 |
washosy's Blog
Mbeki, the Bull in the China Shop, and Jeering Nabobs
available in: (original) | | | | | | | | |
|
Mbeki, the Bull in the China Shop, and Jeering Nabobs
Yes, Mbeki’s “quiet diplomacy” and “hand-holding” worked.
We must give him credit.
Going by the snide remarks being made by some foreign observers, one would think that President Thabo Mbeki of South Africa instigated the present crisis in Zimbabwe. A welter of critical voices, mostly Western and some Africans too, continue to bash Mbeki's facilitator role, and his so-called “quiet diplomacy” on Zimbabwe; however, he has been nonplussed, if not totally indifferent to such criticisms. Mbeki has continued with his facilitators’ effort, which on 21 July yielded its first dividend, with the signing of an MOU by ZANU-PF and the two MDC factions.
Well before the breakthrough, many believed, as was pointedly expressed by a representative of the United States, that Mbeki was on the wrong side of history. How imperceptive? Perhaps, it is either that when it comes to Africa many Westerners no longer read history or that they just do not care. If they did, they would recall that Robert Mugabe and Morgan Tsvangirai, the two key players in the Zimbabwe saga, despite living in the same city, had not met face-to-face since 1999. President Mbeki made the long elusive meeting a reality.
It is a matter of deep irony that Westerners continue to query the efficacy of Mbeki’s efforts. First, they overlook the fact that his involvement in Zimbabwe was a moral imperative. Second, they neglect the fact that Mr. Mbeki has been acting on behalf of the SADC, which asked him to undertake the task in 2007, and clearly, without any established timeframe. Third, those jeering nabobs who have become latter-day champions of good governance in Zimbabwe act as if it is only they that appreciate Zimbabwe’s dyspeptic mood. Finally, it is evident that many of those who chastise President Mbeki do not exactly know the man.
It should be understood, that for Mbeki, diplomacy like politics, will always be a counterintuitive act, due to personal insights and deep-seated convictions. Whereas public opinion matters, in the end, the political actor is responsible for his decisions and their eventual outcome. Mbeki’s critics also seem to forget, proximity aside, that South Africa and Zimbabwe are two nations bound by a common destiny in that they share the historical legacy of apartheid. But there is more about Mbeki, which might shed some light on his approach in Zimbabwe. Here, a backgrounder is perhaps inevitable.
Thabo Mbeki is not Nelson Mandela. He would also not aspire to that role. Though fate conspired to force him into Mandela’s shoes, he knows too well that he could never fill it or match the size and giant footprints of iconic Mandela. But certainly, Thabo Mbeki is his own man; a fact many seem to grudgingly refuse to accept. Behind his quiet mane and near docile facade, is a well-honed and politically savvy mind and a strong but deceptive mettle.
Thabo Mbeki prizes the value of persuasion, listening and acting with cautious haste. Those who misinterpret such deliberateness, do so at their own peril. He is also a very dogged negotiator and a patient one at that. Many find this trait very frustrating, especially in a former freedom fighter. But it also goes to show that they do not know the man they are dealing with.
For most of his professional diplomatic career, and well before active politics, Mbeki was a petitioner for the African National Congress (ANC). Often treated as a supplicant than as a genuine interlocutor and representative of his oppressed and disenfranchised people, he had no choice but to learn the value of tenacity and patience. Frequently hiding behind his ubiquitous pipe and the smoke it vented, he became over the years, an adroit listener as his interlocutors pontificated, lectured, commiserated and sometimes patronized him and his ANC colleagues and their cause. But in the main, Mbeki remains a consummate diplomat and consensus-builder – a fact that is lost to some who believe that he is a vacillator, but only shy from publicly calling him such, least they offend the sensibilities of his much valued nation.
One thing Thabo Mbeki is not is a pretender. He is also not a panderer. He will not do things to please the major powers, his compatriots, admirers and adversaries. Rather, he will do the things that he believes in. Often, he would shut up, plugging his mouth and voice with his pipe. At other times, he would drum his fingers on the table top or side, while giving his audience his rapt attention. To misread such a demeanor as ambivalence or not being engaged is fatally dangerous, politically speaking.
Mbeki knows that peace, like victory is priceless. Hence, the cost or the time it takes to achieve a negotiated and sustainable settlement is therefore immaterial. He also knows, that to achieve ones ultimate end, you have to fully allow the opponents to show their hands, reveal their thoughts and unveils their strategy. More importantly, he understands the imperative of collaborative negotiations and the role of a facilitator, which inevitably, includes allowing the parties to have a sense of ownership of the process as well as the end results. If there is one other critical variable that Mbeki is good at, it is dealing with his Western interlocutors. He understood fully, that for them, critical engagement on any issue is driven primarily by national interest, and hardly any altruism.
I first met Mr. Mbeki many years ago - 1981 to be exact, when he was an assistant to Oliver Tambo. We met again in 1984, by then he had become the Director of the Department of Information and Publicity. He was the counterpart to my late friend Comrade Johnstone “Johnny” Mfanafuthi Makatini, Director of ANC's Department of International Affairs and its de facto Foreign Minister. Johnny Makatini was vivacious, bohemian and a gifted orator, who held his audience spellbound with his anti-apartheid rhetoric and persuasive skills. Makatini and Mbeki were the twin arrowheads of ANC’s international engagement. While Makatini was the postulator and spin master, Mbeki was the follow-up fellow whom you asked to parse and decipher the anti-apartheid strategy and plot. It was therefore hardly surprising, that he would step into Makatini’s position in 1989, after the latter died on 3 December 1988 from diabetic complications. It was a role cut out for him.
In the succeeding years, we met at different conferences and rallies. Mbeki was cool, quite and inwardly hard as steel. He was a man on a mission. If he had any singular value for the ANC, it was his renown as mediator, policy shaper and his conversance with the global field of play. Yet, he was not as charismatic as Chris Hani; not as seemingly dogmatic as Joe Modise was, and certainly not as fiery and feared as Patrick “Terror” Lekota -- all these men, his ANC comrades who were deemed successors to the aging gang of Albert Oliver Tambo, Walter Sisulu, and the goaled Nelson Mandela.
It is, therefore, hardly surprising that Mbeki became president of South Africa. He knew Africa well. Likewise, Africans knew and trusted him. Ditto his compatriots and more importantly, Nelson Mandela, his mentor and predecessor.
Many years ago, during negotiations on the international roadmap to end apartheid, I watched Mbeki finesse and run rings around Western diplomats who were unreceptive of Africa’s proposals, contained in the Harare Declaration. A frustratingly deliberate but collaborative negotiator, he believes in navigating around hurdles, while whittling down barriers including the stoic defenses and considered logic of his interlocutors. In the end, he almost always got his way, yet hardly ever showing anger, frustration or raising his voice. It should not surprise anyone, therefore, that he has adopted the same modus operandi in dealing with the Zimbabwe crisis.
This is not the first time that Mbeki has come under severe criticism for his policy options or style. Some international observers have criticized his HIV policy. Indeed, such critics believe that his HIV policy and stance on Zimbabwe will negatively define his legacy. Unfortunately, they are dead wrong.
On the HIV issue, Mbeki knew the score, far better than he would publicly admit or wanted his critics to know. He knew also, that while Western politicians frothed about solving the HIV/AIDS pandemic, their private sector counterparts consistently made HIV drugs unaffordable to peoples in Third World countries, South Africa included. Confronted with that paradox, Mbeki played the West like a fiddle. If they believed in what they preached, he surmised, they should make HIV drugs and treatment not just available, but affordable to South Africans. There were no takers. Hence, he had unmasked Western hypocrisy and double standards on the matter. All talk but no walk!
On Zimbabwe, some Western observers see Mbeki’s ongoing effort as lackluster. Even some within South Africa’s media have decried what The Citizen recently referred to as “Thabo Mbeki’s hand-holding persuasive skill”. Those who do not appreciate or fathom Mbeki’s working methods miss the point, totally, I might add. In addition, they reveal that they hardly know the man.
Mbeki’s role in Zimbabwe should be viewed in the context and with the analogy of someone dealing with a bull in a China shop. Those who seek and therefore push for a quick fix solution, happen also to be the ones that unapologetically push for a regime change by any means. The UK and the US, no longer mask their desire to oust President Mugabe with the usual diplomatic niceties. However, some still do. However, for Mbeki, the question is how to rid the China shop of the bull with minimal collateral damage. The alternative is the total ruin of the shop.
Zimbabwe, admittedly, is in a crisis, but not at war. This really, is what informs Mbeki’s perceptibly gingerly and patient negotiations. Moreover, very few are as cognizant as Mbeki, that the core issue in this crisis –which seems almost forgotten—is land reform. If a crisis of legitimacy exists in Zimbabwe, it did not come from the so-called flawed elections of 27 June. Also, the interlocking crisis has its roots - not in the absence of democracy and good governance, which Zimbabwe always had - but from the domestic land reform dispute, into which the UK had self-servingly insinuated itself. As Mbeki noted recently on BBC’s Hardtalk Show, “There is a land problem in Zimbabwe, there is a need for land redistribution, but it must be handled differently, without violence, without conflict, within the context of the law - bearing in mind the interests of all Zimbabweans, both black and white."
If there is one thing Mbeki learned from Nelson Mandela, it is not to enter any debate or negotiations too early. This was the sure way of building consensus, but also one that allows others to claim ownership of the process and the successful outcome. Apropos Zimbabwe, after what critical jeering nabobs had characterized as Mbeki’s dithering and pussyfooting over an eighteen-month period, he delivered on 21 July, when the parties did the unthinkable and signed an MOU. Mbeki had against all odds, fulfilled the first major role of any facilitator; but the agreement belonged rightly, as it should, to the Zimbabweans.
Yes, Mbeki’s “quiet diplomacy” and “hand-holding” worked. We must give him credit. If the West will not salute him, we in Africa will. Mbeki has our gratitude for navigating with safe hands, the maze and minefield of Zimbabwe’s politics, when already some Westerners were proposing peacekeeping troops. Moreover, he brought the Zimbabweans together to talk about their common destiny. More importantly, thanks to Mbeki, the bull is on its way out of the China shop, and the shop is still intact, even if economically messy. What he has done is save Zimbabwe from implosion, which more sanctions and Western highhandedness would not have readily done. That is reality and reality bites.
Mbeki, Taureau dans le magasin de la Chine, et Nabobs de sarcasme
Automatically translated into French thanks to WorldLingo
Mbeki, Taureau dans le magasin de la Chine, et Nabobs de sarcasme
diplomatie « tranquille » oui, de Mbeki et « main-se tenir » ont fonctionné.
Nous devons lui donner le crédit.
Allant par les remarques de snide fait par quelques observateurs étrangers, on penserait que le Président Thabo Mbeki de l'Afrique du Sud a incité la crise au Zimbabwe. Un welter des voix critiques, la plupart du temps des occidentaux et de quelques Africains aussi, continuent à frapper le rôle du facilitant de Mbeki, et sa prétendue « diplomatie tranquille » sur le Zimbabwe ; cependant, il a été confondu, sinon totalement indifférent à de telles critiques. Mbeki a continué effort ses facilitants le', qui a le 21 juillet rapporté son premiers dividende, avec la signature d'un MOU par ZANU-PF et les deux factions de MDC.
Bien avant la percée, beaucoup crue, comme a été de façon tranchante exprimé par un représentant des Etats-Unis, que Mbeki était du côté faux de l'histoire. Comment peu perspicace ? Peut-être, il est l'un ou l'autre qui quand il vient en Afrique histoire plus non lue de beaucoup d'occidentaux ou qui ils juste ne s'inquiètent pas. S'ils, ils rappelleraient ce Robert Mugabe et Morgan Tsvangirai, les deux joueurs principaux dans la saga du Zimbabwe, en dépit de la vie dans la même ville, n'avait pas rencontré tête à tête depuis 1999. Le Président Mbeki a fait à la longue réunion évasive une réalité.
C'est une question de l'ironie profonde que les occidentaux continuent à questionner l'efficacité des efforts de Mbeki. D'abord, ils donnent sur le fait que sa participation au Zimbabwe était un impératif moral. En second lieu, ils négligent le fait qui M. Mbeki avait agi au nom du SADC, qui lui a demandé d'entreprendre le charger en 2007, et clairement, sans n'importe quel calendrier établi. Troisièmement, ces nabobs de sarcasme qui ont les champions devenus de dernier-jour du bon gouvernement au Zimbabwe agissent comme si c'est seulement eux qui apprécient l'humeur dyspeptique du Zimbabwe. En conclusion, il est évident que beaucoup de ceux qui châtient le Président Mbeki ne connaissent pas exactement l'homme.
Il devrait comprendre, cela pour Mbeki, diplomatie comme la politique, sera toujours un acte counterintuitive, dû aux perspicacités personnelles et aux convictions situées en profondeur. Considérant que l'opinion publique importe, à la fin, l'acteur politique est responsable de ses décisions et de leurs résultats certains. Les critiques de Mbeki semblent également oublier, proximité de côté, que l'Afrique du Sud et le Zimbabwe sont deux nations liés par un destin commun c'est-à-dire qu'elles partagent le legs historique de la ségrégation. Mais il y a plus au sujet de Mbeki, qui pourrait jeter une certaine lumière à son approche au Zimbabwe. Ici, un backgrounder est peut-être inévitable.
Thabo Mbeki n'est pas Nelson Mandela. Il n'aspirerait également pas à ce rôle. Bien que le destin ait conspiré à le forcer dans les chaussures de Mandela, il sait trop bien qu'il pourrait ne jamais remplir lui ou match la taille et les empreintes de pas géantes de Mandela iconique. Mais certainement, Thabo Mbeki est son propre homme ; un fait beaucoup semblent refuser à contrecoeur d'accepter. Derrière sa crinière tranquille et façade docile proche, est un esprit bien-rectifié et politiquement savvy et un courage fort mais trompeur.
Prix de Thabo Mbeki la valeur de la persuasion, écoutant et agissant avec la rapidité prudente. Ceux qui mal interprètent un tel deliberateness, font ainsi à leur propre péril. Il est également un négociateur très résolu et patient à celui. Beaucoup trouvent ce trait frustrer très, particulièrement dans un ancien combattant de liberté. Mais il va également prouver qu'ils ne connaissent pas l'homme qu'ils traitent.
Pour les la plupart de sa carrière diplomatique professionnelle, et bien avant la politique active, Mbeki était un pétitionnaire pour le congrès national africain (ANC). Souvent traité en tant que supplicant qu'en tant qu'un interlocuteur et représentant véritables à lui a opprimé et a privé des droits civiques des personnes, il n'a eu aucun choix mais pour apprendre la valeur de la ténacité et de la patience. Se cacher fréquemment derrière sa pipe omniprésente et la fumée qu'elle a exhalée, il est devenu au cours des années, un auditeur adroit pendant que ses interlocuteurs pontifiaient, parlé, témoigné de la sympathie et parfois patronné lui et ses collègues d'ANC et leur cause. Mais principalement, Mbeki reste un diplomate et un consensus-constructeur consommés - un fait qui est perdu à certains qui croient qu'il est un vacillator, mais seulement timide de l'appeler publiquement tels, moins ils offensent les susceptibilités de sa nation beaucoup évaluée.
Une chose Thabo Mbeki n'est pas est un prétendant. Il n'est également pas un panderer. Il ne fera pas des choses svp aux puissances principales, à ses compatriotes, à admirateurs et à adversaires. Plutôt, il fera les choses qu'il croit le po. Souvent, il fermerait vers le haut, branchant sa bouche et voix avec sa pipe. À d'autres fois, il battrait du tambour de ses doigts du dessus ou du côté de table, tout en donnant à ses assistances son attention profonde. Pour mal interpréter un tel comportement comme l'ambivalence ou n'étant pas engagé est fatalement dangereuse, parlant politiquement.
Mbeki sait cette paix, comme la victoire est inestimable. Par conséquent, le coût ou le temps où il prend pour réaliser négociée et le règlement soutenable est donc peu important. Il sait également, cela pour réaliser ceux extrémité finale, vous doivent entièrement permettre aux adversaires de montrer leurs mains, indiquent leurs pensées et dévoilent leur stratégie. D'une manière primordiale, il comprend l'impératif des négociations de collaboration et le rôle d'un facilitant, qui inévitablement, inclut permettre aux parties d'avoir un sens de la propriété du processus aussi bien que les fins de résultat. S'il y a une autre variable critique que Mbeki est bon à, il a affaire avec ses interlocuteurs occidentaux. Il a compris entièrement, cela pour eux, l'enclenchement critique sur n'importe quelle question est conduit principalement par intérêt national, et à peine n'importe quel altruisme.
J'ai rencontré la première fois M. Mbeki il y a beaucoup d'années - 1981 à être exact, quand il était un aide à Oliver Tambo. Nous nous sommes réunis encore en 1984, d'ici là il était devenu le directeur du département d'information et de publicité. Il était les contre-parties à mon défunt camarade Johnstone « Johnny » Mfanafuthi Makatini, directeur d'ami du département d'ANC des affaires internationales et de son ministre des affaires étrangères de fait. Johnny Makatini était vivace, de Bohème et un orateur doué, qui ont jugé ses assistances fascinées avec sa rhétorique contre l'apartheid et qualifications persuasives. Makatini et Mbeki étaient les pointes de flèche jumelles de l'enclenchement international d'ANC. Tandis que Makatini était le maître de postulator et de rotation, Mbeki était le camarade de suivi que vous avez demandé à analyser et déchiffre la stratégie et la parcelle de terrain contre l'apartheid. Il donc étonnait à peine, cela qu'il ferait un pas dans la position de Makatini en 1989, après le dernier mort le 3 décembre 1988 des complications diabétiques. C'était un rôle coupé pour lui.
En années de réussite, nous nous sommes réunis à différents conférences et rassemblements. Mbeki était frais, tout à fait et vers l'intérieur dur comme acier. Il était un homme sur une mission. S'il avait n'importe quelle valeur singulière pour l'ANC, c'était sa renommée comme médiateur, façonneur de politique et son conversance avec le champ global du jeu. Cependant, il n'était pas aussi charismatique que Chris Hani ; pas aussi apparemment dogmatique que Joe Modise était, et certainement pas aussi ardemment et craint que Patrick « terreur » Lekota -- tous ces hommes, ses camarades d'ANC qui étaient les successeurs considérés à la troupe de vieillissement d'Albert Oliver Tambo, Walter Sisulu, et goaled Nelson Mandela.
Il, donc, étonne à peine que Mbeki est allé bien au président de l'Afrique du Sud. Il a bien connu l'Afrique. De même, les Africains l'ont connu et ont fait confiance. Idem ses compatriotes et d'une manière primordiale, Nelson Mandela, son mentor et prédécesseur.
Il y a beaucoup d'années, pendant les négociations sur la feuille de route internationale pour finir la ségrégation, j'ai observé des anneaux de finesse et de course de Mbeki autour des diplomates occidentaux qui étaient peu réceptif des propositions de l'Afrique, contenus dans la déclaration de Harare. Un négociateur par frustration délibéré mais de collaboration, il croit qu'il faut diriger autour des obstacles, tout en taillant au couteau en bas des barrières comprenant les défenses stoïques et la logique considérée de ses interlocuteurs. En fin de compte, il a presque toujours obtenu sa manière, pourtant montrer à peine jamais la colère, l'anéantissement ou élever sa voix. Il ne devrait pas étonner n'importe qui, donc, qu'il a adopté le même mode de fonctionnement en faisant face à la crise du Zimbabwe.
Ce n'est pas la première fois que Mbeki a relevé de la critique grave pour ses options ou modèle de politique. Quelques observateurs internationaux ont critiqué sa politique d'HIV. En effet, de tels critiques croient que sa politique et position d'HIV sur le Zimbabwe définiront négativement son legs. Malheureusement, ils sont complètement erronés.
Sur la question d'HIV, Mbeki a connu les points, bien meilleurs qu'il publiquement admettrait ou a voulu que ses critiques sussent. Il a su également, cela tandis que les politiciens occidentaux moussaient au sujet de résoudre la pandémie de HIV/SIDA, leurs drogues uniformément faites privées d'HIV de contre-parties de secteur exorbitantes aux peuples dans des pays du tiers monde, Afrique du Sud incluse. Confronté avec ce paradoxe, Mbeki a joué l'ouest comme un violon. S'ils croyaient au ce qu'ils ont prêché, il a conjecturé, ils devraient ne pas faire des drogues d'HIV et disponible de traitement, mais accessible simplement aux Africains du sud. Il n'y avait aucun preneur. Par conséquent, il avait démasqué l'hypocrisie occidentale et les doubles normes sur la matière. Tout l'entretien mais aucune promenade !
Sur le Zimbabwe, quelques observateurs occidentaux voient l'effort continu de Mbeki comme lackluster. Même certains dans les médias de l'Afrique du Sud ont décrié à ce que le citoyen s'est récemment référé en tant que « compétence persuasive main-se tenante de Thabo Mbeki ». Ceux qui n'apprécient pas ou ne sondent pas les méthodes de travail de Mbeki manquent le point, totalement, je pourraient s'ajouter. En outre, ils indiquent qu'ils connaissent à peine l'homme.
Le rôle de Mbeki au Zimbabwe devrait être regardé dans le contexte et avec l'analogie de quelqu'un qui a affaire avec un taureau dans un magasin de la Chine. Ceux qui cherchent et poussent donc pour une solution de difficulté rapide, s'avèrent justement également être ceux qui poussent unapologetically pour un changement de régime par tous les moyens. Le R-U et les USA, ne masquent plus leur désir d'évincer le Président Mugabe avec les finesses diplomatiques habituelles. Cependant, certains toujours. Cependant, pour Mbeki, la question est comment débarrasser le magasin de la Chine du taureau avec des dommages collatéraux minimaux. L'alternative est toute la ruine du magasin.
Le Zimbabwe, évidemment, est dans une crise, mais pas à la guerre. Ce vraiment, est ce qui informe Mbeki des négociations perceptible délicates et patientes. D'ailleurs, très peu sont aussi conscients que Mbeki, qui la question de noyau dans cette crise - qui semble oublier-est presque réforme de terre. Si une crise de la légitimité existe au Zimbabwe, elle n'est pas venue des prétendues élections défectueuses du 27 juin. En outre, la crise enclenchante a ses racines - pas en l'absence de la démocratie et du bon gouvernement, que le Zimbabwe a toujours eue - mais du conflit domestique de réforme de terre, dans lequel le R-U a eu l'individu-servingly insinué. Car Mbeki remarquable récemment sur l'exposition de Hardtalk de la BBC, « il y a un problème de terre au Zimbabwe, il y a un besoin de redistribution de terre, mais elle doit être manipulée différemment, sans violence, sans conflit, dans le contexte de la loi - considération des intérêts de tous les Zimbabwéens, les deux noirs et blancs. »
S'il y a une chose Mbeki appris de Nelson Mandela, il n'est pas de n'écrire aucune discussion ou négociation trop tôt. C'était la manière sûre d'établir le consensus, mais également une qui permettent à d'autres de réclamer la propriété du processus et du succès. Le Zimbabwe opportun, après quels nabobs de sarcasme critiques avaient caractérisé comme Mbeki hésitant et pussyfooting sur une période de dix-huit-mois, il a livré le 21 juillet, quand les parties ont fait l'impensable et signées un MOU. Mbeki a eu contre toute la chance, accomplie le premier rôle principal de n'importe quel facilitant ; mais l'accord a appartenu correctement, comme il devrait, aux Zimbabwéens.
Oui, la diplomatie « tranquille » de Mbeki et « main-se tenir » ont fonctionné. Nous devons lui donner le crédit. Si l'ouest ne le saluera pas, nous en Afrique. Mbeki a notre gratitude pour diriger avec les mains sûres, le labyrinthe et le champ de mines de la politique du Zimbabwe, quand déjà quelques occidentaux proposaient des troupes de maintien de la paix. D'ailleurs, il a réuni les Zimbabwéens pour parler de leur destin commun. D'une manière primordiale, grâce à Mbeki, le taureau est sur sa sortie du magasin de la Chine, et le magasin est encore intact, même si économiquement malpropre. Ce qu'il a fait est économiser le Zimbabwe de l'implosion, que plus de sanctions et de highhandedness occidental n'auraient pas aisément faite. C'est réalité et morsures de réalité.
Mbeki, la Bull en la tienda de China, y Nabobs de burlería
Automatically translated into Spanish thanks to WorldLingo
Mbeki, la Bull en la tienda de China, y Nabobs de burlería
diplomacia “reservada” sí, de Mbeki y el “mano-sostener” trabajaron.
Debemos darle crédito.
Yendo por las observaciones del snide que son hechas por algunos observadores extranjeros, uno pensaría que presidente Thabo Mbeki de Suráfrica instigó a la actual crisis en Zimbabwe. Un welter de voces críticas, sobre todo occidentales y de algunos africanos también, continúan golpeando el papel del facilitator de Mbeki, y su “diplomacia reservada supuesta” en Zimbabwe; sin embargo, él nonplussed, si no totalmente indiferente a tales críticas. Mbeki ha continuado con sus facilitators el', que rindió el 21 de julio su esfuerzo de los primeros dividendo, con la firma de un MOU por ZANU-PF y las dos facciones del MDC.
Bien antes de la brecha, muchos creída, como pointedly fue expresado por un representante de los Estados Unidos, que Mbeki estaba en el lado incorrecto de la historia. ¿Cómo imperceptive? Quizás, es cualquiera no cuidan que cuando viene a África mucha historia no más leída de Westerners o que ellos apenas. Si lo hicieran, recordarían a ese Roberto Mugabe y Morgan Tsvangirai, los dos jugadores dominantes en la saga de Zimbabwe, a pesar de vivir en la misma ciudad, no había resuelto cara a cara desde 1999. Presidente Mbeki hizo la reunión evasiva larga una realidad.
Es una cuestión de ironía profunda que Westerners continúa preguntando la eficacia de los esfuerzos de Mbeki. Primero, pasan por alto el hecho de que su implicación en Zimbabwe era un imperativo moral. En segundo lugar, descuidan el hecho que Sr. Mbeki ha estado actuando a nombre del SADC, que pidió que él emprendiera la tarea en 2007, y claramente, sin ningún timeframe establecido. Tercero, esos nabobs de burlería que tienen campeones convertidos del último-día del buen gobierno en Zimbabwe actúan como si sea solamente ellos que aprecian el humor dispéptico de Zimbabwe. Finalmente, es evidente que muchos de los que regañen a presidente Mbeki no conocen exactamente al hombre.
Debe ser entendido, eso para Mbeki, diplomacia como la política, será siempre un acto counterintuitive, debido a las penetraciones personales y a las convicciones profundamente arraigadas. Mientras que la opinión pública importa, en el extremo, el agente político es responsable de sus decisiones y de su resultado eventual. Los críticos de Mbeki también se parecen olvidarse, proximidad a un lado, que Suráfrica y Zimbabwe son dos naciones limitados por un destino común en eso que comparten la herencia histórica del apartheid. Pero hay más sobre Mbeki, que pudo verter una cierta luz en su acercamiento en Zimbabwe. Aquí, un backgrounder es quizás inevitable.
Thabo Mbeki no es Nelson Mandela. Él también no aspiraría a ese papel. Aunque el sino conspiró forzarlo en los zapatos de Mandela, él sabe demasiado bien que él podría nunca llenarlo o emparejar el tamaño y las huellas gigantes de Mandela iconic. Pero ciertamente, Thabo Mbeki es su propio hombre; un hecho muchos se parece a regañadientes rechazar aceptar. Detrás de su melena reservada y fachada dócil cercana, está una mente bien-afilada con piedra y político lista y un mettle fuerte pero engañoso.
Premios de Thabo Mbeki el valor de la persuasión, escuchando y actuando con rapidez cautelosa. Los que malinterpretan tal deliberateness, hacen tan en su propio peligro. Él es también negociador muy dogged y paciente en ése. Muchos encuentran este rasgo muy el frustrar, especialmente en un combatiente anterior de la libertad. Pero también va a demostrar que no conocen al hombre que están tratando de.
Para la mayor parte de su carrera diplomática profesional, y bien antes de la política activa, Mbeki era un solicitante para el congreso nacional africano (ANC). Tratado a menudo como supplicant que como un interlocutor y representante genuinos el suyo oprimió y disenfranchised a gente, él no tenía ninguna opción pero aprender el valor de la tenacidad y de la paciencia. Con frecuencia el ocultar detrás de su pipa ubicua y el humo que expresó, él se convirtió sobre los años, oyente diestro como sus interlocutores pontificated, dado una conferencia, commiserated y a veces patronizado le y sus colegas de ANC y su causa. Pero en la cañería, Mbeki sigue siendo diplomata y consenso-constructor consumados - un hecho que se pierde a algunos que crean que él es un vacillator, pero solamente tímido público de llamarlo tales, ofendieron lo más menos posible las sensibilidades de su nación mucho valorada.
Una cosa Thabo Mbeki no es es un pretendiente. Él no es también un panderer. Él no hará cosas por favor a las energías principales, a sus compatriots, a los admiradores y a los adversarios. Algo, él hará las cosas que él cree el pulg. A menudo, él cerraría para arriba, tapando su boca y voz con su pipa. En otras veces, él teclearía sus dedos en la tapa o el lado de tabla, mientras que daba a sus audiencias su atención del rapt. Para leer mal un demeanor tal que la ambivalencia o no siendo enganchado es fatal peligrosa, hablando político.
Mbeki sabe esa paz, como la victoria es priceless. Por lo tanto, el coste o el tiempo que toma para alcanzar haber negociado y el establecimiento sostenible es por lo tanto inmaterial. Él también sabe, eso para alcanzar unos último extremo, usted tiene que permitir completamente que los opositores demuestren sus manos, revela sus pensamientos y revela su estrategia. Más importantemente, él entiende el imperativo de negociaciones de colaboración y el papel de un facilitator, que inevitable, incluye permitir que los partidos tengan un sentido de la propiedad del proceso así como los resultados finals. Si hay una otra variable crítica que Mbeki es bueno en, está tratando de sus interlocutores occidentales. Él entendía completamente, eso para ellos, el contrato crítico en cualquier edición es conducido sobre todo por interés nacional, y apenas cualquier altruismo.
Primero satisfice a Sr. Mbeki hace muchos años - 1981 a ser exacto, cuando él era una ayudante a Oliver Tambo. Satisficimos otra vez en 1984, para entonces él había hecho el director del departamento de la información y de la publicidad. Él era las contrapartes a mi último camarada Johnstone “Johnny” Mfanafuthi Makatini, director del amigo del departamento de ANC de asuntos internacionales y de su Ministro de Asuntos Exteriores de hecho. Johnny Makatini era vivacious, bohemio y un orador dotado, que sostuvieron a sus audiencias hechizadas con su retórico "antiapartheid" y habilidades persuasivas. Makatini y Mbeki eran las puntas de flecha gemelas del contrato internacional de ANC. Mientras que Makatini era el amo del postulator y de la vuelta, Mbeki era el compañero de la carta recordativa a que usted pidió analizar y descifró la estrategia y el diagrama "antiapartheid". Por lo tanto sorprendía apenas, eso que él caminaría en la posición de Makatini en 1989, después del último muerto el 3 de diciembre de 1988 de complicaciones diabéticas. Era un papel cortado para él.
En los años que tenían éxito, satisficimos en las diversas conferencias y reuniones. Mbeki estaba fresco, absolutamente e interno difícilmente como acero. Él era un hombre en una misión. Si él tenía algún valor singular para el ANC, era su renombre como mediador, talladora de la política y su conversance con el campo global del juego. Todavía, él no era tan carismático como Chris Hani; tan aparentemente dogmático como era Joe Modise, y ciertamente tan ardientemente y temido como Patrick “terror” Lekota -- todos estos hombres, sus camaradas que eran sucesores juzgados a la cuadrilla del envejecimiento de Albert Oliver Tambo, Walter Sisulu de ANC, y goaled Nelson Mandela.
, Por lo tanto, está sorprendiendo apenas que sintió bien Mbeki al presidente de Suráfrica. Él conocía África bien. Asimismo, los africanos le conocían y confiaban en. Ídem sus compatriots y más importantemente, Nelson Mandela, su mentor y precursor.
Hace muchos años, durante negociaciones en el mapa itinerario internacional para terminar apartheid, miré los anillos de la delicadeza y del funcionamiento de Mbeki alrededor de los diplomatas occidentales que eran unreceptive de las ofertas de África, contenidos en el declaración de Harare. Un negociador frustratingly deliberado pero de colaboración, él cree en la navegación alrededor de cañizos, mientras que corta abajo de barreras incluyendo las defensas stoic y la lógica considerada de sus interlocutores. En el extremo, él consiguió casi siempre su manera, con todo apenas siempre demostrar cólera, la frustración o levantar su voz. No debe sorprender cualquier persona, por lo tanto, que él ha adoptado el mismo operandi del modo haciendo frente a la crisis de Zimbabwe.
Éste no es la primera vez que Mbeki ha venido bajo crítica severa para sus opciones o estilo de la política. Algunos observadores internacionales han criticado su política del VIH. De hecho, tales críticos creen que su política y la postura del VIH en Zimbabwe definirán negativamente su herencia. Desafortunadamente, son absolutamente incorrectos.
En la edición del VIH, Mbeki sabía la cuenta, lejos mejor que él admitiría o quisiera público que sus críticos supieran. Él sabía también, eso mientras que los políticos occidentales espumejearon sobre solucionar el HIV/AIDS pandemic, sus drogas constantemente hechas privadas del VIH de las contrapartes del sector unaffordable a la gente en los cteres del Tercer Mundo, Suráfrica incluida. Enfrentado con esa paradoja, Mbeki jugó el oeste como un violín. Si creyeron en lo que predicaron, él conjeturó, deben hacer las drogas del VIH y disponible del tratamiento, pero comprable no justos a los africanos del sur. No había tomadores. Por lo tanto, él había desenmascarado hipocresía occidental y estándares dobles en la materia. ¡Toda la charla pero ninguna caminata!
En Zimbabwe, algunos observadores occidentales ven el esfuerzo en curso de Mbeki como deslustrado. Incluso algunos dentro de los medios de Suráfrica han denigrado a lo que se refirió el ciudadano recientemente como “habilidad persuasiva mano-que sostenía de Thabo Mbeki”. Los que no aprecian ni penetran los métodos de funcionamiento de Mbeki faltan el punto, totalmente, yo pudieron agregar. Además, revelan que conocen apenas al hombre.
El papel de Mbeki en Zimbabwe se debe ver en el contexto y con la analogía alguien que trata de un toro en una tienda de China. Los que buscan y por lo tanto empujan para una solución de arreglo rápida, suceden también ser los que unapologetically empujan para un cambio del régimen por cualquier medio. El Reino Unido y los E.E.U.U., enmascaran no más su deseo de expulsar a presidente Mugabe con las sutilezas diplomáticas generalmente. Sin embargo, algunos todavía. Sin embargo, para Mbeki, la pregunta es cómo librar la tienda de China del toro con daño colateral mínimo. El alternativa es la ruina total de la tienda.
Zimbabwe, obviamente, está en una crisis, pero no en la guerra. Esto realmente, es qué informa a Mbeki las negociaciones perceptible cautelosas y pacientes. Por otra parte, muy pocos son tan reconocidos como Mbeki, que la edición de la base en esta crisis - que se parece casi olvidar-es reforma de la tierra. Si una crisis de la legitimidad existe en Zimbabwe, no vino de las elecciones dañadas supuestas del 27 de junio. También, la crisis que se enclavija tiene sus raíces - no en ausencia de la democracia y del buen gobierno, que Zimbabwe tenía siempre - pero del conflicto doméstico de la reforma de la tierra, en el cual el Reino Unido tenía uno mismo-servingly insinuado. Pues Mbeki conocido recientemente en la demostración de Hardtalk de BBC, “allí es un problema de la tierra en Zimbabwe, hay una necesidad de la redistribución de la tierra, pero debe ser manejada diferentemente, sin violencia, sin conflicto, dentro del contexto de la ley - considerar los intereses de todo el Zimbabweans, ambos blancos y negros.”
Si hay una cosa Mbeki aprendido de Nelson Mandela, no es incorporar ningún discusión o negociaciones demasiado temprano. Éste era la manera segura de construir consenso, pero también una que permite que otras demanden la propiedad del proceso y del resultado acertado. Zimbabwe Apropos, después de qué nabobs de burlería críticos habían caracterizado como Mbeki que se estremecía y pussyfooting sobre un período del dieciocho-mes, él entregó el 21 de julio, cuando los partidos hicieron el increíble y firmados un MOU. Mbeki tenía contra todas las probabilidades, satisfechas el primer papel principal de cualquier facilitator; pero el acuerdo perteneció derecho, como debe, al Zimbabweans.
Sí, la diplomacia “reservada” de Mbeki y el “mano-sostener” trabajaron. Debemos darle crédito. Si el oeste no lo saluda, en África. Mbeki tiene nuestra gratitud para navegar con las manos seguras, el laberinto y el campo de minas de la política de Zimbabwe, cuando algún Westerners proponía ya a tropas pacificadoras. Por otra parte, él trajo el Zimbabweans junto para hablar de su destino común. Más importantemente, los gracias a Mbeki, el toro están en su salida de la tienda de China, y la tienda sigue siendo intacta, aunque económicamente sucio. Qué él ha hecho está excepto Zimbabwe de la implosión, que más sanciones e highhandedness occidental no habrían hecho fácilmente. Ésa es realidad y mordeduras de la realidad.
Mbeki, il Bull nel negozio della Cina e Nabobs Jeering
Automatically translated into Italian thanks to WorldLingo
Mbeki, il Bull nel negozio della Cina e Nabobs Jeering
la diplomazia “calma„ del Mbeki, sì e “mano-tenuta„ hanno funzionato.
Dobbiamo dargli l'accreditamento.
Andando dalle osservazioni di snide che sono fatte da alcuni osservatori stranieri, si penserebbe che il presidente Thabo Mbeki della Sudafrica istigasse la crisi attuale nello Zimbabwe. Un welter delle voci critiche, principalmente gli occidentali e di alcuni Africani anche, continuano a colpire il ruolo del facilitator del Mbeki e la sua cosiddetta “diplomazia calma„ sullo Zimbabwe; tuttavia, nonplussed, se non completamente indifferent a tali critiche. Mbeki è continuato con suoi facilitators', che il 21 luglio ha reso il relativo sforzo dei primi dividendo, con la sign di un MOU da ZANU-PF e dalle due fazioni del MDC.
Bene prima dell'innovazione, molti creduta, come pointedly è stato espresso da un rappresentante degli Stati Uniti, che Mbeki era dal lato errato di storia. Quanto imperceptive? Forse, è uno che quando viene in Africa molta storia più colta di Westerners o che non si preoccupi appena. Se, ricorderebbero quel Robert Mugabe e Morgan Tsvangirai, i due giocatori chiave nel saga dello Zimbabwe, malgrado vivere nella stessa città, non aveva venuto a contatto di faccia a faccia dal 1999. Il presidente Mbeki ha reso alla riunione evasiva lunga una realtà.
È un aspetto dell'ironia profonda che Westerners continua ad interrogare l'efficacia degli sforzi del Mbeki. In primo luogo, trascurano il fatto che la sua partecipazione nello Zimbabwe era un di importanza fondamentale morale. In secondo luogo, trascurano il fatto che sig. Mbeki sta comportandosi a nome del SADC, che gli ha chiesto di intraprendere l'operazione in 2007 e chiaramente, senza alcun timeframe stabilito. In terzo luogo, quei nabobs jeering che hanno campioni diventati di posteriore-giorno di buon controllo nello Zimbabwe si comportano come se sia soltanto che apprezzano l'umore dyspeptic dello Zimbabwe. Per concludere, è evidente che molti di coloro che chastise il presidente Mbeki non conoscono esattamente l'uomo.
Dovrebbe essere capito, quello per Mbeki, la diplomazia come la politica, sarà sempre un atto counterintuitive, dovuto le comprensioni personali e le convinzioni profonde. Considerando che l'opinione pubblica importa, alla fine, l'attore politico è responsabile delle sue decisioni e del loro risultato finale. I critici del Mbeki inoltre sembrano dimenticarsi, prossimità da parte, che la Sudafrica e lo Zimbabwe sono due nazioni limitati da un destino comune in quanto che ripartiscono l'eredità storica di segregazione. Ma ci sono più circa Mbeki, che potrebbe fare una certa luce sul suo metodo nello Zimbabwe. Qui, un backgrounder è forse inevitabile.
Thabo Mbeki non è il Nelson Mandela. Inoltre non aspirerebbe a quel ruolo. Benchè il destino cospiri forzarlo nei pattini del Mandela, sa troppo bene che potrebbe riempirlo o non abbinare mai il formato e le orme giganti di Mandela iconic. Ma certamente, Thabo Mbeki è il suo proprio uomo; un fatto molti sembra con riluttanza rifiutare di accettare. Dietro il suoi mane calmo e facade docile vicino, è una mente bene-smerigliatrice e politicamente savvy e un mettle forte ma ingannevole.
Premi di Thabo Mbeki il valore di persuasione, ascoltante ed agente con la rapidità prudente. Coloro che misinterpret tale deliberateness, fanno così al loro proprio pericolo. È inoltre un negoziatore molto dogged e paziente a quello. Molti scoprono che questa caratteristica molto frustra, particolarmente in un combattente precedente di libertà. Ma inoltre va indicare che non conoscono l'uomo che dealing with.
Per la maggior parte della sua carriera diplomatica professionale e bene prima della politica attiva, Mbeki era un istante per il congresso nazionale africano (ANC). Trattare spesso come un supplicant che come un interlocutor e rappresentante genuini di suo oppressed e disenfranchised la gente, non ha avuto scelta ma imparare il valore di tenacia e di pazienza. Frequentemente nascondersi dietro il suo tubo ubiquista ed il fumo che ha scaricato, lui è diventato nel corso degli anni, un ascoltatore adroit mentre i suoi interlocutors pontificated, parlato, commiserated ed a volte patronized lui ed i suoi colleghe di ANC e la loro causa. Ma principalmente, Mbeki rimane un diplomatico e un consenso-costruttore consumati - un fatto che è perso ad alcuni che credessero che fosse un vacillator, ma soltanto timido pubblicamente dalla chiamata lui tali, il più minimo offendono le sensibilità della sua nazione molto stimata.
Una cosa Thabo Mbeki non è è un pretender. Non è inoltre un panderer. Non farà prego le cose alle alimentazioni principali, ai suoi compatriots, agli ammiratori ed agli avversari. Piuttosto, farà le cose che crede il poll. Spesso, chiuderebbe in su, tappando la sue bocca e voce con il suo tubo. Ad altre volte, tamburellerebbe le sue barrette dal piano d'appoggio o dal lato, mentre prestava ai suoi pubblici sua attenzione del rapt. Per misread un tal demeanor come l'ambivalenza o non essendo agganciando è fatalmente pericolosa, parlante politicamente.
Mbeki conosce quella pace, come la vittoria è priceless. Quindi, il costo o il tempo che prende per realizzare negoziata e lo stabilimento sostenibile è quindi immateriale. Inoltre sa, quello per realizzare ones ultima estremità, voi deve completamente permettere che gli avversari mostrino le loro mani, rivela i loro pensieri e rivela la loro strategia. Più d'importanza, capisce l'imperativo delle trattative di collaborazione ed il ruolo di un facilitator, che inevitabilmente, include permettere che i partiti abbiano un senso della proprietà del processo così come i risultati finali. Se ci è altra una variabile critica che Mbeki è buono a, dealing with i suoi interlocutors occidentali. Ha capito completamente, quello per loro, l'aggancio critico su tutta l'edizione è guidato soprattutto da interesse nazionale e da appena qualunque altruism.
In primo luogo ho venuto a contatto del sig. Mbeki molti anni fa - 1981 da essere esatto, quando era un assistente a Oliver Tambo. Abbiamo venuto a contatto di ancora in 1984, per allora era diventato il direttore del reparto delle informazioni e della pubblicità. Era le controparti al mio camerata ritardato Johnstone “Johnny„ Mfanafuthi Makatini, direttore dell'amico del reparto del ANC degli affari internazionali e del relativo ministro straniero de facto. Johnny Makatini era vivacious, della Boemia e un orator dotato, che hanno giudicato i suoi pubblici spellbound con la sue retorica anti-apartheid ed abilità convincenti. Makatini e Mbeki erano le sagittarie gemellate dell'aggancio internazionale del ANC. Mentre Makatini era il padrone di rotazione e di postulator, Mbeki era il collega di aggiornamento quale avete chiesto di analizzare e decifra la strategia ed il diagramma anti-apartheid. Quindi appena stava sorpresendo, quello che farebbe un passo nella posizione del Makatini in 1989, dopo il posteriore morto il 3 dicembre 1988 dalle complicazioni diabetiche. Era un ruolo tagliato per lui.
Durante gli anni successivi, abbiamo venuto a contatto di ai congressi ed ai raduni differenti. Mbeki era freddo, abbastanza ed interiormente duro come acciaio. Era un uomo su una missione. Se avesse de valore singolare per il ANC, era il suo renown come il mediatore, lo shaper di politica e suo conversance con il campo globale di gioco. Tuttavia, non era charismatic quanto Chris Hani; apparentemente dogmatico come Joe Modise era e certamente ardentemente e temuto quanto Patrick “terrore„ Lekota -- tutti questi uomini, i suoi camerati che erano successori ritenuti al gruppo di invecchiamento di Albert Oliver Tambo, Walter Sisulu di ANC e goaled il Nelson Mandela.
, Quindi, appena sta sorpresendo che Mbeki ha stato bene al presidente della Sudafrica. Ha conosciuto bene l'Africa. Inoltre, gli Africani lo hanno conosciuto e si fidati di. Idem i suoi compatriots e più d'importanza, il Nelson Mandela, il suo mentor e predecessore.
Molti anni fa, durante le trattative sulla carta stradale internazionale per concludere la segregazione, ho guardato gli anelli di finesse e di funzionamento di Mbeki intorno ai diplomatici occidentali che erano unreceptive delle proposte dell'Africa, contenuti nella dichiarazione di Harare. Un negoziatore frustratingly intenzionale ma di collaborazione, crede nella navigazione intorno alle transenne, mentre whittling giù le barriere compreso le difese stoic e la logica considerata dei suoi interlocutors. Alla fine, ha ottenuto quasi sempre il suo senso, tuttavia appena mai mostrare la rabbia, la frustrazione o alzare la sua voce. Non dovrebbe sorpresere chiunque, quindi, che ha adottato lo stesso operandi di modus trattando la crisi dello Zimbabwe.
Ciò non è la prima volta che Mbeki è rientrato nella critica severa per le sue opzioni o stile di politica. Alcuni osservatori internazionali hanno criticato la sua politica del HIV. Effettivamente, tali critici ritengono che la sua politica e la posizione del HIV sullo Zimbabwe definiscano negativamente la sua eredità. Purtroppo, sono completamente errati.
Sull'edizione del HIV, Mbeki ha conosciuto il segno, ben migliore di pubblicamente ammetterebbe o desiderato i suoi critici sapere. Ha saputo inoltre, quello mentre i politici occidentali hanno schiumato circa risolvere il HIV/AIDS pandemic, le loro droghe costantemente fatte riservate del HIV delle controparti del settore unaffordable alla gente nei paesi di terzo mondo, Sudafrica inclusa. Confrontato con quel paradosso, Mbeki ha giocato l'ovest come un fiddle. Se credessero in che cosa hanno predicato, ha congetturato, dovrebbero fare le droghe del HIV e disponibile di trattamento, ma acquistabile non giusti agli Africani del sud. Non ci erano i acquirenti. Quindi, unmasked l'ipocrisia occidentale ed i doppi campioni sulla materia. Tutto il colloquio ma nessuna camminata!
Sullo Zimbabwe, alcuni osservatori occidentali vedono lo sforzo continuo del Mbeki come lackluster. Anche alcuni all'interno dei mezzi della Sudafrica hanno denigrato a che cosa il cittadino recentemente si è riferito come “abilità convincente della mano-tenuta di Thabo Mbeki„. Coloro che non apprezza o non fathom i metodi di lavoro del Mbeki mancano il punto, completamente, io potrebbero aggiungere. In più, rivelano che appena conoscono l'uomo.
Il ruolo del Mbeki nello Zimbabwe dovrebbe essere osservato nel contesto e con l'analogia di qualcuno riguardo al toro in un negozio della Cina. Coloro che cerca e quindi spinge per una soluzione di fissaggio rapida, sembrano inoltre essere quei che unapologetically spingano per un cambiamento di regime attraverso tutti i mezzi. Il Regno Unito e gli Stati Uniti, più non mascherano il loro desiderio spodestare il presidente Mugabe con le delicatezze diplomatiche usuali. Tuttavia, alcuni ancora. Tuttavia, per Mbeki, la domanda è come sbarazzare il negozio della Cina del toro con danni collaterali minimi. L'alternativa è la rovina totale del negozio.
Lo Zimbabwe, evidentemente, è in una crisi, ma non alla guerra. Ciò realmente, è che cosa informa Mbeki trattative percettibile gingerly e pazienti. Inoltre, molto pochi sono cognizant quanto Mbeki, che l'edizione di nucleo in questa crisi - che sembra quasi dimentic-è riforma della terra. Se una crisi della legittimità esiste nello Zimbabwe, non è venuto dalle cosiddette elezioni difettose del 27 giugno. Inoltre, la crisi di collegamento ha relative radici - non in assenza della democrazia e di buon controllo, che lo Zimbabwe ha avuto sempre - ma dalla disputa domestica di riforma della terra, in cui il Regno Unito ha avuto auto-servingly insinuato. Poichè Mbeki celebre recentemente sull'esposizione di Hardtalk del BBC, “là è un problema della terra nello Zimbabwe, ci è un'esigenza della ridistribuzione della terra, ma deve essere maneggiata diversamente, senza violenza, senza conflitto, all'interno del contesto della legge - considerare gli interessi di tutto lo Zimbabweans, entrambi gli in bianco e nero.„
Se ci è una cosa Mbeki imparato dal Nelson Mandela, non è di entrare troppo presto in alcun dibattito o trattative. Ciò era il senso sicuro di sviluppo del consenso, ma anche uno che permette che altri esigano la proprietà del processo e del risultato riuscito. Lo Zimbabwe Apropos, dopo che nabobs jeering critici avevano caratterizzato come Mbeki che trema e che pussyfooting su un periodo di diciotto-mese, ha trasportato il 21 luglio, quando i partiti hanno fatto l'impensabile e firmati un MOU. Mbeki ha avuto contro tutte le probabilità, soddisfacenti il primo ruolo principale di tutto il facilitator; ma l'accordo ha appartenuto giustamente, come dovrebbe, allo Zimbabweans.
Sì, la diplomazia “calma„ del Mbeki e “la mano-tenuta„ hanno funzionato. Dobbiamo dargli l'accreditamento. Se l'ovest non lo saluterà, in Africa. Mbeki ha nostro ringraziamento per la navigazione con le mani sicuri, il labirinto ed il minefield della politica dello Zimbabwe, quando già un certo Westerners stava proponendo le truppe di mantenimento della pace. Inoltre, ha riunito lo Zimbabweans per parlare del loro destino comune. Più d'importanza, grazie a Mbeki, il toro è sulla relativa uscita dal negozio della Cina ed il negozio è ancora intatto, anche se economicamente sudicio. Che cosa ha fatto è risparmi lo Zimbabwe da implosione, che più sanzioni e highhandedness occidentale non avrebbero fatto prontamente. Quello è la realtà e morsi di realtà.
Mbeki, der Stier im China Geschäft und Jeering Nabobs
Automatically translated into German thanks to WorldLingo
Mbeki, der Stier im China Geschäft und Jeering Nabobs
ja, Mbekis „ruhige Diplomatie“ und „Hand-Halten“ arbeiteten.
Wir müssen ihm Gutschrift geben.
Gehend durch die snide Anmerkungen, die von einigen fremden Beobachtern gebildet wurden, würde man denken, daß Präsident Thabo Mbeki von Südafrika die anwesende Krise in Zimbabwe anstiftete. Eine Woge der kritischen Stimmen, ein meistens westliches und einiger Afrikaner auch, fahren fort, Vermittlerrolle Mbekis und seine sogenannte „ruhige Diplomatie“ auf Zimbabwe heftig zu schlagen; jedoch ist er verblüfft worden, wenn nicht total gleichgültig zu solchen Kritiken. Mbeki ist mit seinen Vermittlern' Bemühung, die am 21. Juli seine ersten Dividende erbrachte, mit dem Unterzeichnen eines MOU durch ZANU-PF und die zwei MDC fap Parteien fortgefahren.
Gut vor dem Durchbruch, viele geglaubt, wie spitz durch einen Repräsentanten der Vereinigten Staaten ausgedrückt wurde, daß Mbeki auf der falschen Seite der Geschichte war. Wie imperceptive? Möglicherweise ist es irgendein, das, wenn es nach viel Afrika Westerners nicht mehr gelesene Geschichte kommt oder, das sie gerade sich nicht interessieren. Wenn sie, würden sie diesen Robert Mugabe zurückrufen und Morgan Tsvangirai, die zwei Schlüsselspieler in der Zimbabwe Saga, trotz des Lebens in der gleichen Stadt, hatte nicht vertrauliches seit 1999 getroffen. Präsident Mbeki bildete die lange schwer bestimmbare Sitzung eine Wirklichkeit.
Es ist eine Angelegenheit der tiefen Ironie, daß Westerners fortfahren, die Wirksamkeit von Bemühungen Mbekis zu fragen. Zuerst übersehen sie die Tatsache, daß seine Miteinbeziehung in Zimbabwe ein moralischer Befehl war. Zweitens vernachlässigen sie die Tatsache, die Herr. Mbeki hat im Namen des SADC, das ihn bat, sich die Aufgabe 2007 aufzunehmen, und offenbar, ohne irgendein hergestelltes timeframe fungiert. Drittens fungieren jene jeering nabobs, die gewordene Letzttagmeister der guten Regierungsgewalt in Zimbabwe haben, als ob es nur sie ist, die Zimbabwes dyspeptic Stimmung schätzen. Schließlich ist es offensichtlich, daß viele von denen, die Präsidenten Mbeki züchtigen, nicht genau den Mann kennen.
Es sollte verstanden werden, das für Mbeki, Diplomatie, wie Politik, immer eine counterintuitive Tat liegt, ein an den persönlichen Einblicken und an den tiefliegenden überzeugungen. Während öffentliche Meinung, im Ende, der politische Schauspieler ausmacht, ist für seine Entscheidungen und ihr etwaiges Resultat verantwortlich. Kritiker Mbekis scheinen auch, beiseite zu vergessen, Nähe, daß Südafrika und Zimbabwe zwei Nationen gesprungen durch ein allgemeines Schicksal in der sind, die sie das historische Vermächtnis von Apartheid teilen. Aber es gibt mehr über Mbeki, das etwas Licht auf seiner Annäherung in Zimbabwe verschütten konnte. Hier ist ein backgrounder möglicherweise unvermeidlich.
Thabo Mbeki ist nicht Nelson Mandela. Er würde auch nicht zu dieser Rolle streben. Obwohl Schicksal sich verschwur, ihn in Schuhe Mandelas zu zwingen, weiß er zu gut, daß er es nie füllen oder die Größe und die riesigen Abdrücke von iconic Mandela zusammenbringen könnte. Aber zweifellos, ist Thabo Mbeki sein eigener Mann; eine Tatsache viele scheinen, widerwillig abzulehnen anzunehmen. Hinter seiner ruhigen Mähne und nahen docile Fassade ist gut-abgezogen und kapiert politisch Verstand und einen starken aber trügerischen Mettle.
Thabo Mbeki Preise der Wert der überzeugung, hörend und fungieren mit vorsichtiger Eile. Die, die solches deliberateness fehlinterpretieren, tun so an ihrer eigenen Gefahr. Er ist auch ein sehr hartnäckiger Unterhändler und ein geduldiges an dem. Viele finden dieses Merkmal, besonders in einem ehemaligen Freiheit Kämpfer sehr zu frustrieren. Aber es geht auch, zu zeigen, daß sie nicht mit den Mann kennen, den sie beschäftigen.
Für die meisten seiner professionellen diplomatischen Karriere und gut vor aktiver Politik, war Mbeki ein Antragsteller für den afrikanischen Nationalkongreß (ANC). Häufig behandelt als supplicant als als echter Interlocutor und Repräsentant von seinem unterdrückte und entrechtete Leute, hatte er keine Wahl aber, den Wert von Hartnäckigkeit und von Geduld zu erlernen. Hinter seinem überall vorhandenen Rohr und der Rauch häufig sich verstecken, die es, er lüftete, wurde über den Jahren, ein geschickter Zuhörer, während seine Interlocutors belehrten, konferiert, mitgefühlt und manchmal patronized ihm und seinen ANC Kollegen und ihrer Ursache. Aber in der Hauptleitung, bleibt Mbeki ein vollendeter Diplomat und ein Übereinstimmungerbauer - eine Tatsache, die zu einigen verloren ist, die glauben, daß er ein vacillator ist, aber ein nur schüchtern von ihn öffentlich anrufen so, wenig beleidigen sie die Empfindlichkeiten seiner viel bewerteten Nation.
Eine Sache Thabo Mbeki ist nicht ist ein Heuchler. Er ist auch nicht ein panderer. Er tut Sachen nicht bitte die Hauptenergien, seine Landsmänner, Bewunderer und Gegner an. Eher tut er die Sachen, daß er inch glaubt. Häufig würde er oben schließen und verstopfen würde seine öffnung und Stimme mit seinem Rohr. Zu anderen Malen würde er seine Finger auf der Tabelle Oberseite oder der Seite, beim Geben seinen Publikum seiner rapt Aufmerksamkeit trommeln. Misread solch ein Verhalten, das ambivalenz oder nicht engagierend tödlich gefährlich ist, politisch sprechend.
Mbeki kennt diesen Frieden, wie Sieg ist unbezahlbar. Folglich die Kosten oder die Zeit, die sie nimmt, um vermittelt zu erzielen und stützbare Regelung ist folglich immateriell. Er weiß auch, das, um eine zu erzielen entscheidendes Ende, Sie muß den Konkurrenten völlig erlauben, ihre Hände zu zeigen, aufdeckt ihre Gedanken und vorstellt ihre Strategie. Wichtiger, versteht er den Befehl der gemeinschaftlichen Vermittlungen und die Rolle eines Vermittlers, der unvermeidlich, das Erlauben den Parteien einschließt, eine Richtung des Besitzes des Prozesses sowie die Ende Resultate zu haben. Wenn es eine andere kritische Variable gibt, daß Mbeki an gut ist, beschäftigt es seine westlichen Interlocutors. Er verstand völlig, das für sie, wird kritische Verpflichtung zu jedem möglichem Punkt hauptsächlich durch Staatsinteresse und kaum irgendeinen Altruismus gefahren.
Ich traf zuerst Herrn. Vor Mbeki vielen Jahren - 1981, zum genau zu sein, als er ein Assistent zu Oliver Tambo war. Wir trafen wieder 1984, bis dahin war er der Direktor der Abteilung der Informationen und der Werbung geworden. Er war die Gegenstücke zu meinem späten Freund Kameraden Johnstone „Johnny“ Mfanafuthi Makatini, Direktor der Abteilung ANCS der internationalen Angelegenheiten und seines tatsächlichen Außenministers. Johnny Makatini war vivacious, böhmisch und ein begabter Redner, die seine Publikum spellbound mit seiner anti-apartheid Rhetorik und überzeugenden Fähigkeiten hielten. Makatini und Mbeki waren die Doppelpfeilspitzen der internationalen Verpflichtung ANCS. Während Makatini der postulator und Drehbeschleunigungmeister war, war Mbeki der Anschlußgefährte, den Sie baten, zu analysieren und dechiffriert die anti-apartheid Strategie und den Plot. Es folglich überraschte kaum, das, das er in Position Makatinis 1989 treten würde, nach der letzten gestorben am 3. Dezember 1988 an den zuckerkranken Komplikationen. Es war eine Rolle, die für ihn herausgeschnitten wurde.
In den folgenden Jahren trafen wir bei den unterschiedlichen Konferenzen und bei den Sammlungen. Mbeki war, ziemlich und innerlich stark als Stahl kühl. Er war ein Mann auf einer Mission. Wenn er irgendeinen einzigartigen Wert für das ANC hatte, war es sein Renommee als Vermittler, Politikformer und sein conversance mit dem globalen fangen vom Spiel auf. Jedoch war er nicht so charismatisch wie Chris Hani; nicht so scheinbar dogmatisch, wie Joe Modise war und zweifellos nicht so heftig und gefürchtet wie Patrick „Terror“ Lekota -- alle diese Männer, seine ANC Kameraden, die gemeinte Nachfolger zur Alterngruppe von Albert Oliver Tambo waren, Walter Sisulu und goaled Nelson Mandela.
Es folglich überrascht kaum, daß Mbeki Präsidenten von Südafrika stand. Er kannte Afrika gut. Ebenso kannten Afrikaner und vertrauten ihn. Dito seine Landsmänner und wichtiger, Nelson Mandela, sein Mentor und Vorgänger.
Vielen Jahren, während der Vermittlungen auf dem internationalen Schaltplan, zum von Apartheid zu beenden, paßte ich Mbeki Finesse- und Durchlaufringe um die westlichen Diplomaten, die von den Anträgen, vor Afrikas unreceptive waren auf, enthalten in der Harare Erklärung. Ein frustrierend überlegter aber gemeinschaftlicher Unterhändler, glaubt er, an zu steuern um Hürden, beim whittling hinunter Sperren einschließlich die stoic Verteidigung und die betrachtete Logik seiner Interlocutors. Im Ende erhielt er fast immer seine Weise, dennoch Zorn, Frustration oder das Aufwerfen seiner Stimme kaum überhaupt zeigen. Es sollte nicht niemand überraschen folglich daß er das gleiche Modus operandi im Umgang mit der Zimbabwe Krise angenommen hat.
Dieses ist nicht das erste mal, daß Mbeki unter strenge Kritik für seine Politikwahlen oder -art gekommen ist. Einige internationale Beobachter haben seine HIV Politik kritisiert. In der Tat glauben solche Kritiker, daß seine HIV Politik und Position auf Zimbabwe negativ sein Vermächtnis definieren. Leider sind sie absolut falsch.
Auf der HIV Ausgabe kannte Mbeki die Kerbe, weit besser, als er öffentlich seine Kritiker wissen zulassen oder wünschte würde. Er wußte auch, das, während westliche Politiker über das Lösen des HIV/AIDS schäumten, das pandemic ist, ihre privaten Sektorgegenstücke durchweg gebildeten HIV Drogen, die zu den Völkern in den dritte Weltländern unaffordable sind, eingeschlossenes Südafrika. Konfrontiert mit diesem Paradox, spielte Mbeki den Westen wie eine Geige. Wenn sie glaubten an, was sie predigten, vermutete er, sollten sie HIV Drogen und gerechtes vorhandenes der Behandlung nicht, aber erschwinglich zu den Südafrikanern bilden. Es gab keine Abnehmer. Folglich unmasked er westliche Hypokrisie und doppelte Moralkodexe auf der Angelegenheit. Alles Gespräch aber kein Weg!
Auf Zimbabwe sehen einige westliche Beobachter Mbekis fortwährende Bemühung, wie glanzlos. Sogar einige innerhalb der Mittel Südafrikas haben herabgesetzt, auf was der Bürger sich vor kurzem als „Thabo Mbekis Hand-haltene überzeugende Fähigkeit“ bezog. Die, die Arbeitsmethoden Mbekis schätzen nicht oder fathom, vermissen den Punkt total ich konnten hinzufügen. Zusätzlich decken sie auf, daß sie kaum den Mann kennen.
Rolle Mbekis in Zimbabwe sollte angesehen werden im Kontext und mit der Analogie von jemand, das einen Stier in einem China Geschäft beschäftigt. Die, die suchen und folglich für eine schnelle Verlegenheit Lösung drücken, geschehen auch, zu sein die, die unapologetically für eine Regimeänderung mit allen möglichen Mitteln drücken. Großbritannien und die US, verdecken nicht mehr ihren Wunsch, Präsidenten Mugabe mit den üblichen diplomatischen Feinheiten zu verdrängen. Jedoch einige noch. Jedoch für Mbeki, ist die Frage, wie man das China Geschäft vom Stier mit minimaler kollateraler Beschädigung reinigt. Die Alternative ist die Gesamtruine des Geschäftes.
Zimbabwe ist zugegebenermaßen in einer Krise, aber nicht am Krieg. Dieses wirklich, ist, was gingerly und geduldige Mbekis wahrnehmbar Vermittlungen informiert. Außerdem sehr sind wenige so cognizant wie Mbeki, das die Kernausgabe in dieser Krise - die vergessen-ist fast Landverbesserung scheint. Wenn eine Krise der Legitimität in Zimbabwe besteht, kam sie nicht von den sogenannten defekten Wahlen von 27. Juni. Auch die blockierenkrise hat seine Wurzeln - nicht in Ermangelung der Demokratie und der guten Regierungsgewalt, die Zimbabwe immer hatte - aber von der inländischen Landverbesserungdebatte, in die Großbritannien den Selbst-servingly hatte, der unterstellt wurde. Da Mbeki, das vor kurzem über Erscheinen Hardtalk BBCS, „dort gemerkt wird, ein Landproblem in Zimbabwe ist, gibt es eine Notwendigkeit an der Landwiederverteilung, aber sie muß, ohne Gewalttätigkeit, ohne Konflikt, innerhalb des Kontextes des Gesetzes anders als angefaßt werden - Bedenken der Interessen von allem Zimbabweans, beide Schwarzweiss.“
Wenn es eine Sache Mbeki gibt, das von Nelson Mandela erlernt wird, ist er, keine Debatte oder Vermittlungen zu früh einzutragen. Dieses war die sichere Weise des Errichtens von übereinstimmung, aber eine auch, die andere Besitz des Prozesses und des erfolgreichen Resultates behaupten läßt. Apropos Zimbabwe, nach welchen kritische jeering nabobs als Mbekis gekennzeichnet hatten, das über einen Achtzehnmonat Zeitraum zappelt und pussyfooting, lieferte er am 21. Juli, als die Parteien das undenkbare taten und einem MOU unterzeichnen. Mbeki hatte gegen alle Vorteile, erfüllt der ersten Hauptrolle jedes möglichen Vermittlers; aber die Vereinbarung gehörte mit Recht, wie sie sollte, dem Zimbabweans.
Ja Mbekis „arbeiteten ruhige Diplomatie“ und „das Hand-Halten“. Wir müssen ihm Gutschrift geben. Wenn der Westen ihn nicht begrüßt, werden wir in Afrika. Mbeki hat unsere Dankbarkeit für das Steuern mit den sicheren Händen, dem Labyrinth und Minefield von Politik Zimbabwes, als bereits irgendein Westerners Friedenssicherungtruppen vorschlugen. Außerdem holte er das Zimbabweans zusammen, um über ihr allgemeines Schicksal zu sprechen. Wichtiger, ist dank Mbeki, der Stier auf seinem Ausweg des China Geschäftes, und das Geschäft ist noch intakt, selbst wenn ökonomisch unordentlich. Was er getan hat, ist außer Zimbabwe von der Implosion, die mehr Sanktionen und westliches highhandedness nicht bereitwillig getan haben würden. Der ist Wirklichkeit und Wirklichkeit Bissen.
Mbeki, a Bull na loja de China, e Nabobs Jeering
Automatically translated into Portuguese thanks to WorldLingo
Mbeki, a Bull na loja de China, e Nabobs Jeering
diplomacy “quieto” sim, de Mbeki e “mão-prender” trabalharam.
Nós devemos dar-lhe o crédito.
Indo pelas observações do snide que estão sendo feitas por alguns observadores extrangeiros, se pensaria de que o presidente Thabo Mbeki de África do Sul instigated a crise atual em Zimbabwe. Um welter de vozes críticas, uns na maior parte ocidentais e de alguns africanos demasiado, continuam a bash o papel do facilitator de Mbeki, e seu “diplomacy quieto so-called” em Zimbabwe; entretanto, nonplussed, se não totalmente indiferente a tais criticisms. Mbeki continuou com seus facilitators', que em 21 julho rendeu seu o esforço de primeiros dividendo, com assinar de um MOU por ZANU-PF e pelos dois factions do CDM.
Bem antes da descoberta, muitos acreditada, como foi expressado pointedly por um representante dos Estados Unidos, que Mbeki estava no lado errado da história. Como imperceptive? Talvez, é qualquer um que quando vem a África muita história já não lida de Westerners ou que eles apenas não se importam. Se, recordariam esse Robert Mugabe e Morgan Tsvangirai, dois jogadores chaves no saga de Zimbabwe, apesar de viver na mesma cidade, não se tinha encontrado com face-to-face desde 1999. O presidente Mbeki fêz à reunião elusive longa uma realidade.
É uma matéria do irony profundo que Westerners continua a perguntar o efficacy de esforços de Mbeki. Primeiramente, negligenciam o fato que sua participação em Zimbabwe era um imperativo moral. Em segundo, negligenciam o fato que Sr. Mbeki tem agido em nome do SADC, que pediu que empreendesse a tarefa em 2007, e claramente, sem nenhum timeframe estabelecido. Em terceiro lugar, aqueles nabobs jeering que têm campeões tornados de último-dia do governance bom em Zimbabwe agem como se é somente eles que apreciam o modo dyspeptic de Zimbabwe. Finalmente, é evidente que muita daquelas que chastise o presidente Mbeki não conhece exatamente o homem.
Deve-se compreender, isso para Mbeki, diplomacy como a política, será sempre um ato counterintuitive, devido às introspecções pessoais e às convicções deep-seated. Visto que a opinião pública importa, na extremidade, o ator político é responsável para suas decisões e seu resultado eventual. Os críticos de Mbeki parecem também esquecer-se de lado, proximidade, que África do Sul e Zimbabwe são duas nações limitados por um destiny comum naquela que compartilha do legacy histórico do apartheid. Mas há mais sobre Mbeki, que pôde verter alguma luz em sua aproximação em Zimbabwe. Aqui, um backgrounder é talvez inevitável.
Thabo Mbeki não é Nelson Mandela. Também não aspire a esse papel. Embora o fate conspired o forçar em sapatas de Mandela, sabe demasiado bem que poderia nunca o encher ou combinar o tamanho e as pegadas gigantes de Mandela iconic. Mas certamente, Thabo Mbeki é seu próprio homem; um fato muitos parece recusar grudgingly aceitar. Atrás de seus mane quieto e facade docile próximo, é uma mente bem-afiada e polìtica savvy e um mettle forte mas deceptive.
Prêmios de Thabo Mbeki o valor do persuasion, escutando e agindo com haste cauteloso. Aqueles que misinterpret tal deliberateness, fazem assim em seu próprio peril. É também um negotiator muito dogged e paciente naquele. Muitos encontram este traço muito frustrar, especialmente em um lutador anterior da liberdade. Mas vai também mostrar que não conhecem o homem que estão tratando de.
Para a maioria de sua carreira diplomatic profissional, e bem antes da política ativa, Mbeki era um petitioner para o Congress nacional africano (ANC). Tratado frequentemente como um supplicant do que como um interlocutor e um representante genuínos de his oppressed e disenfranchised povos, não teve nenhuma escolha mas para aprender o valor do tenacity e da paciência. Freqüentemente esconder atrás de sua tubulação ubiquitous e o fumo que exalou, ele tornou-se sobre os anos, um ouvinte adroit enquanto seus interlocutors pontificated, lectured, commiserated e patronized às vezes lhe e seus colegas de ANC e sua causa. Mas no cano principal, Mbeki remanesce um diplomata e um consenso-construtor consummate - um fato que fosse perdido a alguns que acreditam que é um vacillator, mas somente tímido publicamente de chamá-lo tais, o mais menos offend os sensibilities de sua nação muito avaliada.
Uma coisa Thabo Mbeki não é é um pretender. Não é também um panderer. Não fará coisas por favor aos poders principais, a seus compatriots, a admiradores e a adversários. Rather, fará as coisas que acredita dentro. Frequentemente, fecharia acima, plugging suas boca e voz com sua tubulação. Em outras vezes, rufaria seus dedos no alto ou no lado de tabela, ao dar a suas audiências sua atenção do rapt. Para misread tal demeanor como o ambivalence ou não sendo acoplado é fatal perigoso, falando polìtica.
Mbeki sabe essa paz, como a vitória é priceless. Daqui, o custo ou o tempo onde faz exame para conseguir negociado e o estabelecimento sustainable é conseqüentemente imaterial. Sabe também, isso para conseguir extremidade final, você tem que inteiramente permitir que os oponentes mostrem suas mãos, revela seus pensamentos e unveils sua estratégia. Mais importante, compreende o imperativo de negociações collaborative e o papel de um facilitator, que inevitàvel, inclua permitir que os partidos tenham um sentido da posse do processo as well as os resultados de fim. Se houver outra uma variável crítica que Mbeki é bom em, está tratando de seus interlocutors ocidentais. Compreendeu inteiramente, isso para eles, o acoplamento crítico em toda a edição é dirigido primeiramente pelo interesse nacional, e pelo mal qualquer altruism.
Eu encontrei-me com primeiramente o Sr. Mbeki muitos anos há - 1981 a ser exato, quando era um assistente a Oliver Tambo. Nós encontramo-nos com outra vez em 1984, tinha-se transformado perto então o diretor do departamento da informação e do Publicity. Era as contrapartes a meu camarada atrasado Johnstone “Johnny” Mfanafuthi Makatini do amigo, diretor do departamento de ANC de casos internacionais e de seu ministro extrangeiro de de facto. Johnny Makatini era vivacious, bohemian e um orator gifted, que mantiveram suas audiências spellbound com seus rhetoric anti-apartheid e habilidades persuasive. Makatini e Mbeki eram os arrowheads gêmeos do acoplamento internacional de ANC. Quando Makatini era o mestre do postulator e da rotação, Mbeki era o companheiro da continuação quem você pediu para analisar gramaticalmente e decifra a estratégia e o lote anti-apartheid. Conseqüentemente estava surpreendendo mal, isso que pisaria na posição de Makatini em 1989, após o último morrido em 3 dezembro 1988 das complicações diabetic. Era um papel cortado para ele.
Nos anos sucedendo, nós encontramo-nos com em conferências e em rallies diferentes. Mbeki estava fresco, completamente e interna duramente como o aço. Era um homem em uma missão. Se tivesse algum valor singular para o ANC, era seu renown como o mediator, o shaper da política e o seu conversance com o campo global do jogo. Ainda, não era tão charismatic quanto Chris Hani; tão seemingly dogmatic como Joe Modise era, e certamente tão impetuosamente e temido quanto Patrick “Terror” Lekota -- todos estes homens, seus camaradas que eram sucessores julgados ao grupo do envelhecimento de Albert Oliver Tambo, Walter Sisulu de ANC, e goaled Nelson Mandela.
, Conseqüentemente, está surpreendendo mal que Mbeki assentou bem no presidente de África do Sul. Conheceu África bem. Do mesmo modo, os africanos conheceram-no e confiaram-n n. Ditto seus compatriots e mais importante, Nelson Mandela, seu mentor e predecessor.
Muitos anos há, durante negociações no mapa rodoviário internacional para terminar o apartheid, eu prestei atenção a anéis do finesse e do funcionamento de Mbeki em torno dos diplomatas ocidentais que eram unreceptive de propostas de África, contidos na declaração de Harare. Um negotiator frustratingly deliberado mas collaborative, acredita em navigating em torno dos obstáculos, ao whittling abaixo barreiras including as defesas stoic e a lógica considerada de seus interlocutors. Na extremidade, começou quase sempre sua maneira, contudo mal sempre mostrar a raiva, a frustração ou o levantamento de sua voz. Não deve surpreender qualquer um, conseqüentemente, que adotou o mesmo operandi do modus em tratar da crise de Zimbabwe.
Isto não é a primeira vez que Mbeki veio sob o criticism severo para seu opções ou estilo da política. Alguns observadores internacionais criticaram sua política do HIV. Certamente, tais críticos acreditam que sua política e o stance do HIV em Zimbabwe definirão negativamente seu legacy. Infelizmente, são absolutamente errados.
Na edição do HIV, Mbeki soube a contagem, distante melhor do que publicamente admitiria ou quereria seus críticos saber. Soube também, isso quando os políticos ocidentais frothed sobre resolver o HIV/AIDS pandemic, suas drogas consistentemente feitas confidenciais do HIV das contrapartes do setor unaffordable aos povos em países de terceiro mundo, África do Sul incluída. Confrontado com esse paradox, Mbeki jogou o oeste como um fiddle. Se acreditassem em o que preached, surmised, devem fazer drogas do HIV e disponível do tratamento, mas affordable nao justos aos africanos sul. Não havia nenhum takers. Daqui, unmasked o hypocrisy ocidental e padrões dobro na matéria. Toda a conversa mas nenhuma caminhada!
Em Zimbabwe, alguns observadores ocidentais vêem esforço ongoing de Mbeki como o lackluster. Mesmo alguns dentro dos meios de África do Sul decried o que o cidadão consultou recentemente como de “a habilidade persuasive mão-prendendo Thabo Mbeki”. Aqueles que não apreciam nem não fathom métodos de funcionamento de Mbeki faltam o ponto, totalmente, mim puderam adicionar. Além, revelam que conhecem mal o homem.
O papel de Mbeki em Zimbabwe deve ser visto no contexto e com a analogia de alguém que trata de um touro em uma loja de China. Aqueles que procuram e empurram conseqüentemente para uma solução de reparo rápida, acontecem também ser esses que empurram unapologetically para uma mudança do regime por todos os meios. O Reino Unido e os E.U., já não mascaram seu desejo oust o presidente Mugabe com os niceties diplomatic usuais. Entretanto, alguns ainda. Entretanto, para Mbeki, a pergunta é como livrar a loja de China do touro com os danos collateral mínimos. A alternativa é a ruína total da loja.
Zimbabwe, admittedly, está em uma crise, mas não na guerra. Este realmente, é o que informa Mbeki negociações perceptìvel gingerly e pacientes. Além disso, muito poucos são tão cognizant quanto Mbeki, que a edição do núcleo nesta crise - que parece esqueç-está quase reforma da terra. Se uma crise do legitimacy existisse em Zimbabwe, não veio das eleições danificadas so-called de 27 junho. Também, a crise bloqueando tem suas raizes - não na ausência da democracia e do governance bom, que Zimbabwe teve sempre - mas da disputa doméstica da reforma da terra, em que o Reino Unido teve o self-servingly insinuado. Porque Mbeki notável recentemente na mostra de Hardtalk de BBC, “lá é um problema da terra em Zimbabwe, há uma necessidade para o redistribution da terra, mas deve ser segurado diferentemente, sem violência, sem conflito, dentro do contexto da lei - tendo os interesses de todo o Zimbabweans, preto e branco.”
Se houver uma coisa Mbeki aprendido de Nelson Mandela, não é incorporar demasiado cedo nenhumas debate ou negociações. Esta era a maneira certa de construir o consenso, mas também uma que permite que outra reivindique a posse do processo e do resultado bem sucedido. Zimbabwe Apropos, após que nabobs jeering críticos tinham caracterizado como Mbeki que hesita e que pussyfooting sobre um período de dezoito-mês, entregou em 21 julho, quando os partidos fizeram o unthinkable e assinams um MOU. Mbeki teve de encontro a todas as probabilidades, cumpridas o primeiro papel principal de todo o facilitator; mas o acordo pertenceu direita, como deve, ao Zimbabweans.
Sim, o diplomacy “quieto” de Mbeki e “mão-prender” trabalharam. Nós devemos dar-lhe o crédito. Se o oeste não o saudar, nós em África. Mbeki tem nossa gratitude para navigating com mãos seguras, o maze e o minefield da política de Zimbabwe, quando já algum Westerners propunha tropas do peacekeeping. Além disso, trouxe o Zimbabweans junto para falar sobre seu destiny comum. Mais importante, os agradecimentos a Mbeki, o touro estão em sua maneira fora da loja de China, e a loja é ainda intata, mesmo se economicamente messy. O que fêz é excepto Zimbabwe do implosion, que mais sanctions e highhandedness ocidental não fariam prontamente. Aquela é realidade e mordidas da realidade.
Mbeki tjuren i Kina shoppar, och Jeering Nabobs
Automatically translated into Swedish thanks to WorldLingo
Mbeki tjuren i porslinet shoppar, och Jeering Nabobs
ja, Mbekis ”tyst diplomati” och ”det fungerade räcka-innehav”.
Vi måste ge honom krediterar.
Gå av de spydiga anmärkningarna som gjordes av några utländska observatörer, skulle en funderare att presidenten Thabo Mbeki av Sydafrika eggade den närvarande krisen i Zimbabwe. En welter av kritiskt uttrycker, mestadels västra, och några afrikaner för, fortsätter för att slå Mbekis facilitatorroll och hans so-called ”tyst diplomati” på Zimbabwe; emellertid har han varit ställd, om inte totalt likgiltigt till sådan kritik. Mbeki har fortsatt försök med hans facilitators', som på 21 Juli gav dess för första utdelning, med underteckna av en MOU av ZANU-PF och de två MDC-fraktionerna.
Brunn för genombrottet, trodde många, som uttrycktes pointedly av ett representativt av Förenta staterna, att Mbeki var på den fla sidan av historia. Hur imperceptive? Kanske är det endera som, när det kommer till många Afrika Westerners ej längre läst historia eller som dem inte att bry sig precis. Om de, skulle de återkallelsen som Robert Mugabe och Morgan Tsvangirai, de två nyckel- spelarna i den Zimbabwe sagaen, illviljauppehälle i den samma staden, inte hade mött face-to-face efter 1999. Presidenten Mbeki gjorde det långa gäcka mötet en verklighet.
Det är en materia av djup ironi som Westerners fortsätter för att query effektiviteten av Mbekis försök. Först förbiser de faktumet att hans medverkan i Zimbabwe var en moralisk imperativ. Understödja dem försummar faktumet som Herr Mbeki har agerat på vägnar av SADCEN, som frågade honom att företa sig uppgiften i 2007, och klart, utan någon etablerad timeframe. Third agerar de jeering nabobs, som har blivna nutidaa mästare av bra makt i Zimbabwe, som, om det är dem endast som uppskattar Zimbabwe dyspeptic mood. Slutligen är det tydligt att många av de, som agar presidenten Mbeki inte vet exakt manen.
Det bör förstås, det för Mbeki, lik politik för diplomati som alltid ska, är ett counterintuitive agerar, tack vare personliga inblickar och inrotade övertygelser. Eftersom allmän opinion betyder, slutligen, är den politiska skådespelaren ansvariga för hans beslut och deras slutligen resultat. Mbekis kritiker verkar också för att glömma, närhet åt sidan, att Sydafrika och Zimbabwe är två länder som är destinerat vid en allmänningöde däri som de delar den historiska legaten av apartheid. Men det finns mer om Mbeki, som kan skjulet som, några på his att närma sig lätt i Zimbabwe. Här är en backgrounder kanske ofrånkomlig.
Thabo Mbeki är inte Nelson Mandela. Han skulle också för att inte aspirera till den roll. Fast ödet konspirerade för att tvinga honom in i Mandelas skor, vet han för väl att han kunde aldrig fylla den eller matcha storleksanpassa och jättefotspåren av iconic Mandela. Men bestämt, är Thabo Mbeki hans egna man; ett faktum många verkar grudgingly för att vägra för att acceptera. Bak hans tyst mane och near läraktiga facade är brunn-honed, och politiskt varar besvärad vett och en stark men bedräglig kurage.
Thabo Mbeki värderar hög värdera av övertalning och att lyssna och agera med försiktig haste. De, som missförstår sådan betänksamhet, gör så på deras egna risk. Han är också en mycket envis förhandlare och tålmodig på det. Många finner detta drag som frustrerar mycket, speciellt i en tidigare frihetskämpe. Men det går också att visa att de inte vet manen som de handlar med.
För mest av hans yrkesmässiga diplomatiska karriär, och väl för aktivpolitik, var Mbeki en petitionär för den afrikanska medborgarekongressen (ANC). Ofta behandlat som ett bönfallande än som en äkta interlokutör och representativt av his förtryckt och disenfranchised folk, hade han inget primat men att lära värdera av orubblighet och patiens. Vanligt dölja bak hans allestädes närvarande leda i rör och röka som den vädrade, honom blev över åren, en skicklig lyssnare, som hans interlokutörer pontificated, föreläst, hyst medlidande med, och ibland behandlat nedlåtande honom och hans ANC-kollegor och deras orsaka. Men i det huvudsakligt, återstår Mbeki en consummate diplomat och konsensus-byggmästare - ett faktum som är borttappadt till några, som tro, som han är en vacillator, men endast blygt från publicly att kalla honom sådan, de kränker least känslighetarna av hans mycket värderade nation.
Ett ting Thabo Mbeki är inte är en pretendent. Han är också inte en panderer. Han ska för att inte göra saker för att behaga ha som huvudämneöverheten, hans landsmän, beundrare och adversaries. Ganska ska han gör saker som han tror in. Ofta skulle uttrycker han stängt upp och att plugga hans mun och med his leda i rör. På andra tider skulle han trummar his fingrar på den side bordlägga som var bästa eller, stunder som ger hans åhörare hans försjunkna uppmärksamhet. Att misread ett sådan uppförande som ambivalens eller att inte vara förlovat är dödligt farligt och politiskt att tala.
Mbeki vet den fred, den lika segern är obetalbar. Hence kosta eller tiden som den tar för att uppnå förhandlat, och den hållbara bosättningen är därför immaterial. Han vet också, avslutar det som uppnår som är ultimat, måste du fullständigt att låta motståndarearna visa att deras räcker, avslöjer deras tankar och avtäcker deras strategi. Huvudsakligen, förstår han imperativet av kollaborativa förhandlingar, och rollen av en facilitator, som oundvikligen, inkluderar att låta partierna ha en avkänning av äganderätten av det processaa, såväl som avsluta resulterar. Om det finns en annan kritisk variabel att Mbeki är bra på, handlar den med hans västra interlokutörer. Han förstod fullständigt, det för dem, utfärdar den kritiska kopplingen på några är drivande i första hand vid medborgare intresserar, och knappt någon altruism.
Jag mötte först Herr Mbeki många år sedan - 1981 som är, avkräver, då han var en assistent till Oliver Tambo. Vi mötte igen i 1984, by därefter hade han blivit direktören av avdelningen av information och publicitet. Han var motstyckena till min sena vänkamrat Johnstone ”Johnny” Mfanafuthi Makatini, direktör av ANCS avdelning av landskampaffärer och dess de facto utrikesminister. Johnny Makatini var livlig, bohemmet och en begåvad orator, som rymde hans åhörare spellbound med hans anti-apartheid retorik och övertalande expertis. Makatini och Mbeki var de tvilling- arrowheadsna av ANCS landskampkopplingen. Stunden Makatini var den ledar- postulatoren och snurrandet, var dechiffrerar Mbeki den uppföljande kamraten, som du frågade att parse, och den anti-apartheid strategin och täppan. Det därför förvånade knappt, det som han skulle kliver in i Makatinis placerar i 1989, efter sistnämnden som dogs på 3 December 1988 från diabetiskt krångel. Det var en roll som ut klipptes för honom.
I de lyckasende åren mötte samlar vi på olika konferenser och. Mbeki var kyler, ganska och innerst inne hårt som stålsätter. Han var en man på en beskickning. Om han hade någon ental att värdera för ANCEN, var det hans renown som medlaren, politikshaper, och hans conversance med det globalt sätter in av lek. Ännu var han inte så karismatisk som Chris Hani; inte så seemingly dogmatiskt, som Joe Modise var, och bestämt inte så brännhett och fruktat som Patrick ”skräck” Lekota -- alla dessa manar, hans ANC-kamrater, som ansades efterträdarear till den åldras ligan av Albert Oliver Tambo, Walter Sisulu, och goaled Nelson Mandela.
Det, därför, förvånar knappt att Mbeki blev presidenten av Sydafrika. Han visste den Afrika brunnen. Jämväl visste litade på afrikaner och honom. Dito hans landsmän och huvudsakligen, Nelson Mandela, hans mentor och föregångare.
Många år sedan, under förhandlingar på landskampkretsschemat som avslutar apartheid, höll ögonen på jag Mbeki finess, och körningen ringer runt om västra diplomats, som var unreceptive av Afrika förslag som innehålls i den Harare förklaringen. En frustratingly avsiktlig men kollaborativ förhandlare, tror han, i att navigera runt om häckar, besegrar att karva för stunder barriärer däribland de stoiska försvaren och den ansedda logiken av hans interlokutörer. Slutligen fick han nästan alltid his långt, yet knappt någonsin uttrycker ilska, frustration eller att lyfta för visning his. Det bör inte förvåna någon, därför, att han har adopterat den samma modusoperandien i att handla med den Zimbabwe krisen.
Denna är inte den första tiden, som Mbeki har kommit under sträng kritik för hans politikalternativ, eller utformar. Några landskampobservatörer har kritiserat hans HIV-politik. Sannerligen tror sådan kritiker att hans HIV-politik och stance på Zimbabwe som negativt ska definierar hans legat. Tyvärr är de det döda fel.
På HIVEN utfärda, visste Mbeki ställningen som långt var bättre, än han skulle medger eller önskade publicly att hans kritiker ska veta. Han visste också, västra politikar för den stund som skummades om lösning av den pandemic HIVEN/AIDS, deras konsekvent gjorda HIV för privat sektormotstycken som, unaffordable droger bemannar i tredje världländer, inklusive Sydafrika. Konfronterat med den bryderi, lekte Mbeki den västra något liknande en lurendrejeri. Om de trodde i vad de predikade, surmised han, bör de göra HIV-droger och rättvis tillgängligt för behandling inte, men som man har råd med till södra afrikaner. Det fanns inte några takers. Hence hade han demaskerat västra hyckleri och dubbelmoraler på materien. Allt samtal men inget går!
På Zimbabwe ser några västra observatörer Mbekis pågående försök som lackluster. Även några inom Sydafrika massmedia har decried vad medborgaren såg för en tid sedan till som ”det Thabo Mbekis räcka-innehav övertalande expertis”. De, som inte uppskattar, eller famnMbekis funktionsdugliga metoder missa peka, totalt, mig kan tillfogar. I tillägg avslöjer de att de vet knappt manen.
Mbekis roll i Zimbabwe bör beskådas i sammanhanget, och med analogin av någon som handlar med en tjur i en Kina, shoppa. De som sökanden och därför pushen för en snabb fast lösning, händer också att vara de, som skjuter unapologetically för en styreändring vid något hjälpmedel. Uken och USNA, maskerar ej längre deras lust att avhysa presidenten Mugabe med de vanliga diplomatiska nicetiesna. Emellertid någon stillbild. Emellertid för Mbeki, är ifrågasätta hur man rid Kina shoppar av tjuren med minsta parallell skada. Alternativet är slutsumman fördärvar av shoppa.
Zimbabwe, är admittedly i en kris, men inte på kriga. Detta egentligen, är vad informerar märkbart varsamma och tålmodiga Mbekis förhandlingar. Dessutom mycket är fåtalet så cognizant som Mbeki, att kärna ur utfärdar i denna kris - som verkar glömma-är nästan landreform. Om en kris av legitimitet finns i Zimbabwe, kom den inte från de so-called defekta valen av 27 Juni. Också har den interlocking krisen dess rotar - inte i frånvaroen av demokrati- och godamakt, som Zimbabwe hade alltid - men från den inhemska landreformtvisten, som UKEN hade in i självensom insinuerade sig. Som Mbeki som för en tid sedan noteras på BBCS den Hardtalk showen, ”där, är ett landproblem i Zimbabwe, finns det ett behov för landredistribution, men den måste behandlas olikt, utan våld, utan konflikt, inom sammanhanget av lagen - när du uthärdar i åtanke intresserar allra Zimbabweans, båda svartvitt.”,
Om det finns ett ting Mbeki som är lärd från Nelson Mandela, är den inte att skriva in någon debatt eller tidig sort för förhandlingar för. Detta var det säkert långt av byggnadskonsensusen, men ett också som låter andra fordra äganderätt av det processaa och lyckade resultatet. Passande Zimbabwe, efter vilka kritiska jeering nabobs hade karakteriserat som Mbekis som dithering och pussyfooting över enmånad period, levererade han på 21 Juli, då partierna gjorde det otänkbart och som undertecknade en MOU. Mbeki hade mot alla odds som fullgj橬一j första, ha som huvudämne roll av någon facilitator; men överenskommelsen hörde hemma höger, som den bör, till Zimbabweansen.
Ja Mbekis ”fungerade tyst diplomati” och ”räcka-innehav”. Vi måste ge honom krediterar. Om det västra som ska för att inte salutera honom, oss i Afrika, ska. Mbeki har vår tacksamhet för att navigera med kassaskåp räcker, mazen och minefielden av Zimbabwe politik, då redan någon Westerners föreslogg peacekeepingsoldater. Dessutom kom med han Zimbabweansen tillsammans till samtalet om deras allmänningöde. Huvudsakligen, är tack till Mbeki, tjuren på dess långt ut ur Kina shoppar, och shoppa är stilla intakt, om även economically smutsig. Vad han har gjort, är räddningen Zimbabwe från implosion, som mer sanktioner och västra highhandedness som skulle inte klart för att ha gjort. Det är verklighet och verklighettuggor.
Mbeki, Bull в магазине Китая, и издеваясь Nabobs
Automatically translated into Russian thanks to WorldLingo
Mbeki, Bull в магазине Китая, и издеваясь Nabobs
тихая дипломатия да, Mbeki «» и «рук-держать» работали.
Мы должны дать ему кредит.
Идущ примечаниями snide будучи деланным некоторыми чужими наблюдателями, думать что президент Thabo Mbeki Южной Африки подстрекнул присытствыющий кризис в Зимбабве. Welter критически голосов, главным образом западные и некоторых африканцев слишком, продолжаются bash роль facilitator Mbeki, и его so-called «тихая дипломатия» на Зимбабве; однако, он nonplussed, if not полно равнодушно к таким критицизмам. Mbeki продолжалось с его facilitators', которое 21-ого июля произвело свой усилие первыми дивиденд, с подписанием MOU ZANU-PF и 2 факциями MDC.
Наилучшим образом перед верят прорывом, много, котор, как pointedly выразил представителем Соединенных Штатов, что Mbeki находилось на неправильной стороне истории. Как imperceptive? Возможно, оно тем которое когда оно приходит к Африке много история Westerners no longer прочитанная или которое они как раз не заботят. Если они сделали, то они вспомнили бы то Роберт Mugabe и Morgan Tsvangirai, 2 ключевых игрока в saga Зимбабве, несмотря на жить в таком же городе, не встретило face-to-face с 1999. Президент Mbeki сделал длинней неуловимой встречей реальность.
Будет делом глубокой ироничности что Westerners продолжается запросить efficacy усилий Mbeki. Во первых, они обозревают факт что его запутанностью в Зимбабве был нравственный императив. Во-вторых, они упускают факт который г-н. Mbeki действовало именем SADC, которое спросило, что он предприняло задачу в 2007, и ясно, без любого установленного timeframe. В-третьих, те издеваясь nabobs которые имеют, котор стали чемпионов последн-дня хорошего управления в Зимбабве действуют если она будет только ими которые appreciate настроение Зимбабве диспептическое. Окончательно, оно очевидно что много из тех которые подвергают наказанию президент Mbeki точно не знают человека.
Оно должно быть понято, то для Mbeki, дипломатии как политикой, всегда будет counterintuitive поступок, из-за личных проницательностей и deep-seated осуждений. Тогда как общественное мнение имеет значение, в конце, политический актер будет ответственн для его решений и их окончательного исхода. Кажется, что забывают критики Mbeki также, близость в сторону, что Южная Африка и Зимбабве 2 нации прыгнутые общим destiny в том, котор они делят исторический legacy арартеида. Но больше о Mbeki, которое могло полинять некоторый свет на его подходе в Зимбабве. Здесь, backgrounder возможно неизбежно.
Thabo Mbeki не будет Нельсон Mandela. Он также aspire к той роли. Хотя судьба законспирировала принудить его в ботинки Mandela, он знает слишком наилучшим образом что он смог никогда заполнять ее или не сопрягать размер и гигантские footprints иконического Mandela. Но некоторо, Thabo Mbeki будет его собственным человеком; кажется, что grudgingly отказывает факт много принять. За его тихой гривой и почти docile фасадом, наилучшим образом-хонингованный и политически savvy разум и сильный но обманчивый mettle.
Призы Thabo Mbeki значение уговора, слушая и действуя с опасливой торопливостью. Те неверно истолковывают такое deliberateness, делают так на их собственном peril. Он также очень dogged ведущим переговоры и терпеливейшим одним на том. Много находят, что этот trait очень расстраивает, специально в бывшем самолет-истребителе свободы. Но оно также идет показать что они не знают человека, котор они dealing with.
Для большой части его профессиональной дипломатической карьеры, и наилучшим образом перед активно политикой, Mbeki было просителем для Африканского Национального Конгресса (ANC). Часто обработано как supplicant чем как неподдельные interlocutor и представитель его угнетал и disenfranchised люди, он не имел никакой выбор но выучить значение цепкости и терпения. Част прятать за его ubiquitous трубой и дымом, котор оно провентилировал, он стал над летами, ловким оператором на приеме по мере того как его interlocutors pontificated, после того как оно прочитан лекцию, после того как оно соболезнован и иногда после того как оно покровительствован ему и его коллегаам ANC и их причине. Но в основе, Mbeki остает consummate дипломатом и консенсус-строителем - факт который потерян к некоторым которые верят что он будет vacillator, но только застенчиво от общественно вызывать его такими, наиболее меньше они обидели sensibilities его очень оцененной нации.
Одной вещью Thabo Mbeki не будет pretender. Он не будет также panderer. Он не сделает вещи к пожалуйста крупным державам, его соотечественникам, почитателям и adversaries. Довольно, он сделает вещи что он верит cIn. Часто, он закрыл бы вверх, затыкающ его рот и голос с его трубой. На других временах, он барабанил бы его перстами на верхней части или стороне таблицы, пока дающ его аудиториям его внимание rapt. Misread такое demeanor амбивалентность или включаемо смертоносно опасна, политически говоря.
Mbeki знает тот мир, как победа priceless. Следовательно, цена или время, котор она принимает для того чтобы достигнуть обсуждать и sustainable выселок поэтому невесественн. Он также знает, то для того чтобы достигнуть одних предельный конец, вы должен полно позволить противницам показать их руки, показывает их мысли и раскрывает их стратегию. Важно, он понимает императив сотруднических переговоров и роль facilitator, которое неизбежно, вклюает позволять партии иметь чувство владения процесса также, как конечные результаты. Если одна другая критически перемеююый, то что Mbeki хорошо на, оно dealing with его западные interlocutors. Он понял полно, то для их, критически захват на любом вопросе управляется главным образом общегосударственные интересы, и трудно любым альтруизмом.
Я сперва встречал га-н. Mbeki много лет тому назад - 1981, котор нужно быть точно, когда он был ассистентом к Oliver Tambo. Мы встречали снова в 1984, by then он стал директором отдела информации и публикуемости. Он был двойниками к моему последнему камраду Johnstone «Джонни» Mfanafuthi Makatini друга, директору отдела ANC международных вопросов и своего de facto министра иностранных дел. Джонни Makatini было vivacious, богемско и небездарно orator, которое держали его аудитории spellbound с его anti-apartheid риторикой и persuasive искусствами. Makatini и Mbeki были твиновскими наконечниками международного обязательства ANC. Пока Makatini было оригиналом postulator и закрутки, Mbeki было собратом прослеживания который вы спросили parse и расшифровало anti-apartheid стратегию и график. Оно поэтому трудно удивляло, то, котор он шагнул бы в положение Makatini в 1989, после последнего, котор умерли 3-его декабря 1988 от диабетических усложнений. Было ролью cut out для его.
В преуспевая летах, мы встречали на по-разному конференциях и раллиах. Mbeki было холодно, довольно и внутренно крепко как сталь. Он был человеком на полете. Если он имел любое исключительное значение для ANC, то было его renown как посредник, профилировщик политики и его conversance с глобальный полем игры. Пока, он не был как charismatic как Крис Hani; как seemingly начетническо по мере того как Джо Modise было, и некоторо как fiery и опасано как Патрик «террор» Lekota -- все эти люди, его камрады которые были считаемыми продолжателями к шатии вызревания Альберт Oliver Tambo, Вальтер Sisulu ANC, и goaled Нельсон Mandela.
Оно, поэтому, трудно удивляет что Mbeki пошло президентом Южной Африки. Он знал Африку наилучшим образом. Likewise, африканцы знали и доверили ему. Ditto его соотечественники и важно, Нельсон Mandela, его ментор и предшественница.
Много лет тому назад, во время переговоров на международном roadmap для того чтобы закончить арартеид, я наблюдал кольца тонкости и бега Mbeki вокруг западных дипломатов которые были unreceptive предложений Африки, котор содержат в объявлении Harare. Frustratingly нарочито но сотруднический ведущий переговоры, он верит в navigating вокруг hurdles, пока строгающ вниз с барьеров включая stoic обороны и рассматриваемую логику его interlocutors. В конце, он почти всегда получал его дорогу, но трудно всегда показывать гнев, фрустрацию или поднимать его голос. Оно не должно удивить любое, поэтому, что он принимал такое же образо действия in dealing with кризис Зимбабве.
Это не the first time что Mbeki пришло под строгий критицизм для его вариантов или типа политики. Некоторые международные наблюдатели рецензировали его политику HIV. Деиствительно, такие критики верят что его политика и stance HIV на Зимбабве отрицательно определят его legacy. Несчастливо, они мертво неправильны.
На вопросе HIV, Mbeki знало счет, далеко более лучший чем он общественно впустил бы или хотел бы его критиков знать. Он знал также, то пока западные политиканы frothed о разрешать HIV/AIDS pandemic, их снадобья HIV двойников частного сектора последовательно сделанные unaffordable к людям в странах третия мир, включенной Южной Африке. Я Confronted с тем парадоксом, Mbeki сыграло запад как fiddle. Если они верили в, то они проповедовали, он догадался, они должны сделать снадобья HIV и имеющееся обработки справедливые, но affordable к южным африканцам. Не было takers. Следовательно, он демаскировал западную лицемерность и двойные стандарты на деле. Вся беседа но отсутствие прогулка!
На Зимбабве, некоторые западные наблюдатели видят усилие Mbeki ongoing как lackluster. Даже некоторые в пределах средств Южной Африки decried гражданин недавн refer to как «искусство Thabo Mbeki рук-держа persuasive». Те appreciate или fathom методы работы Mbeki пропускают пункт, полно, я могли добавить. In addition, они показывают что они трудно знают человека.
Роль Mbeki в Зимбабве должна быть осмотрена в смысле и с аналогией кто-то dealing with бык в магазине Китая. Те изыскивают и поэтому нажимают для быстро разрешения fix, случаются также быть одними которые unapologetically нажимают для изменения режима любыми серединами. Великобритания и США, no longer не маскируют их желание oust президент Mugabe с обычными дипломатическими niceties. Однако, некоторые все еще делают. Однако, для Mbeki, вопрос как rid магазин Китая быка с минимальным сопутствующий ущерб. Алтернативой будет полная руина магазина.
Зимбабве, по общему признанию, в кризисе, но не на войне. Это реально, сообщает Mbeki уловимо gingerly и терпеливейшие переговоры. Сверх того, очень несколько как ответственны как Mbeki, которое вопрос сердечника в этом кризисе - который кажется почти забывать-будет реформой земли. Если кризис легитимности существует в Зимбабве, то он не пришел от so-called flawed избраний 27-ое июня. Также, блокируя кризис имеет свои корни - не в отсутствии народовластия и хорошего управления, которое Зимбабве всегда имела - но от отечественного спора реформы земли, в который Великобритания имела инсинуированную собственную личность-servingly. По мере того как Mbeki замеченное недавн на выставке Hardtalk BBC, «там будет проблемой земли в Зимбабве, будет потребность для перераспределения земли, но его необходимо обращаться по-разному, без расправы, без конфликта, в пределах смысла закона - bear in mind интересы всего Zimbabweans, и черно-белая.»
Если одна вещь Mbeki выученное от Нельсон Mandela, то оно не вписать VSе debate или переговоры слишком раньше. Это было верным способом строить консенсус, но также одним которое позволяет другие востребовать владение процесса и благоприятныа итоги. Apropos Зимбабве, после что критически издеваясь nabobs охарактеризовали как Mbeki dithering и pussyfooting над периодом 18-месяца, он поставил 21-ого июля, когда подписанные партии сделали unthinkable и MOU. Mbeki имело против всех выполненных фор, первой главной роли любого facilitator; но согласование принадлежало право, по мере того как оно, к Zimbabweans.
Да, тихая дипломатия Mbeki «» и «рук-держать» работали. Мы должны дать ему кредит. Если запад не салютует ему, то мы в Африке будем. Mbeki имеет нашу признательность для navigating с безопасными руками, maze и minefield политики Зимбабве, когда уже некоторое Westerners предлагало войск peacekeeping. Сверх того, он принес Zimbabweans совместно для того чтобы talk about их общий destiny. Важно, спасибо Mbeki, бык находятся на своем way out магазина Китая, и магазин все еще неповрежден, even if экономично грязно. Он делал за исключением Зимбабве от имплозии, которую больше санкции и западного highhandedness готово не сделали бы. То будет реальностью и укусами реальности.
Mbeki, de Stier in de Winkel van China, en Nabobs Jeering
Automatically translated into Dutch thanks to WorldLingo
Mbeki, de Stier in de Winkel van China, en Nabobs Jeering
ja, de „stille diplomatie“ van Mbeki en „hand-houdt“ werkten.
Wij moeten hem | |