci signifié, facture se mariait ? « Facture ce qui est… »
« tout, ma fille. Vous voyez, je jamais ne l'avez ainsi signifié pour être comme ceci… »
« facture après toutes ces années… vous comme où me dupant… je me sens…. » Je sobbed. Les larmes ont roulé en bas de mes joues, s'écoulant goutte à goutte dans ma bouche. J'ai goûté les larmes salées du mien. Je n'ai pas voulu entendre de son non-sens, restant là ai brisé mon coeur davantage. Vite j'ai marché dehors.
Je pourrais l'entendre sourire et m'appelant, « bébé, il n'est pas comme celui ! Veuillez revenir ! Partie dans la paix… »
vraiment, la facture était cruelle. J'ai marché sans but dans la rue au coeur brisé. Mille mots ont rempli ma tête : mes amis m'ont averti. Je lui ai donné mes six années de ma vie. C'est comment vous me remboursez. Je me sens comme la mort… la mort viennent ! La facture, ne partent pas de moi maintenant. À où suis-je aller ? Comment est-ce que je vis sans facture ? Je vous déteste, facture. Facture, vous devez obtenir votre récompense sur terre. Facture, vous m'avez employé… que
j'ai frappé ma porte dur et vous êtes jeté sur le plancher. J'ai eu besoin de quelqu'un pour me dépanner. En outre, j'ai voulu être seul. Quelque chose comme le mot doux flottait dans le ciel. C'était la radio de mon voisin jouant une chanson douce. Je n'ai pas su qui l'a chanté, mais le lyrique m'a frappé davantage :
Un certain mend♫ cassé de coeurs jamais
ruin♫ de quelques mémoires jamais
quelques larmes ne séchera jamais le ♫ que
mon amour pour toi ne mourra jamais… le ♪
j'ai su que mon coeur cassé ne réparerait encore jamais. J'ai su que la mémoire de ce jour demeurera toujours dans ma tête comme un métal soudé. Vraiment, je ne veux pas revoir la facture dans ma vie. J'ai tâté dans le sommeil. J'étais juste comme un légume invendu, comme un bateau corrompu étant traîné avec un treuil.
Il était presque foncé quand quelqu'un a frappé sur ma porte. Je n'ai pas voulu ouvrir la porte au début, mais les coups se sont développés plus fort. L'électricité était dehors. Je n'ai pas su atteindre ma boîte de bougie et de match. J'ai chancelé à ma porte et l'ai ouverte.
C'était mon ami Funmi. Elle était celle qui m'a toujours averti au sujet de la facture. Depuis mon jour un à l'université, elle avait été comme un ami et une soeur à moi. Mais je le déteste toutes les fois qu'elle a parlé de la facture comme « moi facture de scie avec une fille aujourd'hui. » J'ai pensé qu'elle essayait seulement de prendre la facture loin de moi et récolter étaient elle n'a pas semé, mais j'avais tort. Pendant que je voulais la saluer, j'ai décomposé en larmes.
Funmi m'a couru et a tenu, m'a enveloppé autour de son corps, a mis ma tête sur son épaule, et a chuchoté dans mon oreille, « il ne vous mérite pas un bit ; ne pleurent pas, le bébé. Cette imbécile est un tricheur ; Je l'ai su. »
Elle des mots m'a frappé ; J'ai imbibé de son épaule mes larmes. J'ai voulu parler, mais je ne pourrais pas. Je me suis senti comme expliquer, mais je n'ai pas poussé une bouche. « Avancé, regard à toi : Vous êtes beau, grand, et élégant ; l'homme droit est dehors là. Ne pleurent pas, le bébé. »
Elle est restée avec moi toute la nuit. Tandis qu'elle dormait, j'ai regardé fixement dans le plafond foncé comme si l'image de la facture a accroché là. Cette nuit, j'ai eu un sommeil dreamless.
Jour après jour, je suis resté la sortie de la facture à l'intérieur de deuil de ma vie. Chaque genre de pensée a rempli ma tête. I a même pensé au massacre moi-même, mais à moi ne pourrait pas. L'étude pour vivre sans facture est comme un bébé apprenant comment marcher. J'ai été traumatisé par l'image de la facture.
Funmi m'a maintenant rendu visite journal, mais aujourd'hui elle n'a pas regardé intelligente tous. « Funmi m'indiquent ce qui s'est produit ? » Je lui ai demandé.
La « facture est morte, » elle a dit.
Tout d'abord, je me suis senti triste ; puis, toute la soudain, je me suis senti heureux. Au moins, je ne reverrais pas le bâtard pour le reste de ma vie. « Comment il mourez ? » J'ai demandé.
« Un fou l'a frappé et a poignardé car il était sur le point de laisser la plage de barre, » Funmi continué. « Certains des prophètes à la plage ont dit que la déesse de l'amour l'a frappé vers le bas, cela elle a détesté la facture, alors que quelques prophètes disaient qu'il a gêné Dieu. »
Qui est comment la facture est morte. Il n'a jamais laissé la scène. Je ne l'ai jamais revu. Je suis sûr qu'il ne reverra jamais mon visage. Était il Dieu ou la déesse de l'amour qui a tué la facture, je ne sais pas. Tout que je sais est qu'il est perdu. Je peux passer avec ma vie. Il peut ne jamais voir ma honte. Affichez à gauche une image à mon coeur cependant : Je n'aimerai encore jamais ; mon coeur cassé ne réparera jamais.
--------------------------------------------------------------------------------
Washington Dick est un rédacteur d'associé de Kwenu.com et également un étudiant d'en ligne à l'université de HALL au R-U.
Los corazones quebrados nunca reparan
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Verdad, amé la cuenta con todo mi corazón. Él era sueño de cada mujer; alto, hermoso, el negro del ébano, usa el bigote tallado hermoso como el de Ramsey Noah, el agente de Nollywood. La cuenta tenía un buen trabajo pues un banquero con el primer banco. En mi corazón, pensé de él; mi alma susurra su nombre diariamente, mi corazón canta las palabras dulces que él me dijo a menudo como: Te amo, usted es mi vida.
El tiempo más molesto es cuando él mira en mis ojos y dice: “Déme el tiempo y le demostraré cuánto te amo. ”
Di tiempo de la cuenta tanto para probar que él me amó, pero él nunca me propuso. Pocas veces he pedido que la cuenta sobre nuestro futuro, él dice siempre: “El futuro tomará el cuidado de sí mismo. ”
Usted ve que nunca sabía mi futuro con la cuenta. Él necesitó tiempo, yo lo dio bastante; de hecho, la cuenta era mi amante adolescente. Resolví la cuenta durante mi II secundario mayor, cuando era dieciséis años. Después él dulce-me habló y quitó mi virginity. No he podido desde entonces dejar la cuenta, y él se parece amarme también.
Ha habido momentos del ensayo en nuestra relación; como cuando la cuenta pidió que durmiera encima en su casa, eso que no podría hacer. Él consiguió enojado con mí, me dio una palmada, y se disculpó más adelante.
Mis amigos me dijeron: “Nneka, se abre los ojos; La cuenta le está utilizando. Apenas porque usted no durmió en su casa, él le dio una palmada. Adelantado, el bebé, no es un tonto; él le está utilizando apenas para una cosa - sexo, por supuesto. “
Nunca los creí.
La cuenta es toda lo que necesito en mi vida; él me posee. No importo el dar le de mi alma, si había venido al grado que ponía mi vida abajo. Cuando era veintitrés - casi a través con mis estudios de la universidad, todavía tenía cuenta al lado de mí, dándome palabras dulces y guardando nuestro espacio en blanco del futuro.
La cuenta pidió que lo considerara hoy en la playa de la barra por 4:00 P.M. Aunque la cuenta tiene un horario apretado, él nunca decepcionó cuando viene hasta la fecha; él será siempre el primer a llegar. Eché un vistazo en mi reloj: Casi era 4:00 P.M. Amé ver la cuenta con mis mejores paños encendido. Escogí mi camisa roja hermosa y la puse encendido. También puse encendido mis pantalones vaqueros apretados que demostrarían mis curvas hermosas; mis amigos dicen siempre que mi forma era como la de una diosa griega. No he visto a diosa griega antes, pero todo lo que sé es que tengo una curva maravillosa que hace vuelta de los ojos redonda. Me pulvericé la cara con el polvo de un diseñador de Maria Kay, puse el rimel en mis párpados, y froté un lápiz labial de oro del color en mis labios finos, mezclados todo con mi tez justa. Mi pelo era ya trenzado; todo lo que lo hice era dividir la trenza de Bob Marley y ató cada uno con una venda del pelo. Caminé encima a mi espejo derecho. Parezco verdad magnífico. Mis amigos dicen siempre que parezco llamativo con este vestido simple. Tomé los zapatos del diseñador mi tío en Londres enviado a mí y los puse encendido.
Caminé en la calle. Sé que la cuenta ahora me esperará en la playa. Para conseguir allí rápidamente, escogí una bici comercial para barrar la playa.
Llegué la playa alrededor de cuarto más allá de cuatro de la tarde. El azul colgó como un tazón de fuente grande en el cielo por completo de la tonalidad. Era muy romántico. Por todas partes parecido como paraíso a mí. La playa de la blanco-arena, las casas de la paja, el mar que salpica sus orillas, el agua espumosa que moja la arena blanca. Los amantes estaban por todas partes. Se parecía como un reino de amantes: pares que se sostienen, amantes que caminan reservado al lado de la playa, hombres románticos que sacuden a mujer del theire en el agua o que se sientan en las casas de la paja. También en este paraíso, había algunos sitios extraños como casas del rezo de la blanco-ropa, el bailar desnudo a una música silenciosa, hombres scruffy-que miraban extraños de los locos que escogían encima de la ruina nada de la playa y que rasguñaban su parte privada al mismo tiempo.
La cuenta me dijo satisfacerlo en una barra el Sweet llamado Dreams. Llanura justa el camino, encontré la barra sin pedir amantes, pares, locos, o extraño-mirar a hombres. Los sueños dulces eran un poco románticos, pero tendría amé sentarse al lado del agua; donde el seabreeze me tocará y colada espumosa del agua mis pies mientras que miro en el cielo azul. A mi sorpresa, la cuenta no estaba allí. Mis pensamientos comenzados para competir con: La cuenta nunca ha sido atrasada hasta la fecha antes. ¿Qué fue mal? Me senté reservado abajo en una tabla significada para dos. El camarero trajo el carte du jour.
“Puedo haber enfriado el agua en botella,” ordené. Acabo de desear algo que me guardará el esperar.
Comenzaba a sentirme soñoliento cuando llega la cuenta. Podría verlo caminar en la barra. Él usó un juego negro, desemejante de él. Siempre que fijáramos una fecha, la cuenta vistió siempre ocasional. Todo se parecía hoy impar, especialmente el suyo mira. La cuenta usó una expresión triste, como si él haya estado al infierno. Él se sentó delante de mí que intentaba forzar una sonrisa. Ni rayo I ni saludado le. Él pidió el vino rojo que nunca está mi opción, y él sabía que tengo gusto de beber el jugo.
El camarero trajo un cristal llenado de vino rojo. Pues él sipped su vino, noté un rasguño áspero al lado de su oído; hizo le mirada poco atractivo.
Finalmente él rompió el silencio, “no usted toma el vino?” Él sonrió.
La pregunta se parecía estúpida yo. No hice caso de él; algo le pregunté “qué le duró tan?” Mi voz se estremeció como si un terrón del hielo frío estuviera en mi garganta.
“No puede usted verme es el volverse justo de trabajo?” él contestó áspero.
Hoy es de hecho diferente; él nunca ha hablado con mí como esto antes. Podría ver su punto fuerte, pero sé que él sentía mi punto débil; mi voz de estremecimiento lo dijo todo. “Mande la cuenta por favor para la torta de Cristo… el motivo me contesta-e-r.” Mi voz se estremeció más.
Él miraba más equilibrio e incluso guardó una cara sonriente. Él puso su mano en su bolsillo y trajo hacia fuera una tarjeta. Él me lo dio encima. Tomé el papel de él y lo leí en mi corazón: UNA INVITACIÓN DE LA BODA: Los weds Jane de la cuenta…
no sabía qué decir ni no. Mi corazón estaba quebrado. ¿Sabía lo que conseguía casado éste significado, cuenta? “Cuenta cuál es…”
“toda, mi muchacha. Usted ve, yo nunca lo significó para ser como esto…”
“cuenta después de todos estos años… tan usted como donde engañándome… me siento….” Sobbed. Los rasgones rodaron abajo de mis mejillas, goteando en mi boca. Probaba los rasgones salados el míos. No deseé oír cualquiera de su absurdo, permaneciendo allí rompí mi corazón más. Caminé rápidamente hacia fuera.
¡Podría oírlo el sonreír y llamándome, “bebé, no es como ése! ¡Vuelto por favor! Parte en paz…”
verdad, cuenta era despiadado. Caminé sin objetivo en la calle broken-hearted. Mil palabras llenaron mi cabeza: mis amigos me advirtieron. Le di mis seis años de mi vida. Éste es cómo usted me compensa. Me siento como morir… ¡la muerte viene! La cuenta, ahora no sale de mí. ¿A dónde estoy el ir? ¿Cómo vivo sin cuenta? Le odio, cuenta. Cuenta, usted debe conseguir su recompensa en la tierra. Cuenta, usted me utilizó… que
golpeé mi puerta difícilmente y se lanzó en el piso. Necesité a alguien ayudarme hacia fuera. También, deseé estar solo. Algo como palabra dulce flotaba en el aire. Era radio de mi vecino que jugaba una canción suave. No sabía quién lo cantó, pero las líricas me golpearon más:
Un cierto mend♫ quebrado de los corazones nunca
ruin♫ de algunas memorias nunca
algunos rasgones nunca secará el ♫ que
mi amor para usted nunca morirá… el ♪
sabía que mi corazón quebrado nunca repararía otra vez. Sabía que seguirá habiendo la memoria de ese día siempre en mi cabeza como un metal soldado con autógena. Verdad, no deseo ver la cuenta otra vez en mi vida. Fumbled en sueño. Era justo como un vehículo invendido, como un barco estropeado que era arrastrado con un torno.
Era casi oscuro cuando alguien golpeó en mi puerta. No deseé abrir la puerta al principio, pero los golpes crecieron más ruidosamente. La electricidad estaba hacia fuera. No sabía alcanzar mi caja de la vela y del fósforo. Escaloné a mi puerta y la abrí.
Era mi amigo Funmi. Ella era la que me advirtió siempre sobre cuenta. Desde mi día uno en la universidad, ella había sido como un amigo y una hermana a mí. Pero lo odio siempre que ella hablara de la cuenta como “mí cuenta de la sierra con una muchacha hoy.” Pensé que ella intentaba solamente tomar la cuenta lejos de mí y cosechar era ella no sembró, pero era incorrecto. Mientras que deseé saludarla, analicé en rasgones.
Funmi me funcionó y sostuvo, me envolvió alrededor de su cuerpo, puso mi cabeza en su hombro, y susurró en mi oído, “él no le merece un pedacito; no grita, el bebé. Ese tonto es un tramposo; Lo sabía. ”
Ella las palabras me golpeó; Empapé su hombro con mis rasgones. Deseé hablar, pero no podría. Me sentía como explicar, pero no pronuncié una boca. “Adelantado, mirada en usted: Usted es hermoso, alto, y elegante; el hombre adecuado está hacia fuera allí. No grita, el bebé. ”
Ella permanecía con mí toda la noche. Mientras que ella durmió, miré en el techo oscuro como si la imagen de la cuenta colgara allí. Esta noche, tenía un sueño dreamless.
Día tras día, permanecía la salida de la cuenta dentro de luto a partir de mi vida. Cada clase de pensamiento llenó mi cabeza. I incluso pensó la matanza misma, pero de mí no podría. El aprender vivir sin cuenta es como un bebé que aprende cómo caminar. La imagen de la cuenta me traumaticé.
Funmi ahora me visitó diario, pero ella no parecía hoy brillante todos. “Funmi me dice qué sucedió?” Le pregunté.
La “cuenta es muerta,” ella dijo.
Primero de todos, me sentía triste; entonces, todo el repentino, me sentía feliz. Por lo menos, no estaría viendo el bastardo otra vez para el resto de mi vida. “Cómo lo hizo él muera?” Pedí.
“Un loco lo golpeó y apuñaló como él estaba a punto de dejar la playa de la barra,” Funmi continuado. “Algunos de los profetas en la playa dijeron que la diosa del amor lo pulsó abajo, eso ella odió la cuenta, mientras que algunos profetas dijeron que él molestó a dios. ”
Que es cómo la cuenta murió. Él nunca dejó la escena. Nunca lo vi otra vez. Soy seguro que él nunca verá mi cara otra vez. Estaba dios o la diosa del amor que mató a la cuenta, no sé. Todo lo que sé es que lo pierden. Puedo moverme encendido con mi vida. Él puede nunca ver mi vergüenza. Mande la cuenta a la izquierda una imagen en mi corazón sin embargo: Nunca amaré otra vez; mi corazón quebrado nunca reparará.
--------------------------------------------------------------------------------
Washington Dick es redactor de asociado de Kwenu.com y también un estudiante de en línea a la universidad de PASILLO en Reino Unido.
I cuori rotti non riparano mai
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Allineare, amavo la fattura con tutto il mio cuore. Era sogno di ogni donna; alto, handsome, il nero dell'ebano, porta il mustache intagliato bello come quello di Ramsey Noah, l'attore di Nollywood. La fattura ha avuta un buon lavoro come banchiere con la prima banca. Nel mio cuore, ho pensato lui; la mia anima bisbiglia giornalmente il suo nome, il mio cuore canta le parole che dolci mi ha detto spesso come: Ti amo, siete la mia vita.
Il tempo più annoying è quando esamina i miei occhi e dice: “Diami il tempo e gli mostrerò quanto ti amo. „
Ho dato il tempo della fattura così tanto di risultare che lo amava, ma non lo ha proposto mai. Poche volte ho chiesto che la fattura circa il nostro futuro, lui dice sempre: “Il futuro gli prenderà la cura. „
Vedete che non ho conosciuto mai il mio futuro con la fattura. Ha avuto bisogno del tempo, io lo ha dato abbastanza; infatti, la fattura era il mio amante teenage. Ho venuto a contatto della fattura durante il mio II secondario maggiore, quando ero di sedici anni. Allora dolce-lo ha comunicato ed ha tolto il mio virginity. Da allora non ho potuto lasciare la fattura e sembra amarlo anche.
Ci sono stati momenti della prova nel nostro rapporto; come quando la fattura mi ha chiesto di dormire sopra nella sua casa, quello che non potrei fare. Ha ottenuto arrabbiato con me, lo ha schiaffeggiato e più successivamente ha chiesto scusa.
I miei amici mi hanno detto: “Nneka, apre i vostri occhi; La fattura sta usandoli. Solo perché non avete dormito nella sua casa, lui li avete schiaffeggiati. Acceso, il bambino, non è uno sciocco; sta usandoli appena per una cosa - sesso, naturalmente. “
Non li ho creduti mai.
La fattura è tutta che abbia bisogno di nella mia vita; lo possiede. Non mi occupo di dargli la mia anima, se fosse venuto nella misura che pone la mia vita giù. Quando ero ventitre - quasi attraverso con i miei studi dell'università, ancora mi ho avuto fattura, dandomi le parole dolci e mantenendo il nostro spazio in bianco di futuro.
La fattura mi ha chiesto di vederla oggi alla spiaggia della barra da 4:00 pm. Anche se la fattura ha un programma stretto, non ha deluso mai quando viene fin qui; sarà sempre il primo da arrivare. Ho gettato uno sguardo alla mia vigilanza: Era quasi 4:00 pm. Amavo vedere la fattura con i miei panni migliori sopra. Ho selezionato la mia camicia rossa bella e la ho messa sopra. Inoltre ho messo sopra i miei jeans stretti che mostrerebbero le mie curve belle; i miei amici dicono sempre che la mia figura era come quella di un goddess greco. Non ho visto un goddess greco prima, ma tutto che sappia è che ho una curva meravigliosa che renda la girata degli occhi rotonda. Ho spolverizzato la mia faccia con la polvere del progettista della Mary Kay, ho messo la mascara sulle mie palpebre ed ho lucidato un rossetto dorato di colore sui miei labbri sottili, interamente mescolati con la mia carnagione giusta. I miei capelli erano già braided; tutto che era di dividere la treccia del Bob Marley ed ha legato ciascuno con una fascia dei capelli. Ho camminato sopra al mio specchio diritto. Allineare sembro gorgeous. I miei amici dicono sempre che sembro notevole con questo vestito semplice. Ho preso i pattini del progettista il mio zio a Londra trasmessa me e li ho messi sopra.
Ho camminato nella via. So che la fattura ora lo aspetterà alla spiaggia. Per ottenere rapidamente là, ho selezionato una bici commerciale per escludere la spiaggia.
Sono arrivato alla spiaggia intorno al quarto oltre quattro della sera. L'azzurro ha appeso come una grande ciotola nel cielo in pieno della tonalità. Era molto romantico. Dappertutto sembrato come il paradise a me. La spiaggia della bianco-sabbia, le case del thatch, il mare che spruzza i relativi puntelli, l'acqua spumosa che bagna la sabbia bianca. Gli amanti erano dappertutto il posto. Ha sembrato come un regno degli amanti: coppia la tenuta essi stessi, gli amanti che camminano tranquillamente al lato della spiaggia, uomini romantici che gettano la donna del theire nell'acqua o che si siedono nelle case del thatch. Inoltre in questo paradise, ci erano alcuni luoghi sconosciuti come case di preghiera dell'bianco-indumento, ballare nudo ad una musica silenziosa, uomini scruffy-osservanti sconosciuti dei pazzi che selezionano sui residui di niente dalla spiaggia e che graffiano la loro parte riservata allo stesso tempo.
La fattura mi ha detto di venirla a contatto di in una barra il Sweet Dreams denominato. Basso giusto la strada, ho trovato la barra senza chiedere gli amanti, le coppie, i pazzi, o sconosciuto-osservare gli uomini. I sogni dolci erano una punta piccola romantica, ma avrebbero amavo sedermi al lato dell'acqua; dove il seabreeze lo toccherà e lavata spumosa dell'acqua i miei piedi mentre esamino il cielo azzurrato. Con la mia sorpresa, la fattura non era là. I miei pensieri iniziati per correre: La fattura non è stata mai ritardata fin qui prima. Che cosa è andato male? Mi sono seduto tranquillamente giù su una tabella significata per due. Il cameriere ha portato il carte du jour.
“Posso raffreddare l'acqua in bottiglia,„ ho ordinato. Ho desiderato appena qualcosa che lo mantenesse attendere.
Stavo cominciando a ritenere sleepy quando la fattura arriva. Potrei vederlo camminare nella barra. Gli ha portato un vestito nero. Ogni volta che abbiamo riparato una data, la fattura ha vestito sempre casuale. Oggi tutto ha sembrato dispari, particolarmente suo osserva. La fattura ha portato un'espressione triste, come se fosse stato ad inferno. Si è seduto davanti me che provo a forzare un sorriso. Nè spoke I nè greeted lui. Ha ordinato il vino rosso che non è mai la mia scelta ed ha saputo che gradisco bere la spremuta.
Il cameriere ha portato un vetro riempito di vino rosso. Poichè sipped il suo vino, ho notato una graffiatura pesante al lato del suo orecchio; ha reso lui il sembr non attraente.
Infine ha rotto il silenzio, “non voi introito il vino?„ Ha sorriso.
La domanda ha sembrato stupida a me. Lo ho ignorato; piuttosto gli ho chiesto “che cosa li ha presi così lungamente?„ La mia voce shuddered come se un grumo di ghiaccio freddo fosse in mia gola.
“Non potete vederli sono il ritorno giusto dal lavoro?„ ha risposto con severità.
L'oggi è effettivamente differente; non ha comunicato mai prima con me come questo. Potrei vedere il suo punto forte, ma so che ha ritenuto il mio punto debole; la mia voce shuddering lo ha detto tutto. “Fatturi prego per la torta del Christ… la causa mi risponde-e-r.„ La mia voce shuddered di più.
Ha osservato più poise e perfino ha mantenuto una faccia sorridente. Ha messo la sua mano nella sua tasca ed ha messo in evidenza una scheda. Lo ha passato sopra me. Gli ho preso la carta e la ho letta nel mio cuore: UN INVITO DI NOZZE: Weds Jane della fattura…
non ho conosciuto che cosa dire né non. Il mio cuore era rotto. Ho conosciuto che cosa questo significato, fattura stava ottenendo sposato? “Fattura che cosa è…„
“tutto, la mia ragazza. Vedete, io mai non lo avete significato per essere come questo…„
“fattura dopo tutti questi anni… così voi dove imbrogliandolo… ritengo come….„ Sobbed. Le rotture hanno rotolato giù le mie guancie, gocciolanti nella mia bocca. Ho assagiato le rotture salate di mine. Non ho desiderato sentire c'è ne della sua assurdità, rimanendo là ho rotto il mio cuore di più. Ho camminato rapidamente fuori.
Potrei sentirlo sorridere e denominandolo, “bambino, non è come quello! Ritornato prego! Parte nella pace…„
allineare, la fattura era heartless. Ho camminato aimlessly nella via broken-hearted. Mille parole hanno riempito la mia testa: i miei amici lo hanno avvertito. Gli ho dato i miei sei anni della mia vita. Ciò è come lo rimborsate. Ritengo come morire… la morte viene! La fattura, ora non lo lascia. A dove sono andare? Come vivo senza fattura? Li odio, fattura. Fattura, dovete ottenere la vostra ricompensa su terra. Fattura, lo avete usato… che
ho battuto duro il mio portello e vi siete gettati sul pavimento. Ho avuto bisogno di qualcuno di aiutarlo fuori. Inoltre, ho desiderato essere solo. Qualcosa come la parola dolce stava galleggiando nell'aria. Era radio del mio vicino che gioca una canzone morbida. Non ho conosciuto chi lo ha cantato, ma i lyrics lo hanno colpito di più:
Un certo mend♫ rotto dei cuori ruin♫
di alcune memorie alcune rotture
non asciugherà mai mai mai il ♫ che
il mio amore per voi non muoia mai… il ♪
sappia che il mio cuore rotto non riparerebbe mai ancora. Ho saputo che la memoria di quel giorno rimarrà sempre in mia testa come un metallo saldato. Allineare, non desidero vedere ancora la fattura nella mia vita. Fumbled in sonno. Ero giusto come una verdura invenduta, come una barca guastata che è trascinata con un argano.
Era quasi scuro quando qualcuno ha battuto sul mio portello. Non ho desiderato aprire inizialmente il portello, ma i colpi si sono sviluppati più alto. L'elettricità era fuori. Non ho saputo raggiungere la mia scatola del fiammifero e della candela. Ho vacillato al mio portello e lo ho aperto.
Era il mio amico Funmi. Era quella che lo ha avvertito sempre circa la fattura. Dal mio giorno uno nell'università, era stata come un amico e una sorella a me. Ma lo odio ogni volta che mi ha parlato oggi della fattura “fattura della sega con una ragazza.„ Ho pensato che stesse provando soltanto a prendermi la fattura via e raccogliere era non ha seminato, ma ero errato. Mentre ho desiderato greet, ho analizzato in rotture.
Funmi lo ha fatto funzionare e tenuto, lo ha spostato intorno al suo corpo, ha messo la mia testa sulla sua spalla ed ha bisbigliato nel mio orecchio, “lui non li merita un bit; non gridi, bambino. Quello sciocco è una frode; Lo ho conosciuto. „
Lei parole lo ha colpito; Ho inzuppareato la sua spalla nelle mie rotture. Ho desiderato parlare, ma non potrei. Ho ritenuto come spiegare, ma non utter una bocca. “Acceso, sguardo voi: Siete bei, alti ed eleganti; l'uomo di destra è fuori là. Non gridi, bambino. „
Ha rimasto con me tutta la notte. Mentre ha dormito, ho guardato nel soffitto scuro come se l'immagine della fattura appendesse là. Questa notte, ho avuto un sonno dreamless.
Giorno dopo giorno, ho rimasto l'uscita della fattura all'interno di dolore dalla mia vita. Ogni genere di pensiero ha riempito la mia testa. I persino ha pensato all'uccisione io stesso, ma all'io non potrebbe. Imparare vivere senza fattura è come un bambino che impara come camminare. Traumatized dall'immagine della fattura.
Funmi ora lo ha visitato quotidiano, ma oggi non ha guardato intelligente tutti. “Funmi mi dice che cosa è accaduto?„ Gli ho chiesto.
“La fattura è guasto,„ ha detto.
In primo luogo, ho ritenuto triste; allora, tutto l'improvviso, ho ritenuto felice. Almeno, non stavo vedendo ancora il bastardo per il resto della mia vita. “Come muoia?„ Ho chiesto.
“Un pazzo lo ha colpito e stabbed poichè stava circa per lasciare la spiaggia della barra,„ Funmi continuato. “Alcuni dei prophets alla spiaggia hanno detto che il goddess di amore lo ha colpito giù, quello odiava la fattura, mentre alcuni prophets hanno detto che ha infastidito il dio. „
Che è come la fattura è morto. Non ha lasciato mai la scena. Non lo ho visto mai ancora. Sono sicuro che non vedrà mai ancora la mia faccia. Era dio o il goddess di amore che ha ucciso la fattura, non so. Tutto che sappia è che è perso. Posso passare con la mia vita. Può non vedere mai la mia vergogna. Fatturi a sinistra un'immagine nel mio cuore comunque: Non amerò mai ancora; il mio cuore rotto non riparerà mai.
--------------------------------------------------------------------------------
Washington Dick è un redattore di socio di Kwenu.com ed anche un allievo di in linea all'università del CORRIDOIO nel Regno Unito.
Defekte Herzen reparieren nie
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Wirklich liebte ich Rechnung mit meinem ganzem Herzen. Er war Traum jeder Frau; hoch, stattlich, trägt Ebenholzschwarzes, schönen geschnitzten Schnurrbart wie das von Ramsey Noah, der Nollywood Schauspieler. Rechnung hatte einen guten Job da ein Banker mit erster Bank. In meinem Herzen dachte ich an ihn; meine Seele flüstert seinen Namen täglich, mein Herz singt die süssen Wörter, die er mir häufig wie erklärte: Ich liebe dich sind Sie mein Leben.
Die ärgerlichste Zeit ist, wenn er in meine Augen schaut und sagt: „Geben Sie mir Zeit und ich zeige Ihnen, wieviel ich liebe dich. “
Ich gab Rechnung soviel Zeit zu prüfen, daß er mich liebte, aber er mich nie vorschlug. Wenige Male habe ich gebeten, daß Rechnung über unsere Zukunft, er immer sagt: „Die Zukunft kümmert um sich. “
Sie sehen, daß ich nie meine Zukunft mit Rechnung kannte. Er benötigte Zeit, ich gab ihn genug; tatsächlich war Rechnung mein Jugendgeliebtes. Ich traf Rechnung während meines älteren Sekundär-II, als ich sechzehn Jahre war. Dann süss-sprach er mich und nahm mein virginity weg. Seit damals bin ich nicht gewesen, Rechnung zu lassen, und er scheint, mich auch zu lieben.
Es hat Momente des Versuches in unserem Verhältnis gegeben; wie, als Rechnung mich bat, in seinem Haus rüber zu schlafen, das, das ich nicht tun könnte. Er erhielt mit mir verärgert, schlug mich und entschuldigte später sich.
Meine Freunde erklärten mir: „Nneka, öffnen Ihre Augen; Rechnung verwendet Sie. Gerade weil Sie nicht in seinem Haus schliefen, schlug er Sie. Angegangen, sind Baby, nicht ein Dummkopf; er verwendet Sie gerade für eine Sache - Geschlecht, selbstverständlich. „
Ich glaubte ihnen nie.
Rechnung ist alle, die ich in meinem Leben benötige; er besitzt mich. Ich kümmere mich nicht, ihm meine Seele zu geben, wenn sie im Umfang gekommen war, der unten mein Leben legt. Als ich dreiundzwanzig war - fast durch mit meinen Universitätsstudien, hatte ich noch Rechnung neben mir, gab mir süsse Wörter und halte unseren Zukunftfreien raum.
Rechnung bat mich, ihn am Stab-Strand durch 4:00 P.M. heute zu sehen. Obgleich Rechnung einen festen Zeitplan hat, enttäuschte er nie, wann er bis jetzt kommt; er ist immer der erste, zum anzukommen. Ich blickte auf meine Uhr flüchtig: Es war fast 4:00 P.M. Ich liebte, Rechnung mit meinen besten Tüchern an zu sehen. Ich wählte mein schönes rotes Hemd aus und setzte es an. Ich setzte auch an meine festen Jeans, die meine schönen Kurven zeigen würden; meine Freunde sagen immer, daß meine Form wie die einer griechischen Göttin war. Ich habe eine griechische Göttin nicht vor gesehen, aber aller, den ich weiß, ist, daß ich eine wundervolle Kurve habe, der Augen Wendung rund machen. Ich pulverisierte mein Gesicht mit dem Puder eines Mary Kay Entwerfers, setzte Wimperntusche auf meine Augenlider und rieb einen goldenen Farbe Lippenstift auf meinen dünnen Lippen, ganz gemischt mit meinem angemessenen Teint. Mein Haar war bereits umsponnen; alles, das ich, war, die Bob Marley Flechte zu teilen und band jedes mit einem Haarband. Ich ging rüber zu meinem stehenden Spiegel. Wirklich schaue ich herrlich. Meine Freunde sagen immer, daß ich mit diesem einfachen Kleid auffallend schaue. Ich hob die Entwerferschuhe mein Onkel in London auf, das mir geschickt wurde und setzte sie an.
Ich ging in die Straße. Ich weiß, daß Rechnung mich jetzt am Strand warten wird. Um dort schnell zu erhalten, wählte ich ein kommerzielles Fahrrad aus um Strand abzuhalten.
Ich kam im Strand um Viertel hinter vier am Abend an. Azurblau hing wie eine große Schüssel im Himmel voll der Farbe. Es war sehr romantisch. Überall geschienen wie Paradies mir. Der Weißsand Strand, die Thatchhäuser, das Meer, das seine Ufer, das schäumende Wasser spritzt, das den weißen Sand naßmacht. Geliebte waren ganz über dem Platz. Es schien wie ein Königreich der Geliebter: Paare, die sich halten, Geliebte, die ruhig neben dem Strand, romantische Männer werfen theire Frau in das Wasser oder sitzen in den Thatchhäusern gehen. Auch in diesem Paradies, gab es einige merkwürdige Aufstellungsorte als Weißkleid Gebethäuser, das Irrtanzen blank zu einer leisen Musik, die merkwürdigen schäbig-schauenden Männer, die herauf Rückstand von nichts vom Strand auswählen und gleichzeitig ihr privates Teil verkratzen.
Rechnung bat mich, ihn in einem Stab zu treffen angerufene Sweet Dreams. Gerechter Abstieg die Straße, fand ich den Stab, ohne Geliebte, Paare, Irre oder das merkwürdig-Schauen der Männer zu bitten. Süsse Träume waren ein wenig romantisch, aber ich würde liebte, neben dem Wasser zu sitzen haben; wo seabreeze mich berührt und schäumende Wasserwäsche meine Füße, während ich in den azurblauen Himmel schaue. Zu meiner überraschung war Rechnung nicht dort. Meine Gedanken begonnen, um zu laufen: Rechnung ist nie bis jetzt vorher spät gewesen. Was ging falsch? Ich saß ruhig auf einer Tabelle hin, die für zwei bedeutet wurde. Der Kellner holte den Carte du Jour.
„Kann ich abgefülltes Wasser gekühlt haben,“ bestellte ich. Ich wünschte gerade etwas, das mich hält zu warten.
Ich fing an, schläfrig zu fühlen, wenn Rechnung ankommen. Ich könnte ihn sehen, in den Stab zu gehen. Er trug einen schwarzen Anzug, anders als ihn. Wann immer wir ein Datum reparierten, kleidete Rechnung immer beiläufiges. Heute schien alles, besonders seins schaut ungerade. Rechnung trug einen traurigen Ausdruck, als ob er zur Hölle gewesen ist. Er saß vor mir versuchend, ein Lächeln zu zwingen. Weder Speiche I noch gegrüßt ihm. Er bestellte Rotwein - daß nie meine Wahl und er sind, wußte, daß ich Saft trinken mag.
Der Kellner holte ein gefülltes Glas Rotwein. Da er seinen Wein sipped, beachtete ich einen rauhen Kratzer neben seinem Ohr; es bildete ihn Blick uninteressant.
Schließlich brach er die Ruhe, „wird nicht Sie Nehmen der Wein?“ Er lächelte.
Die Frage schien zu mir dumm. Ich ignorierte ihn; eher fragte ich ihn „, was nahm Sie so lang?“ Meine Stimme shuddered, als ob ein Klumpen des kalten Eises in meiner Kehle war.
„Nicht können Sie mich sehen sind gerechtes Zurückkommen von der Arbeit?“ er antwortete rauh.
Heutiger Tag ist in der Tat unterschiedlich; er hat nie mit mir so vorher gesprochen. Ich könnte seinen starken Punkt sehen, aber ich weiß, daß er meinem schwachen Punkt glaubte; meine shuddering Stimme sagte es aller. „Berechnen Sie bitte Christ Kuchen… Grund antworten-e-r mich.“ Meine Stimme shuddered mehr.
Er schaute mehr Poise und hielt sogar ein lächelndes Gesicht. Er setzte seine Hand in seine Tasche und holte heraus eine Karte. Er übergab es rüber mir. Ich nahm das Papier von ihm und las es in meinem Herzen: EINE HOCHZEIT EINLADUNG: Rechnung weds Jane…
wußte ich nicht was zu sagen noch. Mein Herz war defekt. Ich wußte, was dieses, das bedeutet wurde, Rechnung heiratete? „Rechnung was…“ „
alles ist, mein Mädchen. Wie Sie sehen, ich bedeuteten nie es, um so…“
„Rechnung zu sein nach allen diesen Jahren… so Sie, wo, mich täuschend…, ich fühle….“ Ich sobbed. Risse rollten hinunter meine Backen und tröpfelten in meine öffnung. Ich schmeckte salzige Risse von meinen. Ich wollte nicht irgendwelche seines Unsinnes hören und dort blieb, brach mein Herz, das mehr ist. Schnell ging ich heraus.
Ich könnte ihn hören zu lächeln und mich anrufend, „Baby, ist es nicht wie das! Bitte zurückgekommen! Im Frieden wirklich zerteilen…“
, lassen Sie uns, Rechnung war herzlos. Ich ging ziellos in die untröstliche Straße. Tausend Wörter füllten meinen Kopf: meine Freunde warnten mich. Ich gab ihm meine sechs Jahre meines Lebens. Dieses ist, wie Sie mich zurückerstatten. Ich fühle wie das Sterben… Tod kommen! Rechnung, verlassen mich nicht jetzt. Zu wo bin ich Gehen? Wie lebe ich ohne Rechnung? Ich hasse Sie, Rechnung. Rechnung, müssen Sie Ihre Belohnung auf Masse erhalten. Rechnung, verwendeten Sie mich…, das
ich meine Tür stark schlug und warfen sich auf dem Fußboden. Ich benötigte jemand, mir heraus zu helfen. Auch ich wollte allein sein. Etwas wie süsses Wort schwamm in die Luft. Es war der Radio meines Nachbars, der ein weiches Lied spielt. Ich wußte nicht, wem es sang, aber die Lyriken schlugen mich mehr:
Etwas defektes Herzen nie mend♫
einige Gedächtnisse nie ruin♫
einige Risse trocknet nie ♫, das
meine Liebe für Sie nie… ♪ stirbt,
ich wußte, daß mein defektes Herz nie wieder reparieren würde. Ich wußte, daß das Gedächtnis dieses Tages immer in meinem Kopf wie einem geschweißten Metall bleibt. Wirklich möchte ich nicht Rechnung in meinem Leben wieder sehen. Ich fummelte in Schlaf herum. Ich war wie ein nicht verkauftes Gemüse, wie ein verdorbenes Boot gerecht, das mit einer Handkurbel geschleppt wurde.
Es war fast dunkel, als jemand auf meiner Tür klopfte. Ich wollte nicht die Tür anfangs öffnen, aber die Klopfen wuchsen louder. Die Elektrizität war heraus. Ich konnte nicht meinen Kerze- und Gleichkasten erreichen. Ich schwankte zu meiner Tür und öffnete sie.
Es war mein Freund Funmi. Sie war die, die mich immer über Rechnung warnte. Seit meinem Tag einer in der Universität, war sie wie ein Freund und eine Schwester zu mir gewesen. Aber ich hasse es, wann immer sie sprach über Rechnung wie „ich Säge Rechnung mit einem Mädchen heute.“ Ich dachte, daß sie nur versuchte, Rechnung weg von mir zu nehmen und zu ernten sie säte nicht war, aber ich falsch war. Während ich sie grüßen wollte, lief ich unten Risse ein.
Funmi ließ laufen und hielt mich, wickelte mich ringsum ihren Körper auf, setzte meinen Kopf auf ihre Schulter und flüsterte in mein Ohr, „er verdient Sie nicht ein Bit; nicht, schreien Baby. Dieser Dummkopf ist ein Betrüger; Ich kannte es. “
Sie Wörter schlug mich; Ich tränkte ihre Schulter mit meinen Rissen. Ich wollte sprechen, aber ich könnte nicht. Ich fühlte wie das Erklären, aber ich äußerte nicht eine öffnung. „Angegangen, Blick an Ihnen: Sie sind schön elegant, hoch, und; der rechte Mann ist heraus dort. Nicht, schreien Baby. “
Sie blieb mit mir alle Nacht. Während sie schlief, starrte ich in die dunkle Decke an, als ob das Bild der Rechnung dort hing. Diese Nacht, hatte ich einen dreamless Schlaf.
Tag für Tag blieb ich Ausgang der zuhause beklagenden Rechnung von meinem Leben. Jede Art Gedanke füllte meinen Kopf. I dachten sogar an Tötung selbst, aber mich konnten nicht. Das Lernen, ohne Rechnung zu leben ist wie ein Baby, das wie man erlernt, geht. Ich traumatized durch das Bild der Rechnung.
Funmi besuchte mich jetzt Tageszeitung, aber heute betrachtete sie nicht allen hell. „Funmi erklären mir, was geschah?“ Ich fragte sie.
„Rechnung ist tot,“ sagte sie.
Zuerst von allen, fühlte ich traurig; dann die ganze plötzliches, fühlte ich glücklich. Mindestens würde ich nicht den bastard wieder für den Rest meines Lebens sehen. „Wie er, sterben Sie?“ Ich bat.
„Ein Irres schlug und erstach ihn, da er imwar Begriff, Stab-Strand zu lassen,“ fortgesetztes Funmi. „Einige der Prophete am Strand sagten, daß die Göttin der Liebe ihn unten anschlug, das haßte sie Rechnung, während einige Prophete sagten, daß er Gott störte. “
Das ist, wie Rechnung starb. Er ließ nie die Szene. Ich sah ihn nie wieder. Ich bin sicher, daß er nie mein Gesicht wieder sieht. War es Gott, oder die Göttin der Liebe, die Rechnung tötete, weiß ich nicht. Alles, das ich weiß, ist, daß er verloren ist. Ich kann mit meinem Leben an umziehen. Er kann meine Schande nie sehen. Berechnen Sie nach links ein Bild in meinem Herzen zwar: Ich liebe nie wieder; mein defektes Herz repariert nie.
--------------------------------------------------------------------------------
Washington Dick ist ein Mitherausgeber von Kwenu.com und auch ein Kursteilnehmer online zur HALL Universität in Großbritannien.
Os corações quebrados nunca emendam
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Verdadeiramente, eu amei a conta com todo meu coração. Era sonho de cada mulher; alto, considerável, o preto do ebony, desgasta o mustache carved bonito como aquele de Ramsey Noah, ator de Nollywood. A conta teve um trabalho bom porque um banqueiro com primeiro banco. Em meu coração, eu pensei sobre ele; minha alma sussurra seu nome diariamente, meu coração canta as palavras que doces me disse frequentemente como: Eu te amo, você é minha vida.
O tempo o mais irritante é quando olha em meus olhos e diz: “Dê-me o tempo e eu mostrar-lhe-ei quanto eu te amo. ”
Eu dei o tempo da conta tanto provar que me amou, mas nunca me propôs. Poucas vezes eu pedi que a conta sobre nosso futuro, ele diz sempre: “O futuro tomará cuidado dse. ”
Você vê que eu nunca soube meu futuro com conta. Necessitou o tempo, mim deu-o bastante; no fato, a conta era meu amante teenage. Eu encontrei-me com a conta durante meu II secundário sênior, quando eu era dezesseis anos. Então doce-falou-me e f-lo exame afastado de meu virginity. Desde eu não tenho podido então deixar a conta, e parece amar-me demasiado.
Houve uns momentos da experimentação em nosso relacionamento; como quando a conta pediu que eu dormisse sobre em sua casa, isso que eu não poderia fazer. Começou irritado com mim, golpeou-me, e desculpou-se mais tarde.
Meus amigos disseram-me: “Nneka, abre seus olhos; A conta está usando-o. Apenas porque você não dormiu em sua casa, golpeou-o. Aproximado, o bebê, não é um tolo; está usando-o apenas para uma coisa - sexo, naturalmente. “
Eu nunca acreditei-os.
A conta é tudo que eu necessito em minha vida; possui-me. Eu não me ocupo dar-lhe minha alma, se vier à extensão que coloca minha vida para baixo. Quando eu era vinte e três - quase completamente com meus estudos da universidade, eu tive ainda a conta ao lado de mim, dando me palavras doces e mantendo nosso espaço em branco do futuro.
A conta pediu que eu visse-o hoje na praia da barra por 4:00 pm. Embora a conta tivesse uma programação apertada, nunca decepcionou quando vem datar; será sempre o primeiro a chegar. Eu olhei de relance para meu relógio: Era quase 4:00 pm. Eu amei ver sobre a conta com meus mais melhores panos. Eu escolhi minha camisa vermelha bonita e pu-la sobre. Eu pus também sobre minhas calças de brim apertadas que mostrariam minhas curvas bonitas; meus amigos dizem sempre que minha forma era como aquela de um goddess grego. Eu não vi um goddess grego antes, mas tudo que eu sei é que eu tenho uma curva maravilhosa que faz a volta dos olhos redonda. Eu pulverizei minha cara com pó de um desenhador de Mary Kay, pus o mascara sobre meus eyelids, e friccionei um batom dourado da cor em meus bordos finos, misturados toda com meu complexion justo. Meu cabelo era já trançado; tudo que eu era dividir a trança de Bob Marley e amarrava cada um com uma faixa do cabelo. Eu andei sobre a meu espelho ereto. Verdadeiramente eu olho gorgeous. Meus amigos dizem sempre que eu olho impressionante com este vestido simples. Eu escolhi acima as sapatas do desenhador meu tio em Londres emitida a mim e pu-las sobre.
Eu andei na rua. Eu sei que a conta me estará esperando agora na praia. A fim começar lá rapidamente, eu escolhi uma bicicleta comercial para barrar a praia.
Eu cheguei na praia em torno do quarto após quatro na noite. O Azure pendurou como uma bacia grande no heaven completamente do hue. Era muito romântico. Parecido em toda parte como o paradise a mim. A praia da branco-areia, as casas do thatch, o mar que espirra suas costas, a água espumosa que molha a areia branca. Os amantes estavam toda sobre o lugar. Pareceu como um reino dos amantes: pares que prendem-se, amantes que andam quietamente ao lado da praia, homens românticos que lançam a mulher do theire na água ou que sentam-se nas casas do thatch. Também neste paradise, havia alguns locais estranhos como casas do prayer do branco-garment, dançar despido a uma música silenciosa, homens scruffy-olhando estranhos dos madmen que escolhem acima dos restos de nada da praia e que riscam sua parte confidencial ao mesmo tempo.
A conta disse-me para encontrar-se com o em uma barra o Doce chamado Sonho. Pena justa a estrada, eu encontrei a barra sem pedir amantes, pares, madmen, ou estranho-olhar homens. Os sonhos doces eram um pouco românticos, mas eu teria amei sentar-se ao lado da água; onde o seabreeze tocará em me e lavagem espumosa da água meus pés quando eu olhar no céu azure. A minha surpresa, a conta não estava lá. Meus pensamentos começados competir: A conta nunca estêve atrasada datar antes. Que foi erradamente? Eu sentei-me quietamente para baixo em uma tabela significada para dois. O empregado de mesa trouxe o carte du jour.
“Posso eu chilled a água bottled,” eu requisitei. Eu quis apenas algo que me manterá esperar.
Eu estava começando a sentir sleepy quando a conta chega. Eu poderia vê-lo andar na barra. Desgastou um terno preto, ao contrário dele. Sempre que nós reparamos uma data, a conta vestiu sempre ocasional. Hoje tudo pareceu impar, especialmente his olha. A conta desgastou uma expressão sad, como se foi ao inferno. Sentou-se na frente de mim que tenta forçar um sorriso. Nem raio I nem cumprimentado lhe. Requisitou o vinho vermelho que é nunca minha escolha, e soube que eu gosto de beber o suco.
O empregado de mesa trouxe um vidro enchido do vinho vermelho. Porque sipped seu vinho, eu observei um risco áspero ao lado de sua orelha; fêz lhe o olhar unattractive.
Finalmente quebrou o silêncio, “não você tomada o vinho?” Sorriu.
A pergunta pareceu stupid a mim. Eu ignorei-o; rather eu perguntei-lhe “o que fêz exame de você assim por muito tempo?” Minha voz shuddered como se uma protuberância do gelo frio estava em minha garganta.
“Não pode você ver-me é voltar justo do trabalho?” respondeu áspera.
Hoje é certamente diferente; tem-me falado nunca como este antes. Eu poderia ver seu ponto forte, mas eu sei que sentiu meu ponto fraco; minha voz shuddering disse-o todo. “Fature por favor para o bolo de Christ… a causa responde-me-e-r.” Minha voz shuddered mais.
Olhou mais poise e manteve mesmo uma cara sorrindo. Pôs sua mão em seu bolso e trouxe para fora um cartão. Entregou-meo sobre. Eu fiz exame do papel dele e li-o em meu coração: UM INVITATION DO CASAMENTO: Weds Jane da conta…
eu não soube o que dizer nem não. Meu coração era quebrado. Eu soube o que este significado, conta estava começando casado? “Conta o que é…”
“tudo, minha menina. Você vê, mim nunca significou-o ser como este…”
“conta após todos estes anos… assim você onde enganando me… eu sinto como….” Eu sobbed. Os rasgos rolaram abaixo meus mordentes, trickling em minha boca. Eu provei rasgos salty de meus. Eu não quis ouvir algum de seu absurdo, permanecendo lá quebrei meu coração mais. Rapidamente eu andei para fora.
Eu poderia ouvi-lo sorrir e chamando me, “bebê, não é como aquele! Voltado por favor! Vamos parte na paz…”
verdadeiramente, a conta era heartless. Eu andei aimlessly na rua broken-hearted. Mil palavras encheram minha cabeça: meus amigos advertiram-me. Eu dei-lhe meus seis anos de minha vida. Isto é como você me reembolsa. Eu sinto como morrer… a morte vem! A conta, não sae de me agora. A onde estou eu ir? Como eu vivo sem conta? Eu odeio-o, conta. Conta, você deve começar sua recompensa na terra. Conta, você usou-me… que
eu banged minha porta duramente e jogou-se myself no assoalho. Eu necessitei alguém ajudar-me para fora. Também, eu quis estar sozinho. Algo como a palavra doce estava flutuando no ar. Era rádio do meu vizinho que joga uma canção macia. Eu não soube quem o cantou, mas os lyrics bateram-me mais:
Algum mend♫ quebrado dos corações nunca
ruin♫ de algumas memórias nunca
alguns rasgos nunca secará o ♫ que
meu amor para você nunca morrerá… o ♪
eu soube que meu coração quebrado nunca emendaria outra vez. Eu soube que a memória desse dia remanescerá sempre em minha cabeça como um metal soldado. Verdadeiramente, eu não quero ver outra vez a conta em minha vida. Eu fumbled no sono. Eu era justo como um vegetal unsold, como um barco spoilt que está sendo arrastado com um winch.
Era quase escuro quando alguém bateu em minha porta. Eu não quis abrir a porta no início, mas as batidas cresceram mais ruidosamente. A eletricidade estava para fora. Eu não soube alcançar minha caixa da vela e do fósforo. Eu desconcertei a minha porta e abri-a.
Era meu amigo Funmi. Era essa que me advertiu sempre sobre a conta. Desde meu dia um na universidade, tinha sido como um amigo e uma irmã a mim. Mas eu odeio-o sempre que falou sobre a conta como “mim conta da serra com uma menina hoje.” Eu pensei que estava tentando somente fazer exame da conta longe de mim e para reap era não semeou, mas eu era errado. Enquanto eu quis a cumprimentar, eu quebrei para baixo nos rasgos.
Funmi funcionou-me e prendeu-, envolveu-me em volta de seu corpo, pô-lo minha cabeça sobre seu ombro, e sussurrou-o em minha orelha, “ele não o merece um bocado; não grita, o bebê. Esse tolo é uma fraude; Eu soube-o. ”
Palavras bateu-me; Eu embebi seu ombro com meus rasgos. Eu quis falar, mas eu não poderia. Eu senti como a explicação, mas eu não expressei uma boca. “Aproximado, olhar em você: Você é bonito, alto, e elegante; o homem direito está para fora lá. Não grita, o bebê. ”
Permaneceu com mim toda a noite. Quando dormiu, eu olhei no teto escuro como se a imagem da conta pendurou lá. Esta noite, eu tive um sono dreamless.
Dia após o dia, eu permaneci a saída da conta dentro mourning de minha vida. Cada tipo do pensamento encheu minha cabeça. I pensaram mesmo sobre a matança eu mesmo, mas mim não poderiam. Aprender viver sem conta é como um bebê que aprende como andar. Eu traumatized pela imagem da conta.
Funmi visitou-me agora diário, mas hoje não olhou brilhante em tudo. “Funmi diz me o que aconteceu?” Eu perguntei-lhe.
A “conta está inoperante,” disse.
Primeiramente de tudo, eu senti sad; então, toda a repentino, eu senti feliz. Pelo menos, eu não estaria vendo o bastardo outra vez para o descanso de minha vida. “Como morra?” Eu pedi.
“Um madman bateu-o e stabbed porque estava a ponto de deixar a praia da barra,” Funmi continuado. “Alguns dos prophets na praia disseram que o goddess do amor o golpeou para baixo, isso odiou a conta, quando alguns prophets disseram que irritou o deus. ”
Que é como a conta morreu. Nunca deixou a cena. Eu nunca vi-o outra vez. Eu sou certo que nunca verá minha cara outra vez. Era deus ou o goddess do amor que matou a conta, eu não sei. Tudo que eu sei é que está perdido. Eu posso mover-se sobre com minha vida. Pode nunca ver meu shame. Fature à esquerda uma imagem em meu coração though: Eu nunca amarei outra vez; meu coração quebrado nunca emendará.
--------------------------------------------------------------------------------
Washington Dick é um editor de associado de Kwenu.com e também um estudante de em linha à universidade de SALÃO no Reino Unido.
Brutna hjärtor lagar aldrig
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Riktigt älskade jag räkningen med all min hjärta. Han var varje kvinna dröm; högväxt stiligt, ha på sig ebenholtssvarten, den härliga sned mustaschnågot liknande som av Ramsey Noah, den Nollywood skådespelaren. Räkningen hade ett bra jobb, som en bankir med först packar ihop. I min hjärta tänkte jag om honom; min soul viskar hans kända dagstidning, min hjärtaallsånger som sötsaken uttrycker honom berättade mig som ofta är likt: Jag älskar dig, dig är mitt liv.
Den mest förargliga tiden är när han ser in i mitt synar och något att säga: ”Ge mig tid, och jag ska show dig, hur mycket jag älskar dig. ”
Gav jag räkningen så mycket tid att bevisa att han älskade mig, men honom som aldrig var föreslagen mig. Få tider har jag frågat räkningen om vår framtid, honom alltid något att säga: ”Ska framtiden takeomsorg av honom. ”
Ser du att jag visste aldrig min framtid med räkningen. Han behövde tid, mig gav honom nog; i faktum var räkningen min tonårs- vän. Jag mötte räkningen under min höga sekundära II, då jag var sexton år. Därefter sötsak-talade tog han mig och bort min virginity. Sedan dess har jag inte varit kompetent att lämna räkningen, och han verkar för att älska mig för.
Det har finnas ögonblick av försök i vårt förhållande; gilla när räkningen frågade mig att sova över i hans hus, det som jag inte kunde göra. Han fick ilsken med mig, smällt mig och bedd om ursäkt mer sistnämnd.
Min vänner berättade mig: ”Öppnar Nneka, ditt synar; Räkningen använder dig. Därför att precis du inte sovade i hans hus, han smällde dig. Behandla som ett barn, var inte en dumbom, kommet på; han använder dig precis för ett ting - könsbestämma, naturligtvis. ”
Trodde jag aldrig dem.
Räkningen är all som jag behöver i mitt liv; han äger mig. Jag varar besvärad inte ge honom min soul, om den hade kommit till graden som lägger mitt liv, besegrar. Då jag var tjugo tre - nästan igenom med min universitetarstudier, I-stillbild hade räkningen bredvid mig och att ge mig sötsaken uttrycker och hålla vår framtid tom.
Räkningen frågade mig att se honom i dag på bomma för stranden vid 4:00 pm. Även om räkningen har ett åtsittande schema, svek han aldrig när det kommer hitintills; han ska är alltid första som ankommer. Jag kasta en blick på min klocka: Det var nästan 4:00 pm. Jag älskade för att se på räkningen med min bäst torkdukar. Jag valde min härliga röda skjorta och satte på den. Pålagd I också min åtsittande jeans, som skulle, show som mitt härligt buktar; min något att säga för vänner, som mitt forma, var alltid lik att av en grekisk gudinna. Jag har inte sett en grekisk gudinna för, men allt som jag vet, är att jag har ett underbart att bukta som gör synar vändrundan. Jag pudrade mitt vänder mot med en Mary den Kay som formgivare pudrar, satte mascara på min ögonlock och gned ett guld- färgar läppstift på min tunna kanter som blandades all med min mässahy. Mitt hår flätades redan; allt som jag, var att dela egennamn Marley flätar och band varje med ett hårmusikband. Jag gick över till mitt anseende avspeglar. Riktigt ser jag ursnygg. Min för vänner något att säga alltid att jag ser slå med denna enkla klänning. Jag valde formgivare skor min uncle i London som överfördes till mig och, sätter upp dem på.
Jag gick in i gatan. Jag vet att den ska räkningen väntar mig nu på stranden. För att få där snabbt, valde jag en reklamfilmcykel för att bomma för stranden.
Jag ankom på stranden inkvarterar omkring förflutna fyra i aftonen. Azure hängd något liknande en stor bunke i himmlen mycket av tonen. Det var mycket romantiskt. Överallt verkat likt paradis till mig. Vit-sanden stranden, thatchhusen, havet som plaskar dess kuster, det foamy, bevattnar som blöter vitsanden. Vänner var all över förlägga. Det verkade likt ett kungarike av vänner: kopplar ihop innehav sig själv, vänner som tyst går bredvid stranden, romantiska manar som kastar theirekvinnan in i bevattna eller sammanträdet i thatchhusen. Också i detta paradis, fanns det några konstiga platser som vit-plagget bönhus, att dansa för madmen som var naket till en tyst musik, konstig scruffy-seende manplockning upp skräp av ingenting från stranden och att skrapa deras privata del samtidigt.
Räkningen berättade mig att möta honom i en bomma för den kallade Sötsaken Dröm. Besegra precis vägen, I grundar bomma för, utan att fråga vänner, kopplar ihop, madmen eller konstig-att se manar. Söta drömmar var a bet lite romantiker, men jag skulle har älskat för att sitta bredvid bevattna; se in i den azure skyen, var det seabreeze ska handlag mig och foamy bevattnar wash min fotstunder mig. Till min överrrakning var räkningen inte där. Min tankar som startas för att race: Räkningen har aldrig varit sen hitintills för. Gick vad orätt? Jag satt tyst besegrar på en bordlägga som betyddes för två. Uppassaren kom med carten du jour.
”Kan jag ha kylt buteljerat bevattnar,” mig beställde. I som önskas precis något som ska uppehället mig som väntar.
Jag var början till den sömniga känselförnimmelsen, när räkningen ankommer. Jag kunde se honom gå in i bomma för. Han ha på sig en svart passar, i motsats till honom. Fakturera alltid klätt tillfälligt, när som helst vi fixade en datera. I dag verkade allt udda, speciellt his ser. Räkningen ha på sig ett ledset uttryck, som, om han har varit till helvetet. Han satt framme av mig som var pröva för att tvinga ett leende. Neither spoke I nor greeted honom. Han beställde rött vin - som är aldrig mitt primat, och han visste att jag gillar för att dricka fruktsaft.
Uppassaren kom med ett fyllt exponeringsglas av rött vin. Som han läppjade hans wine, märkte jag en grov skrapa bredvid his för att gå i ax; det gjorde honom look unattractive.
Han som slutligen är pank tystnaden, ”ska inte dig, tar winen?”, Han log.
Den verkade ifrågasätta dum till mig. Jag ignorerade honom; ganska frågade jag honom ”vad tog dig så long?”, Mitt uttrycka genomilats som, om en klumpa sig av kall is var i min hals.
”Inte kan du se rättvis kommande baksida för I-förmiddagen från arbete?”, han svarade skarpt.
Todayen är sannerligen olik; han har talat aldrig till mig något liknande detta för. Jag kunde se hans starkt peka, men jag vet att han klädde med filt min svaga fläck; mitt genomilas uttrycker said allt det. ”Behaga räkningen för Kristustårta…, saken svarar-e-r mig.”, Mitt uttrycka genomilades mer.
Han såg mer balans och höll även le vända mot. Han satte his räcker in i hans fick- och kommit med ut ett kort. Han räckte det över till mig. Jag tog det pappers- från honom och läste det i min hjärta: EN BRÖLLOPINBJUDAN: Räkningen gifta sig Jane,… som
jag inte visste vad till något att säga nor. Min hjärta var bruten. Jag visste vad betydd denna, räkning fick att gifta sig? ”Räkning vad är…”
”allt, min flicka. Du ser, mig betydde aldrig det för att vara lik detta…”
”räkningen efter alla dessa år… så dig var bedra mig… I-känselförnimmelsenågot liknande….,” Sobbed jag. Rullande revor besegrar min kinder som sipprar in i min mun. Jag smakade salt revor av min. Jag önskade inte att höra några av hans nonsens och att bli där pankt min hjärta mer. Swiftly gick jag ut.
Jag kunde höra honom att le, och att kalla mig, ”behandla som ett barn, det är inte likt att! Behaga kommet tillbaka! Låt oss sära i fred…”
riktigt, räkningen var hjärtlöst. Jag gick aimlessly in i den förkrossade gatan. Tusen uttrycker fyllde mitt huvud: min vänner varnade mig. Jag gav honom min sex år av mitt liv. Detta är hur du återbetalar mig. Likt dö för känselförnimmelse I…, död kommer! Räkningen lämnar inte mig nu. Var förmiddag I som går till? Hur bor jag utan räkning? Jag hatar dig, räkning. Räkningen måste du få din belöning på jord. Räkningen använde kastade du mig
… som jag bankade min dörr hårt, och jag själv på däcka. Jag behövde någon att hjälpa mig ut. Också önskade jag att vara ensam. Något som den lika sötsaken uttrycker, svävade i lufta. Det var mitt grann radiosände leka en mjuk song. Jag visste inte vem sjöng det, men lyrisk dikt slogg mig mer:
Någon bruten mend♫ för hjärtor aldrig
ruin♫ för några minnen några
revor ska aldrig aldrig torr ♫ som
min förälskelse för dig ska aldrig matris… ♪,
jag visste att min brutna hjärta skulle aldrig lagning igen. Jag visste att minnet av den ska dag återstår alltid i mitt huvud svetsad som något liknandebelägger med metall. Riktigt önskar jag inte att se räkningen igen i mitt liv. Jag fumlade in i sömn. Jag var den rättvisa något liknande per den osålda grönsaken, gillar ett bortskämt fartyg som släpades med en winch.
Det var nästan mörkret, då någon knackade på min dörr. Jag önskade inte att öppna dörren först, men knackningen växte mer hög. Elektriciteten var ut. Jag visste inte hur man når mitt stearinljus, och matchen boxas. Jag vacklade till min dörr och öppnade den.
Det var min vän Funmi. Hon var den som varnade alltid mig om räkning. Efter min dag en i universitetar hade hon varit lik en vän och en syster till mig. Men jag hatar det, när som helst hon den omtalade räkningnågot liknande ”mig sågar räkningen med en flicka i dag.”, Jag tänkte att hon var endast pröva att ta räkningen i väg från mig och att skörda var hon inte sådde, men jag var fel. Som jag önskade att hälsa henne, besegrar pankt I i revor.
Funmi körde och rymde mig, slogg in mig rundar henne förkroppsligar, satte mitt huvud på henne knuffar, och viskat in i mitt gå i ax, ”honom förtjänar som inte dig, bet ett; gråta inte, behandla som ett barn. Den dumbom är ett fusk; Jag visste det. ”
Uttrycker hon hit mig; Jag blötte henne knuffar med min revor. Jag önskade att tala, men jag kunde inte. Jag klädde med filt lik förklaring, men jag yttrade inte en mun. ”Kommet på, look på dig: Du är härlig, högväxt och elegant; den högra manen är ut där. Gråta inte, behandla som ett barn. ”
Blev hon med mig all natt. Stunder som hon sovade, mig, stirrade in i mörkertaket som, om avbilda av räkningen hängde där. Denna natt hade jag en drömlös sömn.
Dagen efter dag, blev jag sörja inomhus räkningen går ut från mitt liv. Varje sort av tanke fyllde mitt huvud. I tänkte även om dödandet jag själv, men jag kunde inte. Att lära att bo utan räkning är något liknande per behandla som ett barn som lärer hur man går. Jag traumatized av avbilda av räkningen.
Funmi besökte nu mig dagligen, men i dag såg hon inte ljus alls. ”Berättar Funmi mig vad händde?”, Jag frågade henne.
”Är räkningen död,” sade hon.
Först allra, klädde med filt jag ledset; därefter allt plötsligt, klädde med filt jag lyckligt. Åtminstone skulle jag för att inte se oäktingen igen för vila av mitt liv. Dö?”, ”hur han, Jag frågade.
”Slogg stabbed en madman och honom, som han skulle just att lämna för att bomma för stranden,” fortsatte Funmi. ”Sade några av profeterna på stranden att gudinnan av förälskelse slogg honom besegrar, det som hon hatade räkningen, fördriver några sagda profeter att han förargade guden. ”
Som är hur räkningen dog. Han lämnade aldrig platsen. Jag sågar aldrig honom igen. Säker förmiddag I ska han ser aldrig mitt för att vända mot igen. Var det guden, eller gudinnan av förälskelse, som dödade räkningen, vet jag inte. Allt som jag vet, är att han är borttappad. Mig canflyttning på med mitt liv. Han kan aldrig se min skam. Räkningen lämnade en avbilda i min hjärta though: Jag ska aldrig förälskelse igen; min ska brutna hjärta lagar aldrig.
--------------------------------------------------------------------------------
Den Washington deckaren är en förbunden redaktör av Kwenu.com och också en deltagare av direktanslutet till KORRIDORuniversitetar i UK.
Сломленные сердца никогда не исправляют
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Поистине, я полюбил Билл с полностью моим сердцем. Он был сновидением каждой женщины; высокоросло, handsome, чернота ebony, носит красивейший высеканный усик как то из Ramsey Noah, актера Nollywood. Билл имело хорошую работу по мере того как банкошет с первым креном. В моем сердце, я думал о ем; моя душа шепчет его имени ежедневно, мое сердце пеет сладостные слова, котор он говорил мне часто как: Я тебя люблю, вы будете моей жизнью.
Annoying время когда он смотрит в мои глаза и говорит: «Дайте мне время и я покажу вам я тебя люблю. »
Я дал время Билл so much доказать он полюбило меня, но он никогда не предлагал меня. Немногие времена я спрашивал Билл о нашем будущем, он всегда говорит: «Будущее позаботится о. »
Вы видите я никогда не знало мое будущее с Билл. Ему было нужно время, я дал его достаточно; в действительности, Билл было моим подростковым любовником. Я встречал Билл во время мое старшее вторичное II, когда я был летами 16. После этого он сладостн-поговорил меня и take away мое virginity. Since then я не мог оставить Билл, и он кажется, что любит меня слишком.
Были моменты пробы в нашем отношении; как когда Билл спросило, что я поспал сверх в его доме, то, котор я не смог сделать. Он получил сердитым с мной, шлепнул меня, и более поздно apologized.
Мои друзья сказали мне: «Nneka, раскрывает ваши глаза; Билл использует вас. Как раз потому что вы не спали в его доме, он шлепнул вас. Я легковых автомобилей дальше, младенец, не будет дурачком; он использует вас как раз для одной вещи - секса, of course. «
Я никогда не верил им.
Билл все, котор мне в моей жизни; он имеет меня. Я не помню дать ему мою душу, если он пришел в объем кладя мою жизнь вниз. Когда я был 23 - почти до конца с моими изучениями университета, я все еще имел Билл около меня, дающ мне сладостные слова и держащ наш пробел будущего.
Билл спросило, что я увидел его сегодня на пляже адвокатского сословия 4:00 pm. Хотя Билл имеет уплотненный график, он никогда не разочаровывал когда он приходит to date; он всегда будет первым, котор нужно приехать. Я мельком взглянул на моем вахте: Это было почти 4:00 pm. Я полюбил увидеть Билл с моими самыми лучшими тканями дальше. Я выбрал мою красивейшую красную рубашку и положил ее дальше. Я также положил дальше мои плотно джинсыы показали бы мои красивейшие кривые; мои друзья всегда говорят что моя форма была как та из греческой богини. Я не видел греческую богиню перед, но все, котор я знаю что я имею чудесную кривый которое делает поворот глаз кругло. Я напудрил мою сторону с порошком конструктора Mary Кей, одел в mascara мои веки, и протер золотистый lipstick цвета на моих тонких губах, совсем смешанных с моим справедливым complexion. Мои волосы были уже braided; все, котор я сделал должно было разделить оплетку Bob Marley и связывало каждое с полосой волос. Я погулял сверх к моему стоящему зеркалу. Поистине я смотрю gorgeous. Мои друзья всегда говорят что я смотрю поразительным с этим просто платьем. Я выбрал вверх ботинки конструктора мой дядюшка в лондоне посланном к мне и положил их дальше.
Я погулял в улицу. Я знаю Билл будет ждать меня теперь на пляже. Для того чтобы получить там быстро, я выбрал коммерчески bike к пляжу адвокатского сословия.
Я приехал в пляж вокруг четверти за 4 в вечер. Просинь повиснула как большой bowl в рае вполне hue. Оно было очень романтично. Везде показано как рай к мне. Пляж бел-песка, дома thatch, море брызгая свои берега, пенообразную воду которая мочит белый песок. Любовники были повсеместно. Оно показалось как королевство любовников: пары держа, любовники гуляя тих около пляжа, романтичных людей меча женщина theire в воду или сидя в домах thatch. Также в этом рае, были некоторые странные места как дома молитве бел-одежды, танцевать нагой к молчком нот, странные scruffy-смотря люди безумцев выбирая вверх по твердым частицам ничего от пляжа и царапая их приватную часть в то же самое время.
Билл сказало мне встретить его в адвокатском сословии вызванное Сладостн Сновидение. Справедливый спуск дорога, я нашел адвокатское сословие без спрашивать любовников, пар, безумцев, или странн-смотреть людей. Сладостные сновидения были немного романтичны, но я имел бы полюбил сидеть около воды; где seabreeze коснется мне и пенообразное мытье воды мои ноги пока я смотрю в azure небо. К моему сярпризу, Билл не было там. Мои мысли начатые для того чтобы участвовать в гонке: Билл никогда не последнее to date раньше. Пошло неправильно? Я тих сидел вниз на таблице намереваемой для 2. Кельнер принес carte du jour.
«Могу я охладить разлитую по бутылкам воду,» я приказал. Я как раз хотел что-то будет держать меня ждать.
Я начинал чувствовать сонным когда Билл приедет. Я смог увидеть, что он погуляло в адвокатское сословие. Он нес черный костюм, не похоже на ему. Когда мы исправили дата, Билл всегда одевало вскользь. Сегодня все показалось сверхсчетным, специально его смотрит. Билл несло унылое выражение, если он к аду. Он сидел перед мной пытаясь принудить усмешку. Ни спица iий ни приветствовано ему. Он приказал красное вино что никогда мой выбор, и он знал я любит выпить сок.
Кельнер принес заполненное стекло красного вина. По мере того как он sipped его вино, я заметил грубый скрест около его уха; оно сделало им взгляд непривлекательно.
Окончательно он сломал безмолвие, «не будет вы взятие вино?» Он усмехнулся.
Вопрос показался тупоумным к мне. Я проигнорировал его; довольно я спросил ему «приняло вас настолько длиной?» Мой голос вздрогнул если шишка холодного льда находилась в моем горле.
«Не можете вы увидеть меня справедливый come back от работы?» он ответил жестковато.
Сегодня деиствительно друг; он никогда не говорил к мне как это раньше. Я смог увидеть его сильную сторону, но я знаю он чувствовало мое слабое пятно; мой вздрагивая голос сказал его все. «Пожалуйста Билл для торта Christ… ради отвечает-e-r мне.» Мой голос вздрогнул больше.
Он посмотрел больше пуаза и даже сдержал ся сторону. Он положил его руку в его карман и принес вне карточку. Он вручил его сверх к мне. Я принял бумагу от его и прочитал ее в моем сердце: ПРИГЛАШЕНИЕ ВЕНЧАНИЯ: Weds Джейн Билл…
я не знал сказать ни не делаю. Мое сердце было сломленно. Я знал намереваемое это, Билл получало пожененным? «Билл…»
«всем, моя девушка. Вы видите, я никогда не намеревались оно для того чтобы быть как это…»
«Билл после всех этих лет… так вы где околпачивающ меня… я чувствую как….» Я sobbed. Разрывы свернули вниз с моих щек, trickling в мой рот. Я пробовал salty разрывы моих. Я не хотел услышать любой из его вздора, остающся там сломал мое сердце больше. Стремительно я погулял вне.
Я смог услышать, что он усмехнулось и вызывающ меня, «младенец, он не как то! Пожалуйста come back! Препятствуйте нам разделить в мире…»
поистине, Билл был бездушно. Я погулял безцельн в улицу с разбитым сердцем. Тысяча слов заполнили мою головку: мои друзья предупредили меня. Я дал ему мои 6 лет моей жизни. Это как вы отплачиваете меня. Я чувствую как умирать… смерть приходит! Билл, не оставляет я теперь. Где я идти к? Как я живу без Билл? Я ненавижу вас, Билл. Билл, вы должны получить ваше вознаграждение на земле. Билл, вы использовали меня…, котор
я грохнул мою дверь крепко и бросали на поле. Мне было нужно кто-то помочь мне вне. Также, я хотел быть одним. Что-то как сладостное слово плавало в воздух. Это было радиоим моего соседа играя мягкую песню. Я не знал спело его, но lyrics ударили меня больше:
Некоторое сломленное mend♫ сердец никогда
ruin♫ некоторых памятей никогда
некоторые разрывы никогда не будет сушить ♫
моя, котор влюбленность для вас никогда не будет умирать… ♪
я знал что мое сломленное сердце никогда не исправляло снова. Я знал что память того дня всегда будет оставать в моей головке как сваренный металл. Поистине, я не хочу видеть Билл снова в моей жизни. Я fumbled в сон. Я был справедлив как unsold овощ, как избалованная шлюпка будучи ым с воротом.
Оно было почти темно когда кто-то постучало на моей двери. Я не хотел раскрыть дверь во-первых, но стуки выросли более louder. Электричество было вне. Я не сумел как достигнуть мою коробку свечки и спички. Я расположил ступенями к моей двери и раскрыл ее.
Это было моим другом Funmi. Она была одним всегда предупреждало меня о Билл. С моего дня одного в университете, она была как друг и сестра к мне. Но я ненавижу его когда она talk about Билл как «я пила Билл с девушкой сегодня.» Я думал она только пыталось принять Билл далеко от меня и поужинать была она не засеяла, но я был неправильн. По мере того как я хотел приветствовать ее, я break down в разрывах.
Funmi побежало и придержало меня, обернуло меня вокруг ее тела, одело в мою головку ее плечо, и прошептало в мое ухо, «он не заслуживает вас один бит; не плачет, младенец. Тот дурачок будет плутовкой; Я знал его. »
Она слова ударило меня; Я выдержал ее плечо с моими разрывами. Я хотел поговорить, но я не смог. Я чувствовал как объяснять, но я не проронил рот. «О дальше, взгляд на вас: Вы красивейши, высокорослы, и шикарны; правый человек вне там. Не плачет, младенец. »
Она осталась с мной вся ноча. Пока она спала, я gazed в темный потолок если изображение Билл повиснуло там. Эта ноча, я имел dreamless сон.
Day after day, я остался выходом внутри помещения оплакивая Билл от моей жизни. Каждо вроде подумал заполнил мою головку. Iий даже думало о умерщвлении себя, но мне не смогло. Учить жить без Билл как младенец учя как погулять. Я был травмирован изображением Билл.
Funmi теперь навестило я повседневность, но сегодня она не посмотрела яркой на всех. «Funmi говорит мне случилось?» Я спросил ей.
«Билл мертво,» она сказала.
Первым делом из, я чувствовал унылым; после этого, все из неожиданного, я чувствовал счастливым. По крайней мере, я не видел бы сволочь снова для остальноев моей жизни. «Как сделал он умрите?» Я спросил.
«Безумец ударил и заколол его по мере того как он должен был около оставлять пляж адвокатского сословия,» продолжаемое Funmi. «Некоторые из пророков на пляже сказали что богина влюбленности поразила его вниз, то она ненавидела Билл, пока некоторые пророки сказали что он надоел бога. »
Как Билл умерло. Он никогда не оставлял место. Я никогда не видел его снова. Я уверен он никогда не будет видеть мою сторону снова. Было оно бог или богина влюбленности убила Билл, я не знаю. Все, котор я знаю что он потерян. Я могу двинуть дальше с моей жизнью. Он может никогда не видеть мой стыд. Билл оставило изображение в мое сердце однако: Я никогда не буду любить снова; мое сломленное сердце никогда не будет исправлять.
--------------------------------------------------------------------------------
Вашингтон Dick будет членом редакционной коллегии Kwenu.com и также студентом online к университету HALL в Великобритании.
De gebroken Harten herstellen nooit
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Echt, hield ik van Rekening met al mijn hart. Hij was de droom van elke vrouw; de lange, knappe, ebbehouten zwarte, draagt mooi gesneden mustache als dat van Ramsey Noah, de acteur Nollywood. De rekening had een goede baan als bankier met Eerste Bank. In mijn hart, dacht ik over hem; mijn ziel fluistert zijn naam dagelijks, zingt Mijn hart de zoete woorden die hij me vaak als heeft verteld: Ik houd van u, bent u mijn leven.
De lastigste tijd is wanneer hij mijn ogen onderzoekt en zegt: „Geef me tijd en ik zal u tonen hoeveel I van u houdt. “
Ik gaf Rekening zodat veel tijd te blijken hield hij van me, maar hij stelde me voor nooit. Weinig tijden heb ik Rekening over onze toekomst gevraagd, zegt hij altijd: De „toekomst zal zich behandelen. “
U ziet ik nooit mijn toekomst met Miljard kende. Hij had tijd nodig, gaf ik genoeg hem; in feite, was de Rekening mijn tienerminnaar. Ik ontmoette Rekening tijdens mijn hogere secundaire II, toen ik zestien jaar was. Dan haalde hij zoet-gesproken me en mijn maagdelijkheid weg. Sindsdien heb ik geen Rekening kunnen verlaten, en hij schijnt om van me ook te houden.
Er zijn ogenblikken van proef in onze verhouding geweest; als toen de Rekening me over aan slaap in zijn dat huis vroeg, kon ik niet doen. Hij werd boos met me, slapped me, en verontschuldigde zich later.
Mijn vrienden vertelden me: „Nneka, opent uw ogen; De rekening gebruikt u. Enkel omdat u niet in zijn huis sliep, slapped hij u. Vorder, baby, ben geen dwaas; hij gebruikt u enkel voor één ding - geslacht, natuurlijk. „
Ik geloofde hen nooit.
De rekening is al behoefte van I in mijn leven; hij bezit me. Ik let niet op gevend hem mijn ziel, als het in de mate bepalend mijn leven was gekomen. Toen ik drieëntwintig - bijna door met mijn universitaire studies was, had ik nog Rekening naast me, gevend me zoete woorden en houdend onze toekomstige spatie.
De rekening vroeg me om hem bij het Strand van de Staaf door 4:00 p.m. vandaag te zien. Hoewel de Rekening een strak programma heeft, stelde hij nooit teleur wanneer het tot op heden komt; hij zal altijd de eerste om zijn aan te komen. Ik keek bij mijn horloge: Het was bijna 4:00 p.m. Ik hield van Rekening met mijn beste doeken te zien. Ik plukte mijn mooi rood overhemd en zette het aan. Ik zette ook op mijn strakke jeans die mijn mooie krommen zouden tonen; mijn vrienden zeggen altijd dat mijn vorm als dat van een Griekse godin was. Ik heb geen Griekse godin voordien gezien, maar alle weet ik is dat ik een prachtige kromme heb dat ogen maakt zich omdraaien. Ik poederde mijn gezicht met het poeder van een van Mary Kay ontwerper, zette mascara op mijn oogleden, en wreef een gouden kleurenlippenstift op mijn dunne lippen, allen gemengd met mijn eerlijke teint. Mijn haar werd reeds gevlecht; alle ik was deed de vlecht van Marley van het Loodje te verdelen en bond elk met een haarband. Ik liep over aan mijn bevindende spiegel. Echt kijk ik schitterend. Mijn vrienden zeggen altijd dat ik met deze eenvoudige kleding slaand kijk. Ik nam de ontwerperschoenen op mijn oom in Londen naar me verzond en hen aanzette.
Ik liep in de straat. Ik weet de Rekening zal wachten op me nu bij het strand. daar snel te worden, plukte ik een commerciële fiets aan het Strand van de Staaf.
Ik kwam bij het strand aan rond kwart voorbij vier in de avond. Azuurblauw gehangen als een grote kom in het hemelhoogtepunt van tint. Het was zeer romantisch. Overal waar geschenen als paradijs aan me. Het wit-zandstrand, de thatchhuizen die, het overzees zijn kusten, het schuimende water bespat dat het witte zand nat maakt. De minnaars waren helemaal over de plaats. Het scheen als een koninkrijk van minnaars: paren houden, minnaars die stil naast het strand, romantische mannen lopen die theire vrouw werpen in het water of in de thatchhuizen zitten. Ook in dit paradijs, waren er sommige vreemde plaatsen als huizen van het wit-kledingstukgebed, gekken dansen naakt aan een stille muziek, vreemde scruffy-kijkt mensen die puin van niets van het strand opnemen en hun privé deel tezelfdertijd krassen.
De rekening vertelde me om hem in een staaf te ontmoeten de geroepen Zoete Dromen. Enkel onderaan de weg, ik de staaf vond zonder minnaars, paren, gekken, of vreemd-kijkt te vragen mensen. De zoete Dromen waren een klein romantisch beetje, maar ik zou naast het water gehouden hebben van te zitten; waar seabreeze me zal raken en het schuimende water wast mijn voeten terwijl ik de azuurblauwe hemel onderzoek. Aan mijn verrassing, daar was de Rekening niet. Mijn gedachten begonnen te rennen: De rekening is nooit laat tot op heden voordien geweest. Wat verkeerd ging? Ik ging zitten stil op een lijst die voor twee wordt bedoeld. De kelner bracht carte du jour.
„Kan ik gebotteld water gekoeld hebben,“ ik gaf tot opdracht. Ik wilde enkel iets die me zal houden wachtend.
Ik begon slaperig te voelen wanneer de Rekening aankomt. Ik kon hem zien in de staaf lopen. Hij droeg een zwart kostuum, in tegenstelling tot hem. Wanneer wij een datum bevestigden, altijd gekleed van de Rekening toevallig. Vandaag scheen alles oneven, vooral zijn blikken. De rekening droeg een droevige uitdrukking, alsof hij aan hel is geweest. Hij zat voor me die een glimlach probeert te dwingen. Ik noch sprak noch begroette hem. Hij gaf opdracht tot rode wijn - dat is nooit mijn keus, en hij wist ik houd van sap te drinken.
De kelner bracht een gevuld glas rode wijn. Aangezien hij zijn wijn nipte, merkte ik een ruwe kras naast zijn oor op; het maakte hem blik onaantrekkelijk.
Tot slot brak hij de stilte, „zult u niet de wijn?“ nemen Hij glimlachte.
De vraag scheen stom aan me. Ik negeerde hem; eerder vroeg ik hem „wat u?“ zo lang duurde Mijn stem huiverde alsof een stuk van koud ijs in mijn keel was.
„Niet kunt u zien ik enkel terugkomt van het werk?“ hij antwoordde ruw.
Vandaag is inderdaad verschillend; hij heeft nooit aan me als dit voordien gesproken. Ik kon zijn sterk punt zien, maar ik weet hij mijn zwakke vlek voelde; mijn het huiveren stem zei het allen. „Gelieve te factureren voor de cake van Christus… belang antwoord-e-r me.“ Mijn stem huiverde meer.
Hij keek meer evenwicht en hield zelfs een het glimlachen gezicht. Hij zette zijn hand in zijn zak en bracht een kaart uit. Hij het aan overhandigde me. Ik nam het document van hem en las het in mijn hart: EEN UITNODIGING VAN HET HUWELIJK: Rekening weds Jane…
Ik wist geen wat om te zeggen noch. Mijn hart was gebroken. Ik wist wat dit betekende, werd de Rekening gehuwd? „Rekening wat…“ „
alles, mijn meisje is. U ziet, bedoelde ik het nooit om als deze…“ „
Rekening na al deze jaren… zo u te zijn waar fooling me… ik als…. voel“ Ik sobbed. Scheuren die onderaan mijn wangen worden gerold, die in mijn mond druppelen. Ik proefte zoute scheuren van mijn. Ik wilde geen van zijn onzin horen, brak het blijven daar mijn meer hart. Vlug stapte ik op.
Ik kon hem horen glimlachend en roepend me, de „Baby, het is niet als dat! Gelieve terug te gekomen! Scheid echt in vrede…
“, was de Rekening harteloos. Ik liep doelloos in de ontroostbare straat. Duizend woorden vulden mijn hoofd: mijn vrienden waarschuwden me. Ik gaf hem mijn zes jaar van mijn leven. Zo betaalt u me terug. Ik voel als het sterven… de dood komt! De rekening, verlaat nu me niet. Waar ben het gaan van I aan? Hoe ik leef zonder Rekening? Ik haat u, Miljard. De rekening, u moet uw beloning ter wereld krijgen. De rekening, u gebruikte me…
ik bonste mijn harde deur en wierp zich op de vloer. Ik wenste iemand om me uit te helpen. Ook, wilde ik alleen zijn. Iets als zoet woord dreef in de lucht. Het was de radio van mijn buur spelend een zacht lied. Ik wist wie niet het zong, maar de lyrische gedichten raakten me meer:
Sommige gebroken harten zullen mend♫ Sommige
geheugen ruin♫ Sommige scheuren
nooit nooit nooit ♫ Mijn
liefde drogen want u nooit… ♪ zult sterven
ik wist dat mijn gebroken hart nooit opnieuw zou herstellen. Ik wist dat het geheugen van die dag altijd in mijn hoofd zoals een gelast metaal zal blijven. Echt, wil ik geen Rekening in mijn leven opnieuw zien. Ik fumbled in slaap. Ik was enkel als een onverkochte groente, zoals een bedorven boot die met een kruk wordt gesleept.
Het was bijna donker toen iemand op mijn deur klopte. Ik wilde niet de deur openen eerst, maar de slag groeide luider. De elektriciteit was uit. Ik wist het hoe te om mijn kaars te bereiken en geen doos aan te passen. Ik wankelde aan mijn deur en opende het.
Het was mijn vriend Funmi. Zij was die me altijd ongeveer Miljard waarschuwde. Sinds mijn dag op de universiteit, was zij als een vriend en een zuster aan me geweest. Maar ik haat het wanneer zij over Rekening als „ik zag Rekening vandaag met een meisje.“ sprak Ik dacht zij slechts probeerde om Rekening vanaf me te nemen en te oogsten was zij niet zaaide, maar ik was verkeerd. Aangezien ik haar wilde begroeten, splitste ik in scheuren op.
Funmi stelde en hield me in werking, verpakte me om haar lichaam, zette mijn hoofd op haar schouder, en fluisterde in mijn oor, „hij verdient u niet beet; schreeuw niet, baby. Die dwaas is bedriegt; Ik kende het. “
Haar woorden raken me; Ik doorweekte haar schouder met mijn scheuren. Ik wilde spreken, maar ik kon niet. Ik voelde als het verklaren, maar ik uitte geen mond. „Vorder, bekijken u: U bent mooi, lang, en elegant; de juiste man is daar. Schreeuw niet, baby. “
Zij bleef de hele nacht met me. Terwijl zij sliep, staarde ik in het donkere plafond alsof het beeld van Rekening daar hing. Deze nacht, had ik een dreamless slaap.
Dag na dag, bleef ik binnen het rouwen de uitgang van de Rekening van mijn leven. Elk soort gedachte vulde mijn hoofd. Ik dacht zelfs over het doden van, maar ik kon niet. Het leren om zonder Rekening te leven is als een baby die leert hoe te te lopen. Ik werd getraumatiseerd door het beeld van Miljard.
Funmi bezocht me nu dagelijks, maar vandaag bekeek zij helder helemaal niet. „Funmi vertelt me wat?“ gebeurde Ik vroeg haar.
De „rekening is dood,“ zij zei.
Eerst en vooral, voelde ik droevig; dan, elk van plotseling, voelde ik gelukkig. Minstens, zou ik niet bastaard opnieuw voor de rest van mijn leven zien. „Hoe hij?“ stierf Ik vroeg.
Een „gek raakte en stak hem neer aangezien hij op het punt stond het Strand van de Staaf te verlaten,“ voortdurende Funmi. „Enkele prophets bij het strand zeiden dat de godin van liefde hem neer sloeg, dat zij Rekening haatte, terwijl sommige prophets zeiden dat hij God ergerde. “
Zo stierf de Rekening. Hij verliet nooit de scène. Ik zag opnieuw hem nooit. Ik ben zeker hij nooit mijn gezicht opnieuw zal zien. Was het God of de godin van liefde geen die de gedode Rekening, ik weet. Alle weet ik is dat hij wordt verloren. Ik kan me met mijn leven bewegen. Hij kan mijn schande nooit zien. De rekening verliet een beeld niettemin in mijn hart: Ik zal nooit opnieuw van houden; mijn gebroken hart zal nooit herstellen.
Washington Dick is een verwante redacteur van Kwenu.com en ook een student van online aan de Universiteit van de ZAAL in het UK.
يصلح قلوب مكسورة أبدا
Automatically translated into Arabic thanks to WorldLingo
حقّا, أحبّ أنا فاتورة مع كلّي قلب. هو كان كلّ إمرأة حلم; طويلة, يهيأ, [إبوني] يرتدي أسود, جميلة ينحت الشارب مثل أنّ من [رمسي] [نوأه], [نولّووود] ممثلة. فاتورة تلقّى شغل جيّدة بما أنّ مصرفية مع بنك أولى. في قلبي, فكّر أنا حول ه; يهمس روحي اسمه يوميّا, قلبي يغنّى الكلمات حلوة هو قالني غالبا مثل: أنا أحبّ أنت, أنت حياتي.
الوقت مزعجة أكثر عندما هو ين